Julmys och #raffaellobuzz

I veckan som gick bjöd jag hem ett gäng kompisar på julhäng. Te, nybakat bröd (köpt, någon måtta får det vara...) och julgodis - i kombination med allmän uppdatering från det senaste halvåret. Hösten har verkligen bara flugit förbi, alla har fullt ös med jobb, barn, plugg och aktiviteter.

Vi åt, förutom julgott som mina kompisar tog med, också ett gäng Raffaello som jag hade fått hem från Buzzador för att testa. Varianten jag fick hemskickad kommer i 4-pack, men finns också i större förpackningar i butik. Raffaello är en kokos- och chokladmandelpralin, perfekt krämig och i lagom storlek för att sluka i en mumsbit. Raffellos "systerpralin" är den välkända Ferrero Rocher som lär vara världens mest sålda pralin.

Mitt personliga betyg blir 10 av 10. Jag älskar kokos och tilltalas av smakkombinationen. En hel rostad mandel omgiven av gräddfyllning - och härligheten är dessutom täckt av ett sprött kex samt toppat med kokos. Föredrar man mörk choklad skulle jag dock tro att smaken blir lite för sockrig och söt.

En kul vecka!

Veckorna rasar förbi i ett hiskeligt tempo! "Mina" onsdagar kommer och går, och jag måste åter igen rekommendera konceptet med en egen kväll i veckan. Den här gången var jag lite skärrad efter en incident på pendeltåget (mer om det en annan gång), men resten av kvällen blev desto bättre. Jag mötte upp en kollega på Wienercaféet på Biblioteksgatan för finfika och en uppdatering om det senaste halvåret, typ. Kul att höra lite skvaller om vad som händer på jobbet, men samtidigt skönt att ha lite distans ett tag till. 

Det visade sig att Wienercaféet stängde redan klockan 21, så vi gick vidare till... Riche! Jag sa till L att vi skulle gå dit mest på skämt, men hon var helt med på noterna. Jag vet inte ens om jag har varit på Riche under mina glada ungdomsdagar, redan då kändes jag ganska malplacerad där. Som trebarnsmorsa platsar jag bättre än någonsin, right? Det första som hände var att jag sprang på Anders Timell vid vårt bord. Alltså, bokstavligen sprang på. Ett "oj, förlåt" och ett "hej" senare kan jag konstatera att vi numera är nästan bästisar. När jag kikade på fotona från kvällen visade det sig dessutom att han fastnade på ett par av våra bilder. (Och jag lovar, det var inte planerat!) 

I kväll har jag varit riktigt effektiv och lagat storkok plus en massa kakor till Sebbes och Nellys födelsedagar i oktober. Kan det ha att göra med att jag var ute och sprang i går och helt plötsligt känner mig som starkast i hela världen? Förmodligen. Träning är verkligen medicinen mot det mesta.

Morsa på stan

Som ammande småbarnsmamma kommer i bland en släng av frihetslängtan. Tänk att få åka in till stan utan barnvagn. Bara jag. Kanske med ett gäng tjejkompisar. Inga skötväskor, inga böjor. Well, plötsligt händer det. Utan förvarning var Nelly nästan åtta månader, och i går var dags att lämna henne en helkväll med pappan och syskonen. 

Denna kväll var efterlängtad, men jag lämnade ändå huset med en släng av vemodighet. Det betyder att en epok är över! Min sista bebis är inte längre helt och fullt beroende av mig! Märkligt. 

Jag susade in till stan med två kompisar i bilen. Vi körde runt på söders höjder, för att sedan parkera bilen i Gamla stan. Gick runt och kände in stämningen efter helgens prinsbröllop, samt spanade in både Stockholms minsta staty och en runsten. Jag hade bokat bord på Pastis nere vid St Göran och Draken, en minirestaurang med känsla av fransk kvarterskrog. Mycket skratt och prat om allt och inget. Sedan hem i Stockholmsnatten, ljus och full av löften om en härlig sommar. Hemma väntade en nöjd och sovande bebis. En dag med det bästa av alla världar med andra ord!

Jag hann till och med sätta upp håret!

