Världsliga ting

Om ett par veckor fyller jag år. Med tanke på att jag har påmint Tobias och barnen både nu och då sedan ett halvår tillbaka, är det nog ingen risk att de glömmer. Någon frågade mig för ett tag sedan vad jag önskade mig, och jag inser att min önskelista kan göras oändlig. Först och främst hade jag gjort vad som helst för att mina föräldrar skulle slippa den eländiga cancern. I relation till det känns min lista högst världslig:

• Hårklippning och färgning. Jag drömmer om en Jennie Hammar-kalufs.
• Frukost på sängen.
• Hemlevererad, färdiglagad och nyttig mat. Varje dag.
• En städfirma som håller mitt hem i topptrim.
• En platt mage. (HAHA!)
• Oändligt mycket pengar.
• Ett par, eller flera för all del, skor från Cecilia Blankens. Gärna de här.
• En resa. Åh, en överraskningsresa!
• Helkroppsmassage.
• McBook Pro? Ja tack.
• Ny kamera. Liten, lätt och bloggvänlig.
• Barnvakt. (Hurra!)
• De ultimata jeansen. Har fortfarande ingen aning om hur de ser ut eller vart de kan köpas.
• En färdigbyggd stuga på Sturkö.
• Nybakade chocolate chip cookies (vilket rimmar illa med önskningen "platt mage", I know.)
• Lyxiga sminkprodukter som trollar fram en felfri hy.

Så här såg det för övrigt ut när jag fyllde 30! (Med en styck Julia i magen.)

Drömföretaget

Som gladast på resande fot, här i Köpenhamn 2012.

Inför och under varje föräldraledighet (det är här ändå min tredje) kommer samma tankar. "Vad ska jag göra sen?" Ska jag verkligen jobba som jurist resten av livet? Om inte, vad ska jag göra då? Och hur ska jag i så fall göra för att nå dit? Jag lever med en man som är entreprenör uti fingertopparna, Han älskar att driva eget, och säger själv att han absolut inte längtar tillbaka till livet som vanlig arbetstagare. Själv har jag alltid varit den trygga typen, nöjd med att ha en fast anställning där folk säger åt mig hur jag ska göra..... eller?

Faktum är att jag nog har blivit mer påverkad av min man än jag tror. På senare tid har tankarna om att driva mitt drömföretag smugit sig på. Föga förvånande skulle det vara relaterat till resor. När Webpower frågade om jag kunde tänka mig att skriva ett inlägg kring mina tankar om ämnet började jag fundera lite till. Tänk att få dra ihop ett gäng duktiga och reseintresserade människor och starta upp en byrå som skräddarsyr resor efter behov och önskemål. Efter att ha nosat lite på det vet jag att resebranschen är en extremt konkurrensutsatt marknad med små marginaler, men ändå. Jag är känd för mitt genuina reseintresse och tror att jag framöver kan övertyga en och annan riskkapitalist att satsa på min idé. Jag skulle absolut behöva ta hjälp av personer som är mer insatta i hela marknadsföringsdelen - det är inte min starka sida. Än. Jag fortsätter att drömma ett tag till. För, jag har ju trots allt det perfekta juristjobbet. 

Åldersnoja

I går blev jag taggad i en bild på Facebook. Bilden är tagen nyårsafton 2002, snart 15 år sedan med andra ord. Jag hade spenderat hela sommaren i Barcelona där jag pluggade spanska, och under hösten hade jag avverkat ännu en termin på juristlinjen. Livet lekte och allt det där. Grejen är att jag fortfarande går omkring och tror att jag ser ut som tjejen på bilden. Jag har inte riktigt förstått att jag börjar bli äldre. Om ett par månader fyller jag 35. TRETTIOFEM! Jag är typ... medelålders.

Här om dagen satt jag i bilen och sjöng med för full hals till Veronica Maggios "17 år". Det var jättehärligt och roligt, ända tills jag insåg att jag är dubbelt så gammal som den gyllene åldern Veronica sjunger om. Dubbelt så gammal. Då var det inte lika roligt att sjunga med längre. Jag gillar inte att bli äldre, ser inte charmen i att närma mig det magiska (?) 40 års-strecket. För tidig 40-årskris? Ja, det verkar inte bättre.

Sveriges mest modeintresserade mamma?

