Före och efter en Tjejklassiker

Under 2013 fullgjorde jag en Tjejklassiker och kunde därmed bocka av en efterlängtad punkt på min bucketlist. Jag hade dessutom världens bästa sällskap med på hela resan. Vår lilla Facebookgrupp "Toppform" är fortfarande aktiv, kanske mer än någonsin. Här är anledningen:

Min syrra brukar säga att de här bebisarna fick bästa möjliga förutsättningar att växa i - massor av syresatt blod hos de blivande mammorna. Tydligen var Louises blod extra bra, med tanke på att hon slog till på tvillingar!

Tvillingarna föddes nu i mars och är bara veckogamla på fotot. Skönheten i mitten föddes innan jul, och Nelly hälsade vi välkommen redan i oktober.

Det gjorde vi bra tjejer, både Tjejklassikern och efterföljande bebisar!

Toppform goes babyboom

Förra året uppfyllde jag ett länge efterlängtat mål - genomförandet av en Tjejklassiker. Utan mina vapendragare Challe och Louise hade det inte alls varit samma upplevelse, jag är så glad att vi gjorde det ihop! I samband med att vi anmälde oss till loppen startade vi den lilla Facebook-gruppen "Toppform", en grupp där vi fortfarande hörs i stort sett dagligen för att peppa varandra vad gäller träning, mathållning, och livet i övrigt. Eller ska jag skriva "liven"...?

För efter genomförandet av Tjejklassikern väntade tydligen nya utmaningar för oss alla tre:

Från vänster, Louise (v. 22), Challe(v. 36) och så jag (plus 3 veckor! :) 

Jag var först ut, lagom till jul är det dags för Challe, och någon gång i vår är det Louises tur. Och för L blir det dubbelt upp i form av tvillingar, tjohooo! Vi hade en liten reunion förra helgen och passade på att fota oss (sorry för dålig bildkvalitet, skyll på min iPhone). När vi träffas snackar vi i stort sett alltid träning på ett eller annat sätt. En halvklassiker lockar oss allihop, men först är det fokus att bygga upp våra kroppar efter den påfrestning det faktiskt innebär att vara gravid. Själv har jag börjat så smått med mammamageappen, och kommer snart att köra igång med PT Online. Med tre barn finns inte riktigt tiden att ta sig till gymmet, i vart fall inte än, så för mig kommer det att vara hemmaträning som gäller ett tag framöver. Toppform 2015, ska vi säga så!?

Heja alla Vansbrosimmare!

Jag får då och då frågan hur det går med träningen nu för tiden. Svaret på den där frågan är... sådär. Men jag har mina ljusglimtar! I går simmade jag till exempel 45 minuter i Sätra Brunn. Riktigt skönt och välgörande för en gravidkropp som saknar sin träning. Det kan också ha att göra med att vattnet i bassängen var sådär "lagom" 30plus-varmt. Inte inte riktigt samma känsla som att simma Vansbro Tjejsim, som för övrigt går av stapeln nästa helg. Förra året var det jag som simmade de där iskalla metrarna i strömt vatten, och ja, det gör jag gärna igen. Men inte just i år.

Lycka till ni som simmar, ni har en rolig upplevelse framför er!

Vår Tjejklassiker

Den fjärde oktober förra året träffades jag, Charlotta och Louise för en planeringsmiddag. Äntligen skulle vi göra slag i saken och ta tag i den där Tjejklassikern en gång för alla! Jag bestämde mig egentligen redan i slutet av september 2013, efter att ha sprungit Lidinglöloppet 15 km. Jag tänkte att nu var jag ju ändå i gång med träningen, så varför inte köra hela vägen ut? Louise och Challe hade också velat göra Tjejklassikern länge, och nu var det helt rätt i tiden. Inga graviditeter, inga spädbarn, någorlunda koll på arbetssituationen. Det var liksom bara att köra. Sagt och gjort, anmälningarna gjordes, och nu fanns ingen återvändo. Ett år senare är vi i hamn. Och JA- vår Tjejklassiker är helt klart årets höjdpunkt! ("Tjejklassikern- the movie" hittar ni här!)

