Mors dag

Grattis alla mammor, och grattis till mig som fick äran att stiga upp i ottan för att följa med Julia på hennes första fotbollscup i Sollentuna (av alla ställen). 

Nelly följde såklart med som supporter. Tobias och Sebastian var upptagna med fotboll på sitt håll, deras lag (Tobias är alltså tränare för Sebbes lag för er som har missat den viktiga detaljen...) körde hemmamatch i Nynäshamn.

När vi kom hem, sex timmar senare, firade jag mig själv genom att sova en timme. Tobias bjöd på middag i form av både kebab och pizza, och tårta fick jag hos min moster dit jag cyklade nu ikväll. För första gången på bra länge kände jag ett kärleksrus för den här lilla staden. Vinden i håret, doft av syrener och havsbrisen ger löften om en lång och fin sommar i år också.

Min egen mor förtjänar också en hyllning, såklart. Ingen är som hon! Dagen till ära skrev jag ett blogginlägg om vår resa till Peru för nästan exakt tio år sedan. Jag är så glad att jag fick dela den upplevelsen med henne:

Att få uppleva Peru med mamma

Fullt ös medvetslös

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Jag prioriterar Resfredag i nio fall av tio, men ibland är längtan efter att bara skriva av mig snabbt och utan att redigera bilder i evigheter för stark. Här på aniika.se skriver jag numera mest snabba uppdateringar om vardagen i kombination med iPhonebilder. 

Och vardagen ja. Den har bjudit på både det ena och det andra under senaste tiden. Men på något sätt fortsätter livet ändå - inte minst på tisdagar som är den dagen i veckan som går i ett. Idag såg den ut ungefär så här: lämna Julia på förskolan, handla, gå med Nelly till lekparken, hem och städa en sväng innan två vänner kom över på lunch, sedan hämta Sebbe på fritids för att ta honom till pianolektion, hem och äta mellis med Sebbe och Nelly, därefter till Julias förskola där det var vernissage för föräldrar/syskon, hem och äta + byta om...

... cykla 3 km till Julias och Sebbes fotbollsträningar...

...  jaga Nelly nonstop i 1,5 timme... 

... hem och värma på spaghetti från igår, natta Nelly och ... ja, ni fattar. En helt vanlig tisdag. 

Till saken hör att Tobias har sin "bortadag" på tisdagar, det vill säga jobbar sent och spelar sedan badminton.

Well, jag överlevde idag också. Nu dröjer det en hel vecka tills nästa tisdag. Hurra för det, haha!

Heja, heja!

Vi har mycket att heja över i dag! Nelly verkar äntligen vara näst intill frisk (peppar, peppar) vilket gör underverk för hennes, och mitt, humör.

Mer då? Jag har sprungit. Det satt långt inne, men efter att ha varit på Lofsans workshop för ett par veckor sedan fick jag massor av pepp att, igen, bli mitt starkaste jag. Hörde jag HEJA?

Sen fick vi förstås heja en masse på dagens familjeaktivitet: allsvensk fotbollsmatch på Tele2Arena. Djurgården mot Halmstad (4-2). Julia har tjatat länge om att hon vill se en "riktig" fotbollsmatch, och nu var det alltså dags. Hon tyckte nog i slutändan att innehållet i lördagsgodispåsen var mer intressant än själva matchen, men ändå...

Fotbollsmorsa på fotbollscup

Igår följde hela familjen med på Sebbes första fotbollscup. Strålande sol och fin stämning bland både barn och vuxna. Jag fick en bra chans att lära känna föräldrarna till de andra killarna i laget, och har på känn att det inte är sista gången vi hänger på cuper tillsammans... Samling på Willys parkering klockan 13, och vi var hemma 18:30. Tur att vi inte behöver bekymra oss för hur vi ska fylla helgerna i framtiden, haha!

I övrigt har vi haft en mysig helg tillsammans hela familjen. Cykelutflykter, promenader och golf har stått på schemat, och så lite rensning här hemma. Jag har som ett (livs)mål att bli mer organiserad. Mina systrar skulle skämmas om de såg mina skåp!

(Hur det gick i cupen? Jodå, 3 vinster och en oavgjord. Hurra!)

Nynäshamns IF

Om ett par timmar åker Sebbe till Dalarö för att spela sitt livs första "bortamatch" med Nynäshamns IF. Inget blodigt allvar dock, barnen ska mest prova hur det är att spela mot ett annat lag. (Julia får vänta ett litet tag till, fotboll verkar inte vara hennes roligaste gren.) 

Tobias var tränare för Sebastian när vi bodde i Stuvsta, och fortsätter traditionen här i Nynäshamn. Han hade nog hoppats på en liten paus från tränaruppgiften, men när den förra tränaren slutade här i Nynäs var intresset från de andra föräldrarna att ta över minst sagt svalt. Nu är det lite mer fart i laget igen, kul! Jag ser fram emot en full rapport från fotbollsgrabbarna om några timmar. Jag och småtjejerna (kan fortfarande inte riktigt vänja mig vid det, att jag har två döttrar...) ska ta det lugnt och mysa här hemma.