Svaret är nej. Jag är inte Sveriges mest modeintresserade mamma - och kvalar därmed inte alls in i målgruppen som tidningen "mama" söker till sin tävling. (Priset, en shoppingresa för 75 000 kr skulle jag iofs inte tacka nej till. I vart fall inte själva resan.) Tävlingen dök upp i mitt Instagramflöde idag, strax efter att jag hade stått framför garderoben och varit nära att brista ut i gråt "för-det-finns-absolut-INGET-jag-kan-ha-på-mig!!!". 

Jag hade en lunchdate inbokad med en kollega, och ville ju se någorlunda representativ ut. Ni vet, krossa illusionen om den hålögda spädbarnsmamman med spyor i håret. Det slutliga resultatet blev... tja, varken till eller från. Mina Ecco-stövlar inhandlade på Myrornas fick sällskap av ett par svarta mammajeans (eftersom jag ännu inte kommer i mina vanliga...), en vit top som absolut har sett sina bästa dagar och en relativt ny "jobb"kavaj från Kappahl. Och jodå, jag hann till och med både duscha, föna håret och sminka mig.

Trots att jag har fyllt 34 år känns det ännu inte som att jag har hittat min klädstil. Bohemchic? Not so much. Klassisk? Nja, jag vill ju gärna tro det, men blandningen i garderoben säger annorlunda. Romantisk? Nope. Modern? Eh, nej.

Min modeikon just nu är Trendenser-Frida, hon ser alltid sådär sval och klassisk ut. Som jag har förstått det klär hon sig mestadels i kläder från Filippa K. Hm, redan där spricker det med andra ord. Min klädbudget är minimal, i nio fall av tio prioriterar jag istället att lägga pengar på resor. Och visst, jag är väl medveten om att man inte behöver ha mycket pengar för att vara modeintresserad. Men någonstans inbillar jag mig att mitt modeintresse skulle vakna om jag hade mer pengar att spendera på kläder. Rätt eller fel, jag vet faktiskt inte. Återstår att konstatera det jag började med: Jag är inte Sveriges mest modeintresserade mamma. Är du?

Hoppfullt

Nynäshamns beach á la november. Eller inte. (Koh Mook 2012)

Några anledningar för mig att känna hopp om livet, trots att vi nu befinner oss i ett grått och trist november:

1) Min iPhone verkar ha klarat sitt dopp i toalettstolen utan större skador!
2) Jag var helt övertygad om att det var torsdag idag, vilket innebär att jag har "vunnit" två dagar.
3) Godisintaget har sedan i söndags legat på noll. (Tro det eller ej.)
4) Den stora laddningen linssoppa jag kokade till lunch innebär att jag slipper lunchångesten fram till helgen.
5) Jag vaknade till strålande sol och hade energi att gå en hel timmes promenad nere vid havet med lillan i vagnen.

En alldeles ovanligt vanlig måndag.

Ovanligt vanlig, jo, det får man väl ändå kalla den. Min första måndag hemma utan "måsten" på väldigt, väldigt länge. Fast saker på listan fanns definitivt att pricka av. En av roligheterna (?) var att ringa Försäkringskassan för att påminna mig om alla snåriga regler gällande föräldrapenning. Varför, varför, ska de envisas med att göra allt så krångligt!?

Tvättmaskinen har också gått varm hela dagen, i tvättstugan hänger nu rad på rad av pyttesmå kläder i strl 56. Det är värsta nostalgitrippen att gå igenom alla Sebbes och Julias gamla plagg, till varje liten body finns det något minne kopplat. Lillasyster lär få gå i en hel del ärvda kläder, men jag tror inte att hon misstycker.

Jag har också hunnit läsa ut en bok och fixa HEMLAGAD OCH GOD mat till mig och barnen. Det var inte igår. Jag är så evinnerligt trött på halv- och helfabrikat och ser fram emot att ta itu med maglagningen på riktigt framöver.

Ja, ni förstår. Fullt upp med livet, som ser bra mycket annorlunda ut idag än i fredags, då jag stressade iväg till min sista arbetsdag på ganska så länge. Nu fattas bara själva bebisen...

Älsklingsarmbandet från Miami är numera trasigt, men ligger i en låda och påminner mig då och då om att leva livet fullt ut.

