Bröllopsyra

Foto: Jette

Det där med bröllop verkar gå i cykler - och just nu pågår någon typ av bröllopsyra i min bekantskapskrets. Jag hör prat om klänningar, bordsplacering, ringar och brudbuketter - och tänker i min tysthet att jag är ganska glad att allt det där ligger bakom mig. Jag och Tobias hade en alldeles fantastiskt fin bröllopsdag, den där smågråa decemberdagen för snart 7 (!) år sedan. Fast som sagt, en gång räcker. Särskilt mycket stress var det i och för sig inte, familjen ställde upp till 110 procent och fixade det mesta. Mina systrar är duktiga på precis allt, så att rodda ihop ett bröllop för drygt 70 gäster är ingen pärs för dem. Den ena storasystern fixade bland annat ihop en bröllopsbukett efter mitt önskemål. Alltså - hur är det ens möjligt att hobbybinda brudbuketter?! Jag fattar ingenting.

Klänningen då? Jo, den köpte jag på Blocket ett par månader innan det var dags. Om jag minns det rätt fick jag den för mindre än 2000 kr, inklusive slöja och underkjol. Det behöver inte kosta multum att gifta sig. (Fast det är ju kul att besöka påkostade bröllop, det kan jag faktiskt inte förneka..).

Pressfrukost på PratPR

I morse steg jag upp extra tidigt för att hinna svänga förbi PratPR:s pressfrukost innan jobbet. I lokalerna visades bl.a. höst- och vinterkollektioner inför 2014. Extra kul var det förstås att som extra bonus träffa välbekanta ansikten som Lisa (min resesoulmate ni vet) och Linda (som råkade fylla år just idag, hurra!).

Jag kunde inte riktigt släppa miniavdelningen vid Reima, utan stod länge och tittade på miniatyrplaggen. Björnmössan med tillhörande vantar och tossor, alltså åh. Mössan med "flätor" kan jag också tänka mig att köpa framöver. Reima ligger definitivt på en dyrare prisnivå än de märken jag i vanliga fall tittar på, men deras plagg är oslagbara i längden. Tänker man dessutom före eller efter säsong kan man hitta riktigt bra reafynd. (Ett tips är att spana in Barnskospecialisten i reatider, de är grymma på bra utförsäljningar av bl.a. Reimakläder.)

Nivea visade upp en ny body lotion som man tydligen smörjer in sig med i duschen/badet, för att sedan skölja av den igen. Hm, intressant koncept. Jag fick med mig ett par flaskor hem, ska testa och återkommer med recension.

Annars var nog Jysk inspirationsrum det som gjorde mig mest nyfiken. Om några dagar flyttar vi in i vårt nya hus, med tre balkonger och en "altan" på framsidan. Dessa utrymmen ska vi alltså på något sätt möblera och därmed skapa den där hemmakänslan alla vill åt. Jag tänker att jordgubbar, saft och bullar kan bli ett stående koncept hos oss i sommar, och just de delarna känns kanske inte så komplicerade. Men, utemöbler? Just nu äger vi bara ett brunt utemöblemang modell dockhus som vi inskaffade till vår minimala balkong i Järla Sjö för x antal år sedan. Alltså, kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig till vårt nya ställe. Vitt och trä känns ju alltid rätt. Jag tror att vi satsar på det.

(Blev för övrigt fantastiskt sugen på bullar nu. Lika bra att gå och sova innan jag får för mig att göra en husrannsakan i frysboxen.)

En tisdag med extra allt

Extra allt, i form av extra regn, extra trött mor + dotter på morgonkvisten, och extra mycket möten.

Jag och Julia kommer inte jättebra överens när jag kör morgonpasset, milt uttryck. Jag hämtar mycket hellre än lämnar på förskolan, vår dotters morgonhumör undviker jag gärna om jag kan. Tobias har mycket bättre tålamod än mig - och i morse blev han räddaren i nöden. Igen. Jag hade jättebråttom iväg till ett "viktigt" möte (finns det oviktiga?) och var nog allmänt stressad redan från start