4 oktober 2012, mental förberedelse för Tjejklassikern!

Februari 2013. Tjejvasan. Ve och vasa, det var bland det segaste jag har varit med om. Men kom i mål, det gjorde jag. Till slut.

Juni 2013. Tjejvättern - det klart roligaste delmomentet!  Ska ni bara välja en "gren" i Tjejklassikern, kör Tjejvättern. Efter målgång var jag lycklig inifrån och ut.

Juli 2013, fortfarande ganska kaxiga. 1000 iskalla meter senare, inte lika...

September 2013. Lidingö Tjejlopp - och min fjärde och därmed sista (Tjejklassiker)medalj för i år. Oh the joy!

September 2013. Ett MYCKET nöjt team firar av sina bedrifter, och laddar inför nya (?).

Vår Tjejklassiker 2013

I give you "Vår Tjeklassiker 2013" - The Movie! Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: det senaste året har gett mig så otroligt mycket. Tack Charlotta & Louise, vilken resa vi har gjort!

Lidingö Tjejlopp 10 km

Världens bästa hejarklack!

I dag var det alltså dags för mig att stänga Tjejklassikern "på riktigt". Min egen ihopsnickrade variant, med Lidingöloppet 15 km istället för Tjejvarianten på 10 km, är tydligen ingen riktig Tjejklassiker på pappret. Och även om jag egentligen av ren principsak hade tänkt bojkotta (hallå, ska jag straffas för att jag sprang 5 km för långt!?), föll jag till slut till föga. Har jag nu kämpat under ett helt år ska jag väl för sjutton ha det där diplomet också. Så. Årets sista lopp blev 10 kilometer i Lidingös backar, med riktigt härligt höstväder. Klar luft, höstfärger, och alldeles lagom temperatur. Jag var inte vidare laddad i går kväll, och inte heller när jag satte mig på pendeln. Det är inte alls samma sak att utföra ett lopp själv, jämfört med att ha med sig någon man känner. Det var första gången mitt Tjejklassikerteam gick delade vägar. Charlotta sprang 15 km i går, och Louise har haft en krånglande knä och ville inte utmana ödet.

Vindjacka: Craft, Skor: Saucony, Strumpor. Gococo, Mobilskal: LifeProof

Hur gick loppet då? Jo. Helt okej. Första kilometern var jag riktigt frustrerad, det var världens propp med tjejer och det stod i princip still.

km 1, 07:59 Dessvärre gjorde den sega starten att irritationen steg och jag fick en negativ känsla som spred sig i hela kroppen.
km 2, 05:56 Km 2-4 kändes sköna, lite av min frustration släppte, och jag njöt av den vackra naturen och känslan av att springa i skogen.
km 3, 05:27
km 4, 05:43
km 5, 06:38 ABORREBACKEN! Den här backen har jag hört många skräckhistorier om. Men jag vet inte jag... Visst sög det rejält i benen, och sekunderna tickade på. Men omöjlig? Inte alls. Jag pinnade på med Idas ord i bakhuvudet: stolt hållning, upp med hakan, ta sikte på krönet... Och det tog mig hela vägen upp!
km 6, 06:07 Sega ben, och småtrött efter allt upp-och ner, ner- och upp.
km 7, 05:40 Mycket nerför, pigga ben!
km 8, 05:37 Vid 8-kilometer-skylten fick jag mig ett gott skratt, när en kille stod i full kiltmundering och spelade säckpipa. Sådana små detaljer ger extra energi!
km 9, 06:24 Här kom (som ni ser på tiden...) ännu en backe, och hur jag mycket jag än ville pinna på svarade inte riktigt benen.
km 10, 05:10 Sista kilometern, så underbar ändå! På upploppet körde jag en rejäl spurt, och slogs in i det sista med en tjej som försökte sig på att komma förbi mig. Tji fick hon! Men vi skrattade gott efteråt och gratulerade varandra till en fin insats. Det är en skön känsla att komma i mål helt slutkörd, efter en snabb (nåja) sista kilometer.

