Resfredag: Surdegsdrömmen Boudin (och bullmage)

I brist på både tid och inspiration får jag i dag hänvisa till förra fredagens inlägg på Resfredag. Jag är och har alltid varit en brödnörd, om jag fick skulle jag äta mackor till både frukost, lunch och middag. Det finns inget som kan slå en stor tjock skiva nybakat bröd med Bregott och ost! I San Francisco blev besöket på ett surbrödsbageri ett välkommet inslag efter alla feta hotellfrukostar. Läs hela inlägget här. 

(På tal om bröd är jag grymt taggad att sätta i gång med träningen nu och bli av med bulldegen på magen. I dag kom äntligen Lofsans löparbok på posten, dessutom fick jag en för tidig födelsedagspresent av Tobias i form av ett Jawbone-armband. Nu är det bara att köra!)

Stora löparboken för kvinnor och sångbok

Foto: Lovisa Sandström

I går slog jag äntligen till och köpte två böcker som jag kommer att ha stor nytta av! (Hm, det verkar som att jag köper födelsedagspresenter till mig själv på löpande band. Först Teneriffa-semestern och nu det här.) Jag beställde "Stora löparboken för kvinnor", skriven av Lovisa "Lofsan" Sandström tillsammans med Jessica Almenäs. Lovisa levererar i alla sammanhang, och även om jag inte har bläddrat i boken själv ännu är jag övertygad om att boken kommer att hålla hög kvalitet. Boken kostar i vanliga fall 195 kr, men med Lofsans bloggrabatt går den på 175 kr.

Den andra boken jag beställde heter "Och nu så vill jag sjunga" och innehåller Astrid Lindgrens populäraste sånger tillsammans med alla melodierna inspelade i en digital spelare. Ljudet är förvånansvärt bra (jag köpte boken till ett par av mina syskonbarn i julklapp), och mina barn som älskar att sjunga lär vilja titta/lyssna/bläddra i den här boken varje kväll. Boken kostar 219 kr och är värd varenda krona.

Jag beställde som alltid böckerna via min mans företag Sponsorhuset (och Bokus), vilket gör att både jag och den förening jag väljer får pengar tillbaka på mina nätköp. Jag passade också på att föra över de pengar jag har tjänat in på Sponsorhuset under senaste tiden till mitt bankkonto. Det blev en finfin summa på ca 300 kronor, vilket innebär att böckerna jag beställde i princip blev "gratis". Jag har sagt det innan, och säger det igen - använd Sponsorhuset när ni handlar på nätet! Både du och din förening tjänar pengar på köp ni ändå hade tänkt göra.

Är det någon som funderar på hur den här beställningen rimmar med mitt "Operation rensa"-projekt kan jag meddela att man (jag) aldrig kan få för många böcker. Böcker är livsviktigt!

En tisdag med extra allt

Extra allt, i form av extra regn, extra trött mor + dotter på morgonkvisten, och extra mycket möten.

Jag och Julia kommer inte jättebra överens när jag kör morgonpasset, milt uttryck. Jag hämtar mycket hellre än lämnar på förskolan, vår dotters morgonhumör undviker jag gärna om jag kan. Tobias har mycket bättre tålamod än mig - och i morse blev han räddaren i nöden. Igen. Jag hade jättebråttom iväg till ett "viktigt" möte (finns det oviktiga?) och var nog allmänt stressad redan från start. De trehundrafemtioelva obligatoriska klädbytena som fröken Julia skulle hinna med klarade Tobias med bravur, allt medan jag stod och hyperventilerade. Dessutom tog han sig tid att skjutsa mig till tåget (och hämtade mig efter jobbet.) Hjälte.

Den extra tiden gjorde att jag fick tid över att stanna till på Centralen och köpa lyxig Chai latte. Jobbdagen gick sedan i ett, med ett avbrott för den efterlängtade...