Tjejhäng hela helgen lång

Den här helgen har jag längtat efter, länge. Jag ska lämna hus och hem och bege mig till Norrtälje för helghäng med världens bästa tjejmix - och alla är vi släkt på ett eller annat sätt. Värdinna den här gången är min alldeles egen kusin i kubik. Jämnåriga nästan på dagen har vi hängt i hop i vått och torrt i alla dessa år. Jag är lyckligt lottad!

Kusiner i kubik. Miami 2006.

Lökigt

Gårdagens uppdatering på Facebook. Så, nu vet ni vad som rör sig i mitt huvud nuförtiden:

Tack Metro

'

Häromdagens horoskop i Metro gav mig ett "hallelujamoment". Jag är inte sen att lyda goda råd - i dag tog jag med mig en nyinköpt pocketbok istället för jobbpapper på pendeltåget (som jag har saknat att läsa!), tog en härlig lunchpromenad längs vattnet på Stora Essingen - och har nu storslagna planer på att gå och lägga mig innan klockan 22. Tack Metro!

Jag saknar den där tjejen

Mitt Facebook/Instagram/Bloggflöde svämmar över av härliga träningsbilder från pigga, starka och snabba tjejer. Jag beundrar dem, peppas av dem, men mest av allt önskar jag att de där bilderna kunde ha postats av mig själv. För nej, det är absolut ingenting som hindrar mig att träna när jag är gravid. Snarare tvärtom. När jag var gravid med Sebastian jobbade jag extremt mycket och hade ingen tid, eller ork, kvar att träna. Men så fick jag också en hemsk förlossning, verkligen jobbig på alla sätt och vis. Jag är övertygad om att det hade gått i vart fall lite lättare om jag var i bättre form rent fysiskt. När jag väntade Julia däremot tränade jag på som bara den. Sebastian trivdes som fisken i vattnet på Minisats, och jag tränade långt in i graviditeten. När det sedan var dags att leverera en styck Julia var jag i bra form - och förlossningen blev en walk in the park jämfört med min första förlossning.

Och nu. Tredje gången gillt - och jag är typ tillbaka där jag var vid första graviditeten. Jag har egentligen inget att skylla på. Fick en rejäl motivationsdipp efter att ha fullgjort Tjejklassikern, och kom liksom aldrig igång efter det. Därefter följde en vår med mycket jobb, en flytt och en träningslust som aldrig infann sig. I kväll har jag suttit och kollat igenom gamla foton på datorn, och känner för första gången på länge att jag verkligen, verkligen vill komma igång och hitta tillbaka till Tränings-Annika igen. För jag hittade ju henne till slut. Det vore extremt dumt av mig att tappa bort henne igen!

Förra sommaren var jag också en sådan som tränade på semestern, här på löptur i Cornwall.

Och så simmade jag också...

... och cyklade! Tur att det finns bildbevis, annars hade jag nog undrat om allt bara var en fantastisk dröm.

Sommarlycka

I morgon åker jag "hem" till det här. Sommarparadiset på Sturkö i Blekinge skärgård. Jag mår aldrig så bra som när jag är där. Inga krav, inga måsten. Solnedgångar, hav, solvarma bär och familjehäng - bättre än så blir det inte.

Veckan som kommer är min, alldeles egen. Tobias och jag delar upp semesterveckorna så att vi får en vecka var då vi får göra precis vad vi vill. Jag har undantagslöst valt att spendera min vecka med storfamiljen. Nästa vecka möter jag upp Tobias och barnen i Göteborg för att ta oss vidare till Orust. Härliga tider!

Idag då? Jodå, vi testar livet som 6-barnsfamilj. Vi är barnvakter åt några goda vänner, vilket innebär high chaparal här hemma under det närmaste dygnet. Efter lunchen samlade jag och Tobias mod till oss och tog med alla barnen till Nicksta Camping. En sån här solskensdag kräver bad och vattenrutschkana! Nu har vi bänkat hela gänget i biorummet tillsammans med ett par skålar popcorn och "Det regnar köttbullar". Jag undrar vilka som somnar först - vi eller barnen!?

Sommarlistan

Lisa uppmanade mig att skriva en "Min sommarlista", och det gör jag såklart gärna!

