Att vara förälder

Den här bilden säger allt, haha! Det är inte lätt att vara mamma, jag börjar mer och mer förstå vad mina egna föräldrar har tampats med under alla de här åren. Men, som mamma brukar säga: "Med tanke på hur fina ni är måste jag har gjort någonting rätt..." 

Tack mamma och far!

Gärdesbeach (och skillnaden mellan två och tre barn)

Jodå, för visst är det en skillnad på två och tre barn. I dag bestämde vi relativt spontant att vi skulle åka in till stan hela gänget. Sagt och gjort? Nej, inte riktigt så enkelt. Först skulle Nelly sova färdigt sin middagslur, därefter äta lunch... och så alla grejer som måste packas! 

Skötväska, extrakläder, vagn. Ja, ni fattar. Med hela bakluckan full av grejer kunde vi äntligen komma i väg. 

Första anhalten var Humlegårdens parklek. Det kändes som något slags studiebesök för hela familjen. Julia var förundrad över att det var så många barn packade på en sådan liten yta. Hon är ingen vidare stadsbrutta tydligen. (Själv var jag förundrad över ankläppar och botoxsprutade ansikten, men det är en annan historia.)

Efter att ha hälsat på vänner med en alldeles nykläckt liten bebis (ljuvligt söt!) drog vi vidare till Gärdet där Tobias skulle vara med på en beachvolleybollturnering. Det är för övrigt ett bra tips för er som gillar att tävla - varje måndag under hela sommaren är det beachturnering "Gärdesbeach" vid Kampementsbadets beachbanor. De kör både dam, herr och mixedlag. Tobias spelade med en kompis som vi lärde känna i Thailand. Han och familjen bor säsongsvis på Koh Lanta, och det spelas en hel del beachvolleyboll där vill jag lova. Både jag och Tobias har den senaste tiden funderat på att köra en favorit i repris, kanske är det dags för en sväng till Thailand igen?

Någon vidare Thailandskänsla fick vi dessvärre inte på Gärdet. Usch och fy så kallt det var. Jag och barnen stannade en match, sedan körde vi hem till Nynäshamn igen. Tobias spelar förmodligen fortfarande, han lär väl ha isklumpar till fötter när han kommer hem igen. Hallå långa, varma sommarkvällar, vi längtar efter er!

Vad vi gör hela dagarna

De absolut vanligast förekommande aktiviteterna här hemma just nu?

1. Legobygge (Sebbe & Julia)
2. Vändtia (Sebbe & Julia)
3. Fotboll (Sebbe)
4. Maskletning på gården (Julia)
5. Amning (Nelly)
6. Funderingar på sockerintag av olika slag (Annika och Julia)

Over and out.

God natt

Det här kan ungefär sammanfatta hur jag känner mig i kväll. Bilden tog Tobias på barnen för ett tag sedan, de (speciellt Julia) har en förmåga att kunna somna var som helst, hur som helst. 

Den härliga våren kom av sig, och i dag har kalla vindar susat omkring Nynäshamn. Vi har en "vanlig" vecka framför oss med skola, jobb för Tobias och aktiviteter. Vardagen sträcker sig ungefär till på fredag för min del, då bär det av till Taiwan! Känns helt overkligt. Resfebern börjar så smått ge sig till känna. Det är ändå en ganska lång resa vi har framför oss, jag och Nelly. Gah!

Sportlov

Det är jobbigt att ha sportlov, tydligen. Helgen har bestått av sena kvällar och pyjamashäng hela dagarna, svårslaget om ni frågar mig! Tobias råkade ut för världens skummaste allergichock i lördags morse, massor av utslag och svullen i ansiktet. Han såg ut som att han hade gått en MMA-match! I dag är det äntligen bättre, så hela familjen passade på att åka till Sickla. Jag och Nelly för att gå i affärer, Tobias och barnen för att se biofilmen om Fåret Shaun (mycket uppskattad!). Tobias jobbar som vanligt resten av veckan, så jag och kidsen packar ihop oss och drar i väg mot norr några dagar. Stopp hos vänner i Norrtälje och Vallentuna står på agendan - att ta sig dit från Nynäshamn är ett heldagsprojekt bara det. Varför envisas mina vänner med att bosätta sig norr om stan!?