... klippningen! Fast alltså. Let´s Deal - dealar i all ära, men just den här frisören hade nog missat hela grejen. Tanken med Let´s Deal är väl ändå att utöka sin kundkrets? Göra ett bra jobb, så kunden kommer tillbaka. Vara trevlig, bjuda lite på sig själv? En kollega sa strax innan jag gick "åh vad skönt för dig att bli ompysslad hos frisören, det är du värd!!" Eh. Tydligen inte. Det jag gick igenom var snarare någon typ av tortyrgenomgång. Frisören slet och drog i mitt hår. Jag är inte håröm i vanliga fall, fast AJ! Jaja, klippt blev jag i alla fall. Och slingad. På bilden blev det ju jättebra, en sån där kall, blond färg som jag ville ha (typ Jennie Hammar). Fast i verkligheten ser det betydligt gulare ut. Hm.

Även kvällen avslutades med en sväng på Centralen, med mellanlandning på Pocketshop, efter ett seminarium norr om stan. I vanliga fall jobbar jag på Stora Essingen, och har inte tillgång till flashiga caféhak och bokaffärer. Tur för mig. Jag hade blivit ruinerad!

Note to self. Läs inte "En man som heter Ove" i offentliga miljöer. Jag satt och storgrät hela vägen hem till Stuvsta. Tack för tipset Storebror!

Barnen och böckerna

November 2012.

En av fem svenska niondeklassare förstår inte vad de läser. (Bland pojkar är siffran en av fyra!) Siffrorna kommer från en OECD-studie från 2010 som bland annat blev omtalad av DN i somras. Enligt DN pekar mycket på ett samband med minskad bokläsning. Under 2012 visade undersökningsföretaget Yougov att föräldrars högläsning för barn har halverats på bara tio år.

Vet ni, de här siffrorna gör mig uppriktigt ledsen. Böckerna, och den fantastiska värld de skapar, finns tillgängliga för alla - oavsett status eller inkomst. Våra bibliotek runt om i Sverige är en öppen skattkista som bara väntar på att utforskas!

Jag växte upp i ett hem där böckerna var en naturlig del av vår vardag. Det fanns böcker överallt, och till jul och födelsedagar var de hårda, platta paketen säkra kort. Åh, vad jag älskade att sticka boken under näsan, och sedan sakta bläddra igenom sidorna från pärm till pärm för att känna den där "nyboksdoften". De kvällarna far inte jobbade var han noga med att läsa högt för oss barn - och med vilken inlevelse sen! Den här traditionen har jag fört vidare till mina barn. Varje kväll får de välja varsin bok, och så lägger vi oss i dubbelsängen och läser innan det är dags att säga god natt.

Så snälla ni, glöm inte att läsa för era barn! Själv hade jag nog inte ens kommit på tanken att söka juristlinjen om det inte vore för alla de där kvällarna med högläsning i vår gröna och luggslitna manchestersoffa...

John Green, Helixir och en påse färgglada chokladkulor

Tillbaka på svensk mark igen, med många timmars sömn att ta igen. Flyget hem var försenat, vilket innebar att jag inte var hemma förrän 01:30 i natt. Hm, borde såklart ha passat på att sova på flygplanet, men jag blev istället fast i boken som jag köpte med mig i farten. "The fault in our stars", skriven av John Green, är en bok ni verkligen bör läsa. (Fast, om ni inte vill sitta med tårar rullande längs kinderna på flygplanet, kanske ni kan spara den tills ni är ensamma.) Jag läste att Fox2000 precis har köpt filmrättigheterna till boken, och om de lyckas göra boken rättvisa har vi en fantastisk film att se fram emot. Jag säger inte mer än så.

Mitt boksug har äntligen kommit tillbaka. Och med det, godissuget. Och inte så lite heller. Varför, varför, varför är jag beroende av m&m´s? En sista sak innan jag däckar på soffan - om ni har vägarna förbi Belgien (eller Frankrike), missa inte smoothiebarskedjan Helixir. Riktigt bra!

Böcker jag läser just nu

Att få försvinna in i böckernas magiska värld, det är något av det bästa jag vet. För det mesta har jag två-tre böcker på gång samtidigt, utspridda över huset och i diverse handväskor. I perioder tar jag varje chans jag kan få till att läsa (fråga Tobias...), men när det är stressigt hittar jag ingen ro i kroppen till att ens öppna en tidning.