1. Hur ser dina planer ut för sommaren?
Vi tjuvstartade ju sommaren med tre långa semesterveckor i USA, men det hindrar mig inte från att avnjuta ytterligare fem veckor med start i början av juli. Innan dess ska jag hinna med en Almedalenvecka i jobbsammanhang. I juli väntar några efterlängtade veckor med storfamiljen på Sturkö (Blekinge skärgård) och en runda till Tobias familj på fantastiska Orust. Dessutom väntar två "systerhelger", en i Stockholm och en i Varberg. Bara roligheter med andra ord!

2. Vad gjorde du på midsommar?
Vi struntade i midsommarstång och dans, och åkte istället hem till några kompisar där vi grillade och tog det lugnt.

3. Din bästa sommarfrukost?
Färska frallor från Andréns bageri på Sturkö, gärna tillsammans med O´boy och ett strå med smultron från trädgården.

4. Bästa sommarlåten?
Bästa sommarkänslan får jag av Stefan Anderssons "Välkommen"!

5. Vad passar bäst på grillen?
Kyckling och champinjoner!

6. Vad dricker du helst i sommar?
Isvatten med citronskivor. (JA, mitt Cola light-beroende är över, jag har inte druckit det sedan jag fick reda på att jag var gravid.)

7. Vad ska du läsa i sommar?
Jag älskar vanligtvis att läsa böcker, men är inne i en riktig boksvacka. Det blir nog mest godnattsagor för barnen.

8. Favoritplagg under sommaren?
Klänningar som är vida över magen...

9. Bästa parken?
Lisssseberg. (Är man gift med en göteborgare finns väl inga andra alternativ?!)

10. Bästa badstället?
Lätt fråga! Bredavik, Sturkö, gärna efter en joggingrunda tillsammans med någon i familjen.

Nya tider

Dubai, januari 2009.

De två stjärnorna i mitten har nu gjort sin första dag på nya förskolan i Nynäshamn. Tobias direktrapporterade, vilket kändes tryggt för ett mammahjärta som klappade lite extra hårt just idag. Min familj är ju det finaste jag har, de måste ju må bra och känna sig trygga. Och ja, allt hade såklart gått jättebra. I morgon ska jag köra inskolningsracet, kl. 09:00-15:00. Jobbet får vänta till någon annan gång.

Jobbet ja. Just nu pågår Almedalsplaneringen för fullt. I år ska jag få åka dit för första gången - och se med egna ögon vad alla viktiga personer egentligen sysslar med på Gotland mitt i sommaren. Att delta i Almedalsveckan har varit en sån där grej jag alltid har velat göra, men jag kunde inte föreställa mig hur, när och varför. Nu vet jag! Jag är så glad att jag har hittat ett jobb där jag är med och påverkar "på riktigt". Det är få förunnat.

Lika som bär, not so much

Ja, medan ni andra njuter av sol och uteliv hittar ni mig bland mina kartonger och påsar. Men, det närmar sig. Tur att påskledigheten är generös, det tackar jag för. (Snart ska jag sluta tjata om den här flytten, jag lovar!)

Fast, måste erkänna att vi hade kunnat vara effektivare... Kvällarna tillbringar jag och Tobias i biorummet i sällskap av "Game of Thrones". Igår knäckte vi fyra avsnitt på raken! Det är ju livsfarligt med beroendeframkallande tv-serier. Sist var det Homeland (bara första säsongen, vi hann inte längre). Jag klarar inte av att bara se ett avsnitt i taget, har man tillgång till alla måste man ju se dem!?

Jag hittade för övrigt bilden från mitt studentplakat i en av alla lådor. Trodde att jag skulle få en dotter som såg ut som mig, men nja, vet inte riktigt vad som hände. Den enda likheten jag hittar är hårfärgen...

Mor och dotter. Inte ens samma humör delar vi!

Resfredag: Önskelista

Födelsedagar är roliga, inte minst eftersom man kan skriva långa önskelistor där inget mer än fantasin sätter stopp för drömmarna. Om vi hade haft obegränsat med guld i skattkistan hade min önske(res)lista sett ut så här:

• Taj Mahal, Indien
• Kinesiska muren, Kina
• Eldslandet
• Antarktis
• Petra, Jordanien
• Jerusalem, Israel
• Newport (Rhode Island), USA
• Grönland 
• Kroatien
• Transsylvanien, Rumänien

Hur ser din lista ut?

B-day

Bild från förra årets firande.