Efter att ha fyllt på vätskedepåerna gick jag direkt till resultattältet för att få se min tid. Jag blev uppriktigt besviken när jag såg tiden: 1 h 54 sek. Hade gärna avslutat Tjejklassikern med en tid på under en timme, men den där snöpliga starten stal värdefulla sekunder (minuter!). Nu har besvikelsen hunnit lägga sig, och jag tänker att jag borde vara rätt nöjd ändå. Jag menar Lidingöloppet är inget man springer bara sådär. Jag har gjort en bedrift, och nu tänker jag vara stolt över min insats. I kväll har jag mjukat upp mina stela leder genom en lång stund i bubbelpoolen tillsammans med hela familjen. Efteråt firade vi med tända ljus och nybakade scones. Och så B&J såklart. Jag menar, hur ofta fullgör man en Tjejklassiker egentligen!?

Lördag.

Storhandling (japp, det viktigaste såklart!), matlådefabrik, storstädning och pyssel. Kvällen avslutades med middag tillsammans med Tjejklassikergänget. Charlotta gjorde en imponerande insats på Lidingöloppet i dag, hon var värd både B&J-glass och Karamellkungen! Själv försöker jag ladda för mitt lopp i morgon. 10 backiga kilometer ska jag ge mig på. Pepp? Nja. Inte jätte, om jag ska vara helt ärlig. Fast det brukar ge sig. Magpirret som kommer när man står och småhoppar i startfållan, det är något alldeles speciellt. Det kan nog ingen förneka. Kvällens lektyr får bli en repetition av Sofys Guide till Lidingö Tjejmil. Tummen upp för guider av alla dess slag. God natt!

Veckans träning (v. 36)

Tjejmilen anno 2013, bredvid Lisa.

Jag kom precis in från en "mysjogg". Inga krav, ingen RunKeeper. Bara jag, frisk kvällsluft och en välbehövlig genomkörare av en skrivbordstrött kropp. Efter varje lopp brukar jag ha svårt att ladda om. Den här gången var inget undantag. Efter Tjejmilen i lördags har jag svårt att hitta motivation och energi att köra igång igen. Men, det är bara att gilla läget och inte stressa upp sig för att "känslan" inte finns där. Förra veckan fanns både motivation och energi:

Tisdag: Qigong (40 min) + Casall T.O.D. # 2 (15 min)
Onsdag: Löpning 4,2 km (25 min)
(Tabata)Torsdag: 2 set med följande övningar i tabataform
Set 1: upphopp, planka upp på händer, mountain climbs & push ups
Set 2: burpees, bordet, höga knän & thai sit ups med knäomfamning
Lördag: Tjejmilen!! (54:56)

Nu? Nya tag. Om mindre än tre veckor är det dags att springa Lidingöloppet 10 km. Yihaaaa!(?)

Resfredag: Att göra Vansbro

Det här med fullgöra någon typ av klassiker, i mitt fall tjejvarianten, bär med sig många fördelar. Inte minst har det gjort underverk för min träning, och fördjupat mina vänskapsrelationer, men det har också gett mig en anledning att resa runt i vårt vackra avlånga land. Det är inte ofta man får en anledning att åka till Vansbro. Eller Mora. Och inte till Motala heller för den delen. Sanningen är att jag inte hade besökt varken Vansbro, Mora eller Motala innan det var dags för mina tävlingar. Genom veckans Resfredag får jag helt enkelt tipsa om just det: ut och upptäck Sverige. Det finns så otroligt mycket att se och göra...

... som att till exempel besöka ett tält på parkering intill Västerdalälven, och hämta ut ett startbevis.

Eller varför inte avnjuta en sallad från Vansbro Icas salladsbar. Det blev den ultimata uppladdningen inför simningen.

Här är vi fortfarande ganska lugna, typ 2 timmar före start.

Och här? Jag vet inte riktigt. Kanske skryter vi för omvärlden om våra kommande bedrifter.

Det är lätt att vara kaxig innan startskottet går. Det är inte lika lätt att vara kaxig när man känner sig utklädd till en säl med badmössa.