För tillfället har jag två böcker på gång: den ena är Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken", som jag fick i födelsedagspresent. Jag missade tv-serien, men har knappast undgått att beröras av hypen kring detta "mästerverk". Jonas Gardell är en duktig författare, han lyckas nästan undantagslöst med konsten att fånga mitt intresse från första raden. Den andra boken jag läser är en schyst deckare och heter "Andra andningen" - skriven av Sofie Sarenbrant. Boken fick jag mailad till mig av Clara, som verkar veta vad jag gillar: mord, marathon och sommar i Stockholm.

Vanligtvis handlar jag mina böcker via Bokus eller Adlibris, och som alltid när jag nätshoppar går jag via hemsidorna Godhandling eller Sponsorhuset (beroende på om jag känner för att sponsra välgörenhet eller föreningsliv). Och ja, mina fina ord om Godhandling och Sponsorhuset är reklam så att det sjunger om det. Men websidorna är briljanta, och dessutom är det min man och hans bror som står bakom konceptet!

Familjen Kärnfrisk

Efter en lång vinter med allehanda sjukdomar var och varannan dag känns begreppet "Familjen Kärnfrisk" lika avlägset som den där Trissvinsten jag går och drömmer om. Går det som småbarnsfamilj att ta sig igenom en vinter i Norden utan sjukdom? Går det att bli kärnfrisk? Och hur gör man i så fall?

När jag var hemma i Blekinge fick jag låna Familjen Kärnfrisk av min hurtiga svåger. Boken handlar om en dansk familj som med anledning av äldste sonens autism väljer att utesluta gluten, laktos och socker från maten, samtidigt som de börjar motionera. De märker snart att inte bara sonen, utan hela familjen, börjar må bättre. Och på den vägen är det - idag kallar de sig alltså "Familjen Kärnfrisk".

Boken är full av tips, inspirerande bilder och (kluriga) recept. Jag kan erkänna att jag inte hann läsa allt, men det jag skummade igenom väckte onekligen en hel del tankar hos mig. Under den obligatoriska veckohandlingen i måndags fyllde jag varuvagnen med betydligt fräschare varor än de jag brukar plocka till mig. Generellt sett skulle jag säga att vår familj äter ganska nyttigt i vanliga fall, barnen älskar frukt och grönsaker. I perioder lagas det dock väldigt mycket halvfabrikat. Och... i perioder äter jag själv väldigt mycket kolhydrater i alla dess former.

Angående laktos: i min värld lever fortfarande uttrycket "Mjölk ger starka barn". Det känns också självklart för mig att ge barnen bröd och pasta i olika former, jag har svårt att se att gluten skulle "skada" dem. Är jag helt ute och cyklar? Om jag hade uteslutit laktos, gluten och socker i vår kost, skulle det innebära att vår sorgliga VAB-statistik skulle ha sett annorlunda ut i år? Är det så enkelt? Vad säger ni? Jag är uppriktigt intresserad av att höra hur andra familjer gör!

Viktig - från matmissbrukare till träningsförebild

Mycket riktigt, som jag hade misstänkt så sträckläste jag boken som införskaffades på Terese Alvéns bokrelease i torsdags. Terese är tjejen bakom träningsbloggen Spark i Baken, en blogg som jag har följt under en längre tid. Det var först nyligen jag fick reda på att Terese under sin ungdom var svårt sjuk i aneroxia. Terese, som beskriver sig själv som en knubbig flicka i barndomen, drömde som ung tjej om att bli smal. I boken skriver hon det som jag själv har tänkt så många gånger: "Jag trodde att en smal midja skulle göra mig lycklig..."

Jakten på den där smala midjan gick överstyr, och under en vistelse i New York blev Terese allt smalare, och snart var hon så pass sjuk att hon behövde skrivas in på en ätstörningsklinik. Med professionell hjälp och stöd från vänner och familj kunde hon så småningom komma ur det där helvetet som kallas aneroxia, men det var en lång väg tillbaka. Jag blev väldigt tagen av Tereses historia, och fastnade särskilt för ett stycke i boken, taget ur Tereses dagbok:

"Jag äcklar mig själv. Det finns egentligen ingenting mer att säga. Hur kunde jag vara så dum att jag totalförstörde mitt liv? Jag går miste om så mycket och värdefulla år av mitt liv bara försvinner".