Alltså, det här med mig och födelsedagar. Jag är barnsligt förtjust, det kan inte hjälpas. Det är något speciellt med en dag som är min egen. En dag då grattishälsningar rullar in från alla möjliga håll och kanter, en dag jag känner mig som en riktig kunglighet. Vykort, facebookhälsningar, mejl, telefonsamtal och spännande paket. Åh, jag njuter i fulla drag!

Kvällen avslutades med goda vänner på O´learys, där vi för första gången testade på att spela shuffleboard. Tänk er curling, fast på ett avlångt bord utan isoch sopborstar. Kul grej, fast inte direkt en gren jag kommer att OS-satsa i... Nu kommer jag somna riktigt gott. Ett år äldre, klokare och mognare. Precis som det ska vara!

Glöm inte andas!

Dessa ord upprepar min kollega varje tisdag under Qigong-passet. Och ja, i dag behövde jag höra de där orden extra mycket. Jag tror inte riktigt jag inser hur spänd jag är förrän det är dags att faktiskt medvetet tänka på andningen. "Andas in. Andas ut." Dagens 40 minuter långa pass var ljuvligt för kropp och själ. Att jag sedan blev bjuden på årets första utomhusglass av en kollega gjorde andningen ännu lättare.

För ja, "det är mycket nu". Jättemycket. Jobbhögarna är högre än någonsin, samtidigt som allt ska roddas med flytten. Om två veckor drar vi till Dubai och pausar lite, det blir trevligt indeed. Däremellan väntar också en massa trevligheter, så jag ska absolut inte klaga för mycket. Inte alls. Jag är inne i en spännande period just nu. Vårsol och oändliga möjligheter, hurra för livet!

Same, same but different.

Man hittar som bekant en del roligheter när det ska flyttpackas. Foton, inte minst. Som alldeles nygifta drog vi på bröllopsresa till Kanarieöarna, Gran Canaria. (Det var för övrigt en märklig bröllopsresa. Både jag och Tobias hade influensa, och har nog aldrig, varken förr eller senare, mått så dåligt som första dagarna på vår honeymoon.)

December 2007.

Jag var 27 år, kände mig vuxen, och tillsammans hade vi storslagna planer om att erövra världen. Det dröjde 7 år innan vi var redo för Kanarieöarna igen.

Januari 2014.

Denna gången blev det Teneriffa. Något äldre, betydligt friskare, två barn rikare, och fortfarande med samma storslagna planer om att erövra världen! 

Resfredag: Månadens resenär på Travellink!

Det har väl inte undgått någon att jag gillar att resa, tydligen inte Travellink heller. För ett tag sedan blev jag kontaktad av en anställd där som berättade att de ville utse mig till "Månadens resenär" på sin TravelBlogg. Sagt och gjort, i veckan publicerades ett inlägg där resebyrån har gett mig denna hedrande utmärkelse. Om jag är stolt? Såklart jag är. Klicka här om ni vill läsa hela inlägget.

Nya tider

Det är mycket som rör på sig nu. Flytten är en stor grej, såklart. Vi kör en övergångsperiod fram till i april - och kör lite dubbelboende. En del är bostadslösa, själva bor vi i två hus. Hm. Det nya biorummet premiärinvigdes i lördags med mello och godis. Mycket väl godkänt kan jag meddela. Tobias kommer samla ihop alla sina FIFA-nördar inom kort och testa så att alla system funkar för ett gäng "gubbar-som-leker-tv-spel" också. Själv håller jag mig nog undan just den kvällen.

Vi passade på att köpa loss en del grejer av de förra ägarna, vissa prylar passade helt enkelt för bra in för att tas därifrån. Den här bilden skulle t.ex. lika gärna kunnat vara tagen i helgen, minus nallen på tv:n, gardinen, fönsterlamporna och växterna. Det blir skönt att slippa mecka för mycket när flyttar in.

Annars då? Jo, veckan har flugit förbi i rasande fart. Jag har utnyttjat friskvårdstimmen till att jogga på arbetstid (yippie), bokat hotell i Dubai (dubbel-yippie!), och är nyss hemkommen, proppmätt, från en riktigt god middag på Marions Gastro med ett gäng tjejer från jobbet. Nu väntar packning inför helgens resa till Göteborg, vi ska äntligen få se Stefans Anderssons succéshow Made in China!