1 + 1 = 5

En rund, och en spetsig, här i vecka 38 respektive 34. (Foto: Mimmi)

Två stycken bästa kompisar och två stycken magar. Skillnaden är att jag väntar en bebis, och hon två (!). Jag har fyra veckors försprång, jag går strax in i vecka 39 - och hon i vecka 35. Förmodligen kommer vi att ligga på BB ungefär samtidigt, jag är ganska säker på att hennes tvillingar är angelägna om att komma ut snart.

För ungefär 34 år sedan var det våra mammor, tvillingsystrarna, som låg på BB samtidigt - och lyckades med bedriften att föda barn dagen efter varandra. Det kommer alltid att finnas ett unikt band mellan oss, tvilllingsjälar trots att vi "bara" är kusiner. Nu är det dags för nästa generation powergirls att ta efter världen - vi väntar med spänning!

Tjejhäng hela helgen lång

Den här helgen har jag längtat efter, länge. Jag ska lämna hus och hem och bege mig till Norrtälje för helghäng med världens bästa tjejmix - och alla är vi släkt på ett eller annat sätt. Värdinna den här gången är min alldeles egen kusin i kubik. Jämnåriga nästan på dagen har vi hängt i hop i vått och torrt i alla dessa år. Jag är lyckligt lottad!

Kusiner i kubik. Miami 2006.

Mello

I går var det alltså åter igen dags för Eurovisionfinal! Traditionsmässigt tittar vi varje år tillsammans med två andra familjer som har barn i samma åldrar som våra. Första gången vi träffades var våra äldsta barn bara spädisar - det har hunnit hända en del sedan dess. 

Denna gången bjöds det på tacos och lyxefterrätter. Värdinnan är utbildad konditor, och bjöd på den godaste tårta jag någonsin har ätit (snabbversionen är browniebotten, grädde, hallonmousse och marsipan.) Några bilder blev det inte, den där tårtan försvann fortare än kvickt. 

Tobias stod "som vanligt" för tävlingsmomentet, ingen Eurovision utan Tobias tabeller! I år skulle vi tippa tre-i-topp och tre-i-botten. Bonuspoängen bestod i att gissa hur många poäng Ryssland respektive Ukraina skulle ge varandra. Jag slutade på en hedrande tredjeplats (av 6), och delade prispallen med Tobias som vann. 4 priser av totalt 6 kammades alltså hem av familjen Myhre, inte illa. Jag gissade för övrigt på tre-i-topp bestående av 1) Österrike 2) Sverige och 3) Danmark. Tappade en massa poäng på att tippa Polen på en jumboplats, men där gick jag bet. Men alltså, allvarligt talat. Polens bidrag? Hur kunde det överhuvudtaget få några poäng? Porrtjejer eller inte, det var ju en totalt värdelös låt. Suck.

Hollands bidrag gav jag ingen chans, utan tyckte att den var ganska trist. Efter att ha lyssnat på den några gånger idag kan jag nog ändå konstatera att den hörde hemma högt uppe i resultatlistan. Och så Sanna då. Vilken röst! Vilken kvinna! Fantastisk insats, som vanligt. Bra jobbat Sanna.

Vår Tjejklassiker

Den fjärde oktober förra året träffades jag, Charlotta och Louise för en planeringsmiddag. Äntligen skulle vi göra slag i saken och ta tag i den där Tjejklassikern en gång för alla! Jag bestämde mig egentligen redan i slutet av september 2013, efter att ha sprungit Lidinglöloppet 15 km. Jag tänkte att nu var jag ju ändå i gång med träningen, så varför inte köra hela vägen ut? Louise och Challe hade också velat göra Tjejklassikern länge, och nu var det helt rätt i tiden. Inga graviditeter, inga spädbarn, någorlunda koll på arbetssituationen. Det var liksom bara att köra. Sagt och gjort, anmälningarna gjordes, och nu fanns ingen återvändo. Ett år senare är vi i hamn. Och JA- vår Tjejklassiker är helt klart årets höjdpunkt! ("Tjejklassikern- the movie" hittar ni här!)

4 oktober 2012, mental förberedelse för Tjejklassikern!

Februari 2013. Tjejvasan. Ve och vasa, det var bland det segaste jag har varit med om. Men kom i mål, det gjorde jag. Till slut.

Juni 2013. Tjejvättern - det klart roligaste delmomentet!  Ska ni bara välja en "gren" i Tjejklassikern, kör Tjejvättern. Efter målgång var jag lycklig inifrån och ut.