1000 meter senare. Och visst gick det bra! Jag simmade in på 27:26. Målet var under 30 minuter, så jag får vara nöjd. Jag kände mig dock lite begränsad av att det var så trångt! Jag hade kunnat simma fortare (eller, jag intalar mig det i alla fall), om jag hade fått slippa irritera mig på alla dessa tjejer/kvinnor/gummor som blockerade min framfart. När det var ca 100 meter kvar fick jag rejäl kramp i höger vad (och jag antar då att alla dessa tjejer/kvinnor/gummor i sin tur irriterade sig på mig.) Men, det gick ju fint ändå. Tack Motala för denna gången. Kanske får vi anledning att ses igen. Man vet aldrig så noga med mig.

Samtliga foton: Louise (eller tagna med hennes kamera).

Veckans träning (v. 27)

Veckans träningshöjdpunkt? Lätt fråga. Vansbro Tjejsim var betydligt roligare än jag hade föreställt mig. Jag har fortfarande lite svårt att tro att det verkligen är gjort, att jag numera kan bocka av ett av mina stora livsmål. Lidingöloppet, Tjejvasan, Tjejvättern och Vansbro - it is done!

Måndag: Springa 5 km (35 min), därefter 45-30-15 armhävningar/plankan
Tisdag: Vila
Onsdag: Simma (20 min)
Torsdag: Spinning (55 min)
Fredag: Vila
Lördag: Simma 1000 m (27 min 26 sek)
Söndag: (Välförtjänt) vila

Annars då? Sommar, sol, lata timmar och sena nätter. Trots att det finns massor av tid över till att träna, är det svårare än jag trott att ta mig tiden. Min facebook översvämmas av hurtiga personer som stiger upp i gryningen för att avnjuta tidiga löprundor i sommarsolen. Till och med min man stiger upp kl 6 för att gå upp och spela golf. Själv är jag vanligtvis inte den som brukar sova länge, men den här sommaren har varit ett undantag. Jag älskar mina sovmorgnar! Det är inte förrän någon gång efter lunch jag ens börjar tänka tanken på att dra på mig löparskorna. I veckan åker jag hem till Blekinge - då blir det bootcamp med släkten på Sturkö. Det har jag längtat efter ända sedan förra sommaren!

Vansbro Tjejsim 2013

Yippie och tjohooo! Tjugosju minuter och tjugosex sekunder. Så lång tid tog det för mig att simma mina tusen meter i Västerdalälven. Tänk ändå, att vi sätter oss i en bil, åker 3,5 timmar enkel väg, för att springa ut i riktigt kallt vatten och simma den korta sträckan. Galet. Fast ändå, så rätt! Det var en minst sagt uppfriskande upplevelse. Chockartat kallt i början (mellan 15-16 grader), men sedan relativt behagligt. Jag störde mig en del på trängseln, jag både sparkades på och sparkade andra i vattnet. Jag kunde dock njuta av simningen, på riktigt, särskilt under den senare halvan av simsträckan. Som vanligt var bilresan med tjejerna en av de stora behållningarna med det här. Jag lovar, många ämnen hinner avverkas under 7 timmar i en bil!

Jag har härmed lyckats fullgöra det fjärde och sista momentet i min egen variant på "Tjejklassikern" (jag sprang 15 km Lidingölopp istället för 10 km). Det är värt att firas - det är det.

På väg till Vansbrosimmet!

När ni läser det här sitter jag i en bil på väg till Vansbro. Det har blivit dags för mitt sista delmoment i Tjejklassikern. Jag vill inte ropa hej riktigt än. Vi pratar ju ändå om mig, den värsta badkrukan jag känner. Sist jag kollade var det 15-någonting grader i vattnet där uppe. Alltså, typ isvakskallt.

Med mig i väskan har jag våtdräkt, bikini, vaselin, badmössa, simglasögon, vaselin (alltid detta vaselin!), morgonrock, handduk, duschgrejer, ett par plastpåsar för blöta grejer, och ett varmt ombyte. Ja, och så lakritschoklad då. Från Island förstås.