Tänk att den där strävan att bli "smal, snygg och lycklig" kan driva en ung människa så långt att det, som Terese skriver, totalförstör ens liv. Att de där ungdomsåren, som ska vara de bästa i ens liv, i stället blir en enda lång kamp mot sig själv och sin kropp. Jag vet så väl att smalhet inte på något sätt kan förknippas med lycka, men hur kommer det sig ändå att tanken då och då kommer smygande: smal=lycklig?

I dag är Terese en av mina träningsförebilder, och jag inspireras av den balans hon lyckats hitta mellan träning, mat och livet som småbarnsmor. Jag hoppas att hennes bok ska uppmärksamma fler av oss om den fruktansvärda sjukdomen aneroxia, och kanske också hjälpa en och annan kille eller tjej ut från aneroxiamörkret. Som jag har skrivit innan, boken finns billigast att köpa på cdon.com. (Ett tips är att gå via godhandling.se, så får den välgörenhetsorganisation du väljer också glädje av ditt köp.)

Årets fattigaste dag och bokrelease.

I tidningarna i går pratades det om "Sveriges fattigaste dag". Alltså den 24 januari - dagen före Den Efterlängtade Januarilönen. Merparten av den svenska befolkningen hade förmodligen en ganska tom plånbok efter en julmånad full av utgifter. Själv har jag alltid försökt ha en välplanerad ekonomi, och sett till att inte göra av med mer pengar än de jag har. Under studietiden var det många vänner som brände hela sitt studielån de första veckorna - sista veckan/veckorna var det nudlar och tiggarsamtal till föräldrarna som gällde. Och jag? Jag brände också pengar, såklart, men mest på resor. Och så jobbade jag extra. Jag såg också alltid till att ha en reservbudget undansparad om något skulle hända.

Innan vi gjorde vår långresa till Thailand sparade vi länge och väl. (Vi var nyligen med i en artikel i Expressen om just den biten, återkommer om det.) Kläder och prylar fick stå tillbaka till förmån för vaccinkostnader, biljetter och andra nödvändigheter. Min garderob har med andra ord inte blivit uppdaterad på evigheter.

Hm, ni kanske undrar vart jag vill komma med det här inlägget? Tja, jo, jag får kalla det mitt försvarstal. I går var jag inne i stan på möten. Satt på tåget och tänkte att "det enda jag inte får glömma är att köpa tops". Många och långa timmar senare kom jag hem fullpackad med diverse shoppingpåsar. (Glömde visst topsen ändå.) Halva priset på MQ, och tjejkväll med 20 procents rabatt på längdsortimentet på Alewalds. Bästa inköpet på hela dagen var ändå Terese Alvéns bok "Viktig - från matmissbrukare till träningsförebild", som jag fick signerad och allt av författarinnan i egen hög person. Mellan alla shoppingturer hade nämligen jag lyckan att få gå på hennes bokrelease. Det var för övrigt hennes bok som fick min efterlängtade boklust att komma tillbaka. Tack Terese, både för boken och för en finfin releasefest. Dina ord är viktiga, och alla bör läsa dem för att förstå mer om den fruktansvärda sjukdom som kallas aneroxia. (Boken finns billigast på cdon.com. Glöm inte att gå via godhandling.se, så får den välgörenhetsorganisation du väljer också glädje av ditt köp.)

Vit t-shirt från Gina Tricot. 79 kr - som hittat!

Bok(o)lust

Mars 2011.

I går kväll fick jag en tankeställare. Jag hade precis lagt mig i sängen, och motvilligt tagit upp en bok (samma bok som legat på nattduksbordet i ett halvår), och börjat läsa. I samma stund kom Tobias in och såg uppriktigt förvånad ut. "- Va, läser du?".