Juli 2013, fortfarande ganska kaxiga. 1000 iskalla meter senare, inte lika...

September 2013. Lidingö Tjejlopp - och min fjärde och därmed sista (Tjejklassiker)medalj för i år. Oh the joy!

September 2013. Ett MYCKET nöjt team firar av sina bedrifter, och laddar inför nya (?).

Helglycka

Tänk att få skriva att man haft den bästa helgen på länge, och ändå ha en massa roligheter kvar i eftermiddag och i kväll. Bra betyg, for sure.

I fredags fick jag överraskningsbesök på jobbet. Tobias och barnen hade med sig fika och en skvallertidning - de känner mig väl min familj. De skulle vidare till bio på Heron City, och eftersom mer eller mindre hela mitt kontor redan hade tagit helg bestämde jag mig för att göra detsamma. Filmen, Flygplan från Disney, imponerade dock inte alls. I alla fall inte på mig och Julia (som somnade efter en halvtimme). Nej, det kändes som en B-version av "Bilar" -ingen vidare story och allmänt skränig.

Lördagen bjöd på höstmagi i all sin färgglada prakt. Klar, krispig luft med färger som bara hösten kan bjuda på. Jag tog mig till elljusspåret där min syster bodde förut, och kutade två kuperade varv. Underbart, fast jag saknade min syster mer än någonsin. Det är trist att ha henne så långt borta som i USA, det är det verkligen. Hon, som tänker på alla - och som innan helgen satte in en rejäl slant på mitt konto "för att jag skulle köpa en bukett eller något annat till mig själv". Jag tog henne på orden...

... och gjorde lördagkvällen till min egen, i sällskap med min vapendragare tillika kusin. Restaurangen Minami på söder fick besök igen, denna gången gav jag mig på deras kycklingdumplings som var precis hur goda som helst. Kvällen avslutades med ännu ett biobesök, denna gången Before midnight med bl.a. Ethan Hawke. Men, det var dessvärre ingen film som imponerade, i alla fall inte på mig (även om den många gånger var klockren i skildringen kvinnligt/manligt.) Alltså, ska ni gå på bio och står i valet och kvalet - se istället Blue Jasmin. Nu ska jag sluta hänga vid datorn och bege mig ut till hösten. Den blir liksom inte bättre än så här!

Vår Tjejklassiker 2013

I give you "Vår Tjeklassiker 2013" - The Movie! Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: det senaste året har gett mig så otroligt mycket. Tack Charlotta & Louise, vilken resa vi har gjort!

Höstfest!?

Sturkö, juli 2013.

Ja, om man får tro barnens förskola invigdes tydligen hösten i dag. På eftermiddagen bjöds det på "höstfest", med korvgrillning, ansiktsmålning och mingel. Jag vägrar tro att hösten redan är här. För, den här fantastiska sommaren kan väl inte bara ta slut bara så?

Jag har haft en bra dag (trots ett uppvaknande på helt fel sida). Jag fick ett spontant SMS från en av mina bästa vänner från tidernas begynnelse på blixtvisit i "storstaun" vilket ledde till en fika på Stora Essingen. (Som sagt, länge leve spontaniteten!) Innan dess bjöd en hemlig avsändare på jobbfikat i form av löjligt goda cupcakes från Cupcake STHLM. Fick också flera roliga mail om bidrag till vår insamling till Plan Sverige: http://charitystorm.org/teams/liclanli/. På kvällen hann jag med ännu en utrensning av urväxta barnkläder inför klädbytardagen på lördag. Och sedan, en perfekt läggning av två perfekta barn. Fint så. Tack och god natt!

Kräftskiva

Tur för oss att vi har fina vänner som fixar kräftskiva, annars hade vi nog suttit och halvsovit i soffan framför en film i går kväll. Nu blev det i stället nattsudd med många skratt, fantastiskt god mat (värdinnan är proffs!), och ett godisbord som jag hade svårt att slita mig i från. Vi fick helt enkelt fira in helgen på bästa tänkbara sätt!

(Fast. Ska jag vara helt ärlig åt jag inte en enda kräfta i går. Tobias och jag köpte med oss grillad kyckling och revbensspjäll i stället. Allt det där slabbet alltså, det är inte riktigt min grej. Dessutom ser de för hemska ut, kräftorna, med sina stirrande ögon och skräckinjagande klor...)