Jag har blandade känslor inför dagens simning. Jag har bara simmat vid två tillfällen i sommar, varav en gång i en 39 grader varm spapool (räknas det ens?). Ja, vi får väl helt enkelt se hur det går. Om jag ska vara helt ärlig ser jag mest fram emot de sju timmarna i bilen tillsammans med mitt team, Challe och Louise!

Veckans träning (v. 26)

Måndag-Tisdag: Vila
Onsdag: Styrka á la hotellgym (40 min):
uppvärmning löpband 10 min, därefter 15 rep x 3 med följande övningar:
pulldowns
benböj med skivstång
marklyft
seated leg curl
bicepscurl
overhead triceps extensions
plankan 1 min
avsluta med 10 min "nerjogg"

plus ridning (1,5 timme)
Torsdag: Simma (20 min)
Fredag: Vila
Lördag: Springa (30 min) 10 min uppvärmning, 10 min backintervaller, 10 min jogg
Söndag: Casall T.O.D #1 Energiser Shape (15 min)

Jodå, trots semesterresa till Island, eller kanske just därför, har jag kommit i gång med träningen igen efter ett par ganska trista veckor rent träningsmässigt. På lördag är dags för Vansbro. För några dagar sedan var det tydligen 17,5 grader i vattnet där uppe. Snälla, snälla sol, värm upp vattnet- snabbt! Jag är en badkruka av allra högsta rang, och det vore ju trist om hela min Tjejklassiker-utmaning skulle falera bara på den "lilla" detaljen vattentemperatur. Jodå, jag har våtdräkt. Den är dock kortärmad och i shortslängd. Veckans träningsmål består i att inviga dräkten innan det är dags för skarpt läge. Hu!

Veckans träning (v. 24-25)

Lycka!

Vet ni? Det finns inte så mycket att tillföra under den här rubriken. På två veckor har jag lyckats få till tre ynka träningspass, varav det ena bestod av ett 15 minuters tabatapass, och de andra två av löprundor. Två veckor efter våra tio mil på cykel försöker jag fortfarande hitta det där lilla extra för att tycka träning är något lustfyllt. Mitt sinne har dessutom varit etthundra procent inställt på "jobbmode", och träningen har dessvärre inte blivit prioriterad. Men nu? Nu laddar jag batterierna igen. Den sjätte juli är det dags för Vansbrosimmet, mitt sista delmoment i Tjejklassikern á la Annika. Jag kan knappt förstå det själv. Stolt? Jovars. Och inte så lite heller.

Veckans träning (v. 23)

Ni har väl aldrig fått nog av cykelbilder!? :)

Allsidig träning? Nja, inte riktigt va. Förra veckans träning går inte till historien som den mest varierade i världshistorien:

Måndag: Cykla 8,7 km (29 min)
Tis-Ons: Vila
Torsdag: Cykla 7,6 km (25 min)
Fredag: Vila
Lördag: Cykla Tjejvättern 100 km (4 h 15 min)
Söndag: (Välförtjänt) Vila

Nu vill jag inte se någon cykel på ett tag, utan istället lägga mycket fokus på löpningen igen. Jag har verkligen längtat efter att få springa, utan att ha dåligt samvete för att jag inte sitter på en cykelsadel. Om en dryg månad är det dags för Vansbrosimmet, så framöver ska jag försöka lägga in ett par simpass i någon närliggande sjö. Om inte annat för att vänja kroppen vid kallt vatten. Hu!

Tjejvättern - från början till slut

Dagen efter. Lite ont i höger knä, annars känner jag mig oförskämt pigg, rent fysiskt. (Att sedan viss tvååring krånglade och höll mig vaken till kl 03:00 i natt, det är en annan historia.) Men hur var det då, där nere i Motala? 

Jodå, det var riktigt, riktigt bra. Jag, Charlotta och Louise (aka "Dreamteam") åkte ner till Motala redan i fredags, för att ha god marginal inför loppet. Ursprungsplanen var först att sova hos vänner i Jönköping, men jag är glad att vi ändrade oss i sista sekund. Det var riktigt skönt att ha en lugn kväll, utan stress, innan det var dags för dagen D. Nummerlapparna hämtade vi ut på Stora Torget, bara fem minuter från vårt boende på Korpens Sporthus i Motala. 250 kr/natt för sovplats i en sovsal tillsammans med en handfull andra tjejer. Rent, fräscht, centralt och tillgång till dusch, kan verkligen rekommendera det för andra Vätterncyklister!

Sedan var det dags för den klassiska "kolhydratuppladdningen". Vi beställde in supergod pasta + ost/baconsås med kyckling, och vissa av oss avslutade måltiden med en maffig chokladkaka...

... medan andra nöjde sig med en klassisk chokladboll.

På kvällen var det dags för lite pyssel. Här började mina händer darra på riktigt. Tydligen var jag inte riktigt med i matchen, för jag satte tidtagningschipet på vänster istället för höger sida på cykelhjälmen, vilket ledde till en uppläxning på Motaladialekt vid startfållan. Hm.

Sömnen var det väl sisådär med, och då inte beroende på att jag sov på en madrass i en gympasal. På morgonen var det dags att kitta upp med "cykelfrisyr" och proffsiga kläder. 

Lite sista minuten-fix skulle också hinnas med...

... och så mer mat såklart. Ska man cykla tio mil är frukosten A och O.

Tadaaa - redo för vad som komma skall! Och visst gick det bra, över all förväntan faktiskt. Vår plan var att klara loppet på mindre än fem timmar, och vi beslöt därför att hålla ett tempo på ca 20 km/h (tack H för cykeldatorn, vilken guldgruva!) Ganska snart märkte vi att vi fixade att köra snabbare än så. Efter ca tre mil kom loppets största utmaning, en brant stigning uppdelad i flera etapper. Här ledde många tjejer sina cyklar, men vi kämpade på. Peppade över hur bra det gick, och över de fantastiskt vackra vyerna över Vättern, trampade, och rullade vi, snabbare och snabbare. (Maxfarten efter stigningen låg någonstans på 36 km/h. Nerför, såklart). Vi stannade vid ett par depåer för att dricka, och jag fyllde på med banan och bulle. Mina bars och druvsockret höll humöret och blodsockret uppe längs vägen. Vi stannade också till för ett snabbt "photomoment" vid en av alla fantastiska utsiktsplatser:

Efter ca sex mil var vi överens om att sänka tidsmålet, för att istället satsa på att komma under 4:30. Med tre mil kvar var vårt mål att köra 30 km/h hela vägen in i mål. Sista milen släppte vi varandra - och jag bestämde mig för att ösa allt jag hade. Det funkade riktigt bra, men med bara någon kilometer kvar smög Louise upp bakom mig, efter att ha legat tight efter ett bra tag utan att ge sig tillkänna. Det satte i gång alla tävlingsinstikter jag har (också de jag inte visste fanns!), och vi två körde en riktig spurt hela vägen in i mål. Jag har efteråt hört att det är förbjudet att spurta på Tjejvättern, det är ju ett motionslopp! Hm, det kan förklara den manliga funktionärens sura min när vi höll på att köra över honom in i mål. Vem vann då? Tja, det skulle i princip behövas en målkamera - så tight var det. Både jag och Louise fick en sluttid på 4:15.

 Charlotta kom minuten efter, en fantastisk prestation med tanke på att hon körde runt på en mountainbike!

***

Hörrni, jag kan verkligen rekommendera det här med cykling. Jag trodde inte att jag var en "cykeltjej", men det är aldrig för sent att ändra sig. Jag gillar vinden i håret, känslan av att glida fram på vägarna i vårt vackra land, och tanken på att jag kan trampa runt i princip hur länge som helst. Eller ja, i alla fall tio mil. Jag känner mig otroligt nöjd med helgens lopp, inte minst för ett par fantastiska dagar tillsammans med tjejerna. Idrott är så mycket mer än bara den fysiska ansträngningen, det är också sammanhållning, skratt och vänskap för livet!

Tio mil senare.

Jodå, visst klarade jag det! Trampade, kämpade och krampade. Fyra timmar och femton minuter från start till mål. Nu är jag hemma, med aningens darriga ben, och ler vid tanken på att jag numera är stolt innehavare av en "Tjejvättern"-medalj. TACK Charlotta och Louise för en fantastisk upplevelse! Nu, mina vänner, kommer jag att krascha på kudden. Det har jag längtat efter ända sedan vi spurtade över mållinjen...

