lördag 7 september 2013

Tjejmilen 2013 - äntligen sub55!

Det var varmt, riktigt varmt, ute på Djurgården i dag. På väg till starten på Gärdet kände jag det välbekanta pirret i magen, och pulsen steg inte bara av värmen, utan också av nervositet.

Från vänster: ClaraNinaHanna och Hillevi.
Innan det var dags för Den Stora Urladdningen mötte jag upp ett gäng fin-fina tjejer vid Plan Sveriges tält. Gemensamt för oss alla var att vi sprang för flickors rättigheter, vilket vi stolt visade genom att springa med Plans neonrosa t-shirt.


Gruppbild med alla bloggtjejer som sprang för Plan Sverige och #1000 flickor i årets upplaga av Tjejmilen. (Systemkameran bjöd på massor av fina och väluppställda bilder. Valde till slut den bild som ser minst tillrättalagd ut, tycker den är så skön!) Här är vi fortfarande fräscha och har förhållandevis pigga ben. Strax efter kortet togs var det dags för riktig uppvärmning i form av ett par snabba ruscher med Hanna som startade i samma startgrupp som jag, nr 3.


54 minuter och 56 sekunder senare kom jag i mål, och det visar sig att Lisa fick exakt samma tid! Så här gick det till, kilometer efter kilometer:
  1. 04:50 - jag föredrar en "flygande start", det känns som en förutsättning för att få igång peppen.
  2. 05:16 - redan här känner jag att värmen börjar bli besvärande för kropp och knopp.
  3. 05:20 - spinger på, och benen lyder fortfarande.
  4. 05:23 - hittar ett tempo som jag känner mig bekväm med...
  5. 05:23 - ... och det håller jag ett par kilometer.
  6. 05:32 - halvvägs, den känslan ger extra energi.
  7. 05:42 - vaaaaarmt, och känner mig törstig hela tiden.
  8. 05:34 - får lite extra pepp när publiken börjar tätna, och hejaropen blir fler.
  9. 05:28 - tittar på klockan, och inser att jag måste pinna på lite extra för att klara mitt mål.
  10. 05:38 - på riktigt stumma ben försöker jag mig på en spurt, men kroppen lyder inte riktigt. Jag lyckas i alla fall att komma i mål med fyra sekunders marginal för att uppnå mitt mål om sub55 minuter.

Ingen vila, ingen ro! Efter målgång var det dags för mitt lag Liclanli att göra squats, en för varje hundralapp som kommit in till vår insamling. Vi fick till slut in 2800 kronor, TACK alla ni som har bidragit! Pengarna kommer användas för att utbilda flickor i Guatemala.


Efter våra squats var det dags för mina darriga ben att skynda vidare till tunnelbanan, för att hinna titta till barnen som hejade fram Tobias och hans fotbollslag på Mälarhöjdens IP. När barnen fick se min medalj kom den vanliga frågan:  - "Vann du igen mamma?"

Och denna gången var jag helt ärlig. "Japp, jag vann!" För det gjorde jag, big time. I dag bockade jag av ett stort mål, ett av de tio som länge har stått på min bucketlist. Jag sprang en mil på under femtiofem minuter. Hur jag firade? Genom att boka en resa såklart! I november sätter jag mig på ett flygplan till Dublin. Det, mina vänner, är jag värd!

6 kommentarer:

Annica sa...

Härligt Annika!!

Linda sa...

Fy faan vad du e bra!!Klart du ska fira med en resa - väääl värd!

Aniika sa...

Tack Annica, & Linda. Japp, en resa är jag värd! :)

Helena sa...

Grattis till din prestation och BRA att du firade med en resa! Vi borde fira mer! :)
Älskar den totalt kaotiska och ofokuserade gruppbilden! :D

Aniika sa...

Tack Helena. Absolut, fira bör man göra OFTA!

alice asd sa...

oakley sunglasses
ugg boots
polo ralph lauren
bears jerseys
oakley sunglasses wholesale
fitflops sale
philadelphia eagles jerseys
ecco shoes outlet
nike outlet
20170426alice0589