Tallinn nästa!

För ett par månader sedan funderade jag över våra semesterplaner i sommar. Hm, vi har väl inte kommit så långt i den planeringen än, mer än att jag lämnat in semesteransökan på jobbet. Däremot fick jag för ett tag sedan ett ryck och beställde en resa till Tallinn tillsammans med en kompis. När jag bokade var det fortfarande mörkt och dystert ute, så resan var liksom ljuset i tunneln. Well, tiden går snabbt, och i morgon är det alltså dags att sätta sig på flygplanet till Estland. Vi har bokat in oss på vad som ser ut att vara ett riktigt mysigt hotell: Olevi Residents, som ligger mitt i gamla stan. Åh, jag ser fram emot att strosa runt i de gamla gränderna, och fika ofta och länge. Det är första gången jag åker till Tallinn - så tips på vad vi bör se och göra mottages tacksamt!

Maxad träning!

Bild lånad från Lisa (som står till höger om en glad Lofsan.)

Japp, äntligen kom dagen jag har längtat efter sedan i november - Fazer Blogger Boot Camp. Jag gick hemifrån kl 06:30 i morse, och kom hem över femton timmar senare, mör i hela kroppen, men lycklig efter en fantastisk dag tillsammans med drygt 150 tjejer som gillar att träna. Jag har cyklat, sprungit, kört tuffa styrkeövningar i Humlegården med Lovisa aka Lofsan som instruktör, gått på roliga föreläsningar, testat "SOMA", och hängt med vänner - både nya och gamla. Kort sagt, en alldeles förträfflig dag. Hela jag är full av träningspepp och inspiration efter dagen, som uppfyllde alla mina förväntningar och mer därtill. I morgon kommer en utförligare rapport, men först ska jag avnjuta en välbehövlig nattsömn!

Ler och långhalm

Tänk den där känslan att ha någon som du har känt sedan ni var nykläckta. En vän som kan läsa dina tankar. Ni vet, när ord är överflödiga, och det räcker med en blick för att veta precis vad hon tänker. 

En sådan vän har jag. Våra mammor råkar dessutom vara tvillingar. Som om det inte vore nog råkar vi dessutom vara födda dagen efter varandra.

Foto: Jette

I dag är det 33 år sedan hon föddes, hon som vet allt om mig. Grattis kusin i kubik - både på födelsedagen och på namnsdagen!

Fru Pannben

Låt mig få presentera kvinnan med stort K, min vän och inspirationskälla: Fru Pannben. Jag inser nu i efterhand att hon borde ha haft en given plats på min tio-i-topp lista över starka kvinnor som jag inspireras av. I går prydde hon löpet på Expressen, och hade ett heluppslag inne i tidningen. Egentligen borde hon ha fått pryda varje sida i tidningen. Lisen har lyckats att gå från soffpotatis (hennes egna ord), till en 30 kilo lättare, läckrare och framför allt tränande version av sig själv. Hon är ett levande bevis på att allt går - om man bara vill. Vill ni läsa mer om denna Superwoman tycker jag att ni ska läsa hennes blogg här.

Lisen, tack för att jag har fått tillfället att lära känna världens coolaste brud. Du äger!

Nu tar jag helg!

Jodå, att fira med äkta långkok i form av chili, med en fin semla som avslutning tillsammas med tjejgänget "från förr", kändes som en utmärkt start på en utmärkt helg. När jag kom hem, fulltankad av energi från goda vänners lag, satt vårt finbesök från Karlskrona och väntade i soffan. Mamma är uppe i storstan över helgen, vilket såklart kommer att innebära fortsatta roligheter. Släktkalas och bröllop, varvat med en och annan middag. Det här blir bra ska ni se!

Nytt år, nya tag.

Nu får det vara nog! Nog med sjukdomar, nog med alldeles för sena kvällar, nog med (ofrivilligt) utebliven träning, nog med ohälsosam mat, och sist men inte minst, nog med julen. I kväll fick jag äntligen ett ryck och plockade undan alla julgrejer. Det nya året firades ju in redan i måndags. Nytt it is. Med start pronto. Men först, några bilder från dagen då 2012 blev 2013.