Jag har tidigare satt just läsning högt, och inte högst, upp på listan över saker som jag allra helst ägnar mig åt. Jag älskade att försvinna in i böckernas värld. Så kände jag i alla fram tills dess att jag började juristlinjen. Med tusentals sidor att plöja dag efter dag var inte precis läsning det jag ville ägna min fritid åt. I perioder kom suget över mig igen, mest under loven. Så småningom kom barnen, och då fanns inte så mycket tid över till läsning, annat än alla dessa barnböcker. Men. Sen tog vi vår "thaimout" och drog till värmen. Plötsligt hade jag hur mycket tid som helst, och i restaurangen som tillhörde vårt huskomplex fanns två bokhyllor fulla med böcker som väntade på mig. Jag började läsa, och kunde inte sluta. Ett tag snittade jag två-tre böcker i veckan. Lagom tills vi skulle åka tillbaka till Sverige igen tog det stopp. Jag var helt enkelt mättad. Sedan dess har jag knappt orkat titta åt en bok. Den känslan gör mig ledsen. Jag längtar efter det där boksuget. Att få öppna den där dörren in i en värld där man själv skapar sin bild av bokens karaktärer. Att få drömma sig bort, och få nästla in sig i de mest spännande historier. Att få låta duktiga författare måla de stora dragen, och låta mig fylla i resten. Jag hoppas att jag snart är där igen. Jag vill ju inte att min man ska bli förvånad när han ser mig med näsan över en bok!

Boken vi alla väntat på!?

Bild: Chic

Det verkar som att Maria Montazami blivit "ostkroks-kvinnan" med hela svenska folket. Det är svårt att undgå henne, överallt och ingenstans dyker hon upp; egen väskkollektion, eget läppstift, reklamfilmer, you name it! Det senaste är att hon lanserar en bok hos Ellos (fast vänta nu, Ellos av alla ställen?)

Jag klandrar henne inte, det gäller att smida medan järnet är varmt. Hon har ju trots allt lyckats hålla sig kvar i rampljuset mer än den obligatoriska kvarten. Det finns nog en orsak till att hennes "tv-kollega" Anna Anka numera förpassats till mediakylan. Man vinner på att vara trevlig i längden. Har hört att Maria Montazami är genuint trevlig, och inte kör med en massa diva-later.

Tittar inte längre på "Hollywood-fruar", hinner helt enkelt inte, men under den säsongen jag tittade var Maria min absoluta favorit. Hennes konstiga uttryck, hennes personlighet - man kunde liksom inte låta bli att tycka om henne!

Let's read!

Härligt med en lugn stund. Både för barnen och mig. Ok, kanske mest för mig.

"Äntligen syskon", skulle inte tro det.

Vi läser den IGEN farmor!

Julias absoluta favoritbok just nu heter "Äntligen syskon". Sebbe fick den i present när Julia skulle födas, och handlar om en liten elefantpojke som ska få ett syskon. Vet inte riktigt vad Julia vill förmedla när hon vill läsa nämnda bok om och om igen?! Men du Julia, för säkerhets skull, låt oss göra en sak klart: ett syskon till dig inom en snar framtid känns ungefär lika troligt som att Sveriges damlag skulle ta guld i fotbolls-VM... Så vad säger du, ska vi hitta en annan bok att läsa??

(F.d.) bokmal.

2011-03-17
Vanlig syn hemma hos oss!

Läs den igen mamma!

Jag skulle nog titulera mig själv som "bokmal", som yngre hittade man mig nästan alltid med näsan i en bok. En bit in på juristlinjen hände det något. När man hela dagarna sitter och plöjer tusentals sidor med juridisk text känns tanken på att plocka fram en bok på sin fritid inte längre lika lockande. Jag tröttnade på böcker helt enkelt, när jag var ledig ville jag göra allt annat än att läsa. När jag började jobba kom bok-suget tillbaka, och jag var snart tillbaka i gamla takter. Sen kom Sebastian. Och sen Julia. Nu för tiden hinner jag knappt läsa något alls. Vuxenböcker alltså. Barnböcker läser jag många. Om och om och om och om igen. Helst ska böckerna handla om en uggla. Vet inte vart han har fått det ifrån, men Sebastian är helt insnöad på ugglor just nu.