Den Stora Rensningen

Jag tänker minst en gång om dagen att jag borde ta itu med Den Stora Rensningen. Främst i barnens rum, men också i diverse garderober, skåp och lådor. Vi har så mycket GREJER! Jag får nästan panik över alla grejer man släpar hem. Vi flyttade ju ganska nyligen och har bott i det här huset i mindre än ett år. Och jo, visst gjorde vi en stor utrensning i samband med flytten. Fast vi är långt i från färdiga. Jag är ju föräldraledig och borde ha all tid i världen att fixa med sånt här. Eller? Sanningen är att jag har tid. Jättemycket tid! Men någon vidare lust att ta itu med rensningen, det har jag absolut inte. Jag väntar fortfarande på att något mirakel ska ske och att det ska hända av sig själv.

Vad gäller barnens rum är det totalt överbelamrat av leksaker. Men, i slutändan leker de nästan bara med... lego. De kan sitta i timtals, både Sebastian och Julia. Flyttkartongerna (!) med Playmo som Tobias köpte på Blocket för ett par år sedan är totalt ointressanta. Julia leker en hel del med sina dockor också, men när det kommer till kritan får de svårt att konkurrera med legot.

Den här veckan har jag typ en sak inbokad på hela veckan. Kanske är det dags för den där rensningen ändå. Suck.

Omhuldad

Lycka är att ha syskon på båda sidor, alltid där med en tröstande hand. (Kanske lite för många händer i bland dock, bebisar behöver tydligen också space!?)

Jag älskar att se hur fina Sebbe och Julia är mot henne. Inte en sekunds avundsjuka på att lillan är första prioritet i vår familj just nu. Tur att vi bestämde oss för en liten trea ändå, hon ger oss så mycket glädje. I dag var jag ute på långpromenad med vagnen, och solen sken som att det vore vår. Värsta lyxen att vara hemmamamma ju. Särskilt med tanke på att jag numera sällan stiger upp före kl 09 på vardagarna. Har jag sagt att jag älskar att sova? Näst efter att resa är det min favorithobby...

Nynäshamns IF

Om ett par timmar åker Sebbe till Dalarö för att spela sitt livs första "bortamatch" med Nynäshamns IF. Inget blodigt allvar dock, barnen ska mest prova hur det är att spela mot ett annat lag. (Julia får vänta ett litet tag till, fotboll verkar inte vara hennes roligaste gren.) 

Tobias var tränare för Sebastian när vi bodde i Stuvsta, och fortsätter traditionen här i Nynäshamn. Han hade nog hoppats på en liten paus från tränaruppgiften, men när den förra tränaren slutade här i Nynäs var intresset från de andra föräldrarna att ta över minst sagt svalt. Nu är det lite mer fart i laget igen, kul! Jag ser fram emot en full rapport från fotbollsgrabbarna om några timmar. Jag och småtjejerna (kan fortfarande inte riktigt vänja mig vid det, att jag har två döttrar...) ska ta det lugnt och mysa här hemma.

En dag i Nacka

Redo för familjeutflykt.

En helt ledig lördag tillsammans med familjen innebär oändliga möjligheter! Vi valde att börja just den här lördagen med en promenad längs vattnet vid Järla Sjö, våra gamla hoods som vi fortfarande älskar. I bland undrar jag fortfarande vad vi tänkte när vi valde att flytta därifrån. Nåväl, det funkar ju bra att åka dit då och då på nostalgitripp också. Sickla köpkvarter var dock knökfullt med folk, jag föredrar att åka dit en vardagskväll när man kan gå och strosa i affärerna i lugn och ro. Det har öppnat en ny (?) Taco Bar i Sickla, och den var vi såklart tvungna att prova. Både vi och barnen var nöjda. Klart dyrare än en snabblunch på McDonald´s, men betydligt trevligare miljö med riktig restaurangkänsla. Dessutom var maten jättegod.

Dagen avslutades på "Lek och Bus" i Nacka Strand. Sjukt mycket folk, men vi kom ändå så pass sent att folk började droppa av för dagen. Det här med lekland är ett kapitel för sig. Det är liksom Tobias avdelning - han tar gärna med Sebastian och Julia på sådana typer av äventyr. Jag själv skulle inte ens komma på tanken. Tusen skrikande och sockerhöga ungar, snordyrt och världens största bakteriehärd. Nej, lekland är inte min grej. Barnen? De älskar såklart att vara där.

I kväll väntar Homeland och nyttigt lördagsgodis. Jo, det finns faktiskt sådant. Jag har varit duktig och gjort mitt eget, recept kommer framöver. Det här med att använda sina mammakläder trots att bebisen är tre månader gammal är liksom inte kul längre.