Vi firade tillsammans med goda vänner hemma hos oss. Våra gäster fixade både förrätt och huvudrätt. Till förrätt fick vi löjrom och dillbakelse med egeninlagd rödlök och rösti. Nyårslyx.

E och Sebastian såg med skräckblandad förtjusning på fyrverkerierna. 

Underbart är kort. Tänk på alla miljontals kronor som bokstavligt talat går upp i rök över nyårshelgen. Galet när man tänker på det.

Gott nytt år!

När barnen hade somnat fortsatte kvällen, och natten, med lekar i vanlig ordning. Japp, min man är lekmästaren # 1. Han hade gett oss vuxna i uppdrag att förbereda en lek var, för att sedan avsluta med plump. Jag kom hopplöst sist i tävlingen, trots att jag hade hoppats på vinst för i vart fall legobygget på bilden ovan. Ja ja, man kan inte vara bäst på allt. (Vilket jag inte får ihop med det faktum att jag kom sist i alla grenar!?)

***

Och nu? Nu ska jag förbereda en sats detoxmüsli som jag har hittat på Lisas blogg. Bovete får bli symbolen på det här med nytt år och nya tag. Häpp!

Grymma Louise och förra veckans träning

Min gymnasiekompis Lollo (i mörkt hår) har alltid imponerat stort. Hon är den starkaste tjejen jag känner, och har en vilja av stål. Just nu gör hon succé i Reebooks Crossfit team. Om jag bara skulle kunna göra en enda av hennes pull ups vore jag nöjd. I klippet ovan kör hon en battle enligt följande: 

21-15-9

OH squats 35 kg

Pull ups

Double unders (42-30-18)

Lollos nivå kommer jag aldrig att komma upp i, men jag kämpar i alla fall på med mitt mål att träna tre gånger i veckan. Förra veckan såg ut som följande.

Måndag: Hemmapass á la Lofsan (20 min).

Onsdag: 11 km cykling (30 min) plus en väldans massa skottning.

Lördag: Hemmapass med åtta olika övningar (30 min), bland annat burpees, knäböj, dips och armhävningar (30 x 3, varvat med 3 x 3 pulshöjare). Passet avslutade jag med 60 sek plankan. Nu: ny vecka, och därmed en önskan om att äntligen komma ut på skidorna.

Dukat bord

Dagens middag skulle liksom inte göra sig på bild. Köttbullar och kroketter står på menyn. Varken näringsrikt eller särskilt nyttigt, men jag lovar att mina barn kommer att äta upp allt på tallriken.

Som bildfägring får jag istället bjuda på ett par foton från lördagens middagsbjudning. Jag hade över nästan hela gänget från mammagruppen jag var med i när Sebastian var nyfödd och vi bodde i Nacka. På totalt sju småbarnsmammor var det bara en som inte kunde komma. I denna årstids vab-träsk måste det vara nytt rekord! Jag gjorde det enkelt för mig, och körde "trerättersknytis". Perfekt tips som gör det lättare att bjuda hem folk. Det enda ångestmomentet blir då (utöver en maträtt) städningen, och den gjorde jag ändå så gärna eftersom jag behövde få lite adventsfint här hemma.

I matväg behövde jag bara tänka på att göra en kycklingrätt och fixa dricka, de andra stod för resten av maten. (Och vilken mat sen!) Jag fick utlopp för lite pyssellängtan genom att duka i adventstema. Nu, mina vänner, kallar köttbullarna. Som jag längtar!

Dancing Queen

Låt mig presentera en livs levande Dancing Queen, aka Tone Jacobsen fra Halden, Norge. Jag lärde känna Tone i tidiga tonåren, och redan då var hon tjejen som fullständigt ägde dansgolvet. Hon är dessutom en sån där tjej som tycks ha fått allt, hon är både snygg, smart, talangfull OCH trevlig! (Nej, livet är inte alltid rättvist.)

Under hösten har jag följt Tones framsteg som en av de professionella dansarna "Skal Vi Danse" (Norges motsvarighet till "Let´s dance"). Hennes dansparter heter Ben Adams, och är sångare i bandet A1.

Tones och Bens insatser tog dem nästan hela vägen till förstaplatsen...

... men en hedrande andraplats är inte heller så pjåkig. I min värld är Tone värd både guldmedaljer, diamanter och rubiner. Grattis Tone, jag är SÅ stolt över dig. Kos og klem!