Packning inför Tjejvättern

Alltså, jag går runt som på nålar här hemma. I eftermiddag åker jag och mitt "team" till Motala för att ladda inför morgondagens tio mil. Kvällen igår spenderades hemma hos L och hennes cykelexpert till man. Han hade stenkoll, ojade och hummade när han gick igenom min cykel i detalj. Han gjorde ett fantastiskt jobb, och genom sitt meckande eliminerade han många av mina orosmoment (som den lilla detaljen att kedjan strulade). Den här gången kan jag, till skillnad från Tjejvasan, i alla fall inte skylla på materialet om det inte går riktigt som jag vill... :)

Nu återstår det här med packningen. Jag har i alla fall fått ihop det viktigaste: vadderade cykelbyxor med hängslen, strumpor (Gococo, har ännu inte bestämt om jag ska köra ankellånga eller kompression), sport-bh, linne (Kari Traa, behöver ett linne för att inte mina hängslen ska skava), cykeltröja med fickor, sadelväska med extra slang, cykelhjälm, vattenflaska, choklad och Wasa-bars, druvsocker, solglasögon, cykelhandskar, solkräm och vaselin. (Sedan fotot togs har jag lagt till kontanter, regnponcho, sportklocka, torrt ombyte och iPhonehållare).

Startbeviset är utskrivet, och boende är bokat i Motala. Är det något jag har glömt? Har ni några sista minuten-tips? Nu kööööör vi!

Veckans träning (v. 21)

Hm, jag känner mig lite vilsen i träningsupplägget just nu. Jag vill hemskt gärna springa mycket och ofta, men känner att jag bör prioritera cyklingen. Hallå, det är ju mindre än två veckor kvar till Tjejvättern! Å andra sidan väntar Vår Ruset i morgon. Vi är arton tjejer på jobbet som ska springa. Av dem har 17 stycken valt "Fun Run", och en av oss valt "Tidtagning". Gissa vilken kategori jag tillhör? :)

Hur som helst, i veckan som gick körde jag hälften cykling, hälften löpning. Det känns som en fair deal med tanke på omständigheterna:

Måndag: Springa 5 km (30 min)
Tisdag: Qigong (40 min)
Onsdag: Vila
Torsdag: Springa 5 km (30 min)
Fredag: Cykla 16 km (54 min) 3 x 1 min plankan
Lördag: Cykla 21,8 km (1 h 6 min)
Söndag: Vila

Snart är det dags att packa väskan inför morgondagens löpfest på Frescati. Ses vi kanske där? Jag satsar på en tid under trettio minuter. Varje sekund därunder är en bonus. Heja, heja!

Veckans träning (v. 20)

Japp, ännu en vecka har gått, vilket innebär att vi är ännu en vecka närmare Tjejvättern. Förra veckan blev en salig mix, inte riktigt så mycket cykling som jag hade hoppats på dock:

Måndag: Cykla 1 mil (ca 30 min) + Casall T.O.D. "Shoulder shape" (15 min)
Tisdag: "The Run", springa 5 km (29:40)
Onsdag-Torsdag: Vila
Fredag: Casall T.O.D. #2 "Shoulder Shape" (15 min)
Lördag: Casall T.O.D. #5 "Butt Shape" (15 min)
Söndag: Springa, uppvärmning jogg 10 min, därefter 6 x trapp/backintervaller, avsluta med jogg 15 min (35 min)

Förra veckans höjdpunkt var tisdagen och årets första löptävling. Samma dag som loppet gick av stapeln låg det en nummerlapp till Vår Ruset hemma i brevlådan. Jag behöver de där "sparkarna i baken" för att fortsätta snöra på mig skorna och ge mig ut i spåret. Maj månad är full av åtaganden och festligheter, så det blir till att pussla för att få ihop träningstimmarna. Vi toppar dessutom den här veckan med en dos vattkoppor på Jullan - det ingick inte riktigt i planeringen. :)