Stjärnfall och skidtalanger

Dagarna springer förbi så fort, alldeles för fort! I morgon är det dags att åka tillbaka till Stockholm igen, efter en fantastisk vecka tillsammans här i Sälen. Barnen fortsätter att imponera med sina skills i skidbacken (TACK OCH LOV verkar det som att Tobias gener är starkare än mina just i detta avseendet). Det här är andra året vi firar jul tillsammans i Sälen med Tobias familj, och jag kan tänka mig att det blir fler gånger framöver. Mysfaktorn i att sitta i en stuga på kvällarna med snön som singlar ner utanför? Högsta skulle jag säga.

I går var vi ute på en promenad precis efter midnatt. Stjärnhimlen visade sig i sin fulla prakt, och det kändes som att stjärnorna var så nära att jag hade kunnat plocka ner en om jag hade velat. När vi hade gått en bit ut på skogsvägarna fick jag ynnesten att uppleva ett stjärnfall. Jag hade nästan glömt magin i det. Vad jag önskade mig berättar jag inte - men jag känner på mig att 2015 kommer att bli ett riktigt fint år på många sätt.

Årets julkort 2014

Fast, några fysiska julkort blev det (med några få undantag) inte i år heller. Men hade jag skickat ut några hade jag utgått från det här, som vi tog när lillan var ännu nyare än vad hon är nu. Tänk va, vilken rikedom. Tre fantastiska barn, så lika, men ändå så olika. Jag la upp kortet på Facebook för ett par dagar sedan med följande hälsning, som jag nu delar även med er. God jul!

"Någonstans, någon gång, hade jag en tanke på att skicka ut julkort i år. Så blev det inte (det här året heller). Nåväl, Facebook duger gott. Vi har haft ett finfint 2014. Höjdpunkten? Lillmyhran såklart.

God jul & Gott nytt år kära cybervänner - låt 2015 bli det bästa året ever!"

Mer lucia

Men jag kan ju inte låta bli att lägga ut ett par bilder från dagens luciatåg också. Vi käkade brunch hos goda vänner, vars barn är naturbegåvningar på sång och musik. Klart att de fick styra upp ett luciatåg dagen till ära!

Kolla in Julia - hon sjunger för kung och fosterland!

Lillan fick också vara med på ett litet hörn. Hoppas att ni alla har haft en fin dag, och att ni har fått njuta av minst lika många lussekatter som jag!

Amningshjärna

Det här med "amningshjärna" har man ju hört talas om. Men jag vet inte - kan det på allvar ha med amningen att göra? Eller är det helt enkelt så att man är så himla trött efter att inte ha fått en hel natts sömn på ganska lång tid? Något är det i alla fall som har hänt med mig.

I dag skulle jag och barnen baka Towis lussekatter. Jag läste receptet flera gånger, men lyckades ändå med konststycket att ha i 12 dl mjöl i stället för 16. Efter första jäsningen var degen jättekladdig, och efter att ha upptäckt mitt misstag blandade jag i ytterligare 4 dl mjöl. Det gick väl sådär. Barnen bröt nästan ihop eftersom degen var så kladdig. På något sätt lyckades vi få ihop några plåtar med något som i alla fall liknade lussekatter. När jag sedan skulle pensla bullarna stod jag ett bra tag och försökte knäcka ett ägg, innan jag insåg att det där ägget faktiskt var kokt. Inte undra på att det inte gick så bra.

Jaja. Tur att hon är så söt, lillasyster. Nu ska jag avnjuta en lussebulle eller två och ladda inför nattens skrikfest. Hurra!

"Jag har pysslat om dem i två dar"

Alltså, vår son. Han förgyller mitt liv. I morse satt jag som vanligt och ammade i soffan (i mitt hav av filtar, täcken och amningskupor) när Sebastian kommer och förklarar att han har något att ge mig.

Sagt och gjort, en stund senare kommer han ner från övervåningen med två bomullsrondeller, vilket han uppenbarligen tror är samma sak som små amningskupor.

Jag (oförstående): - "Eh, tack Sebastian."
Sebbe: -"Jag har gjort i ordning dem".
Jag (lite mer förstående): "Okej... Men vart hittade du dem?"
Sebbe: "I toaletten."
Jag (ännu mer förstående, kan det möjligtvis vara bomullsrondellerna jag tog bort sminket med för ett par dagar sedan, de jag kastade i toaletten utan att spola!?): -"Va, de här har jag ju tagit bort smink med! Men Sebbe, du har väl inte plockat upp dem från toalettstolen?"
Sebbe: -"Jo! Jag tog upp dem, tvättade dem med tvål, och torkade dem jättenoga med toalettpapper. Och så har jag pressat dem. Alltså, jag har pysslat om dem i två dar!"

TACK Sebbe, återvinningarnas kung. Nu kan jag ju använda de där bomullsrondellerna igen, och igen, och igen! (Eller kanske inte.)

Utflyktsdag

Idag får jag lämna min trygga vrå i soffan. På schemat står kompisdejt/lunch för mig och barnen medan Tobias trotsar hösten och spelar golf. Därefter tar jag Sebbe på kalas i Huddinge, medan Tobias kör ett race i badhuset med Julia. Lillan? Hon hänger med mig. Alltid. 

Kärt barn har många namn

I dag skickade vi äntligen in namnpapperna till Skatteverket. Jag kan dock försäkra er om att lilltjejens officiella namn kommer att få hård konkurrens av smeknamn som "Lillan", "Skruttan", "Gosan", "Skrutteluttan" och "Lillmyhran".

För att fira den stora händelsen (jag har inte varit helt hundra på namnet som min man la fram som förslag redan innan vi blev tillsammans för evigheter sedan) intogs lyxlunch på den nyöppnade indiska restaurangen längre ner på vår gata. På samma gata finns för övrigt både sushi, thaimat, grekiskt, vanlig husmanskost, kinamat, en hamburgerbar och tre pizzerior! Det finns ingen anledning i hela världen att gå hungrig här ute vid kusten. Om ni undrar hur det går med matlagningen här hemma kan jag ge lugna besked. Vi handlar i stort sett inga halvfabrikat längre, och väljer betydligt oftare ekologiska alternativ än vad som tidigare var fallet. Som sagt, ett steg i taget.

Same same but different

141015.

Vår veranda fredagen den 15 oktober. Två förväntansfulla barn på väg mot spännande äventyr på Heron City och en otålig mamma som håller på att spricka. Bokstavligt talat. Tre veckor senare...

141107.

... och ljungen blommar fortfarande lika fint. På samma veranda står en bilbarnstol med ljuvligt innehåll, och den där mamman är numera sprickfärdig av en helt annan anledning. Den av stolthet!

Fröken Bortskämd

2 x farbröder och en styck kusin på besök hos lilla fröken.

Vår lilla fröken vägrar bestämt att sova på något annat sätt än liggandes på mage i någons famn. Hon somnar tryggt och snabbt i sällskap av någons hjärtslag, helst rejält omgosad. Är det inte min famn är det pappas, syskonens, eller någon av alla uppvaktare som kommer på besök. Hon verkar tro att hela världen kretsar kring henne, och någonstans har hon ju faktiskt rätt i det.

(Och jo visst, det här inlägget skriver jag med datorn i knät och en styck sovandes bebis lutad mot mitt bröst. Mammalivet ger mig många värdefulla talanger, en av dem är multitasking!)

Kläder i miniformat

Jag hade nästan glömt hur roligt det är med kläder i miniformat! Lillan får så många fina presenter från släkt och vänner - en av favoriterna är en pyjamas i ekologisk bomull från Cotton & Button.

Storlek 56 sitter redan tight (hon var stor när hon föddes, 54 cm och nästan 4,2 kg!), vilket innebär att vi redan har börjat använda kläderna i strl 62. Jag skulle helst vilja pausa tiden nu, den här fantastiska bebistiden går såååå fort! Jag har redan fått lägga undan de allra minsta kläderna, och med största sannolikhet kommer de inte användas igen i vår familj. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag numera är TREbarnsmamma. Det är ju ganska galet med tanke på att jag fortfarande är typ 23 år. Eller, hur var det nu!?

När hjärtat svämmar över

En veckas perfektion.

Tänk, för en vecka sedan låg hon fortfarande i min mage. Innan hon kom fanns en oro för hur jag egentligen skulle kunna älska det där lilla knytet som sparkade och levde runt där inne lika mycket som storasyskonen. Finns det egentligen så mycket kärlek?

Sedan föddes hon, och livet kommer aldrig mer att bli detsamma. I samma sekund de la upp lillan på mitt bröst visste jag att jo, den där kärleken räcker och blir över. Jag får nypa mig i armen varje gång jag vaknar, tänk att just jag får vara mamma till de här tre stjärnorna. Livet är fantastiskt (och nya liv alldeles särskilt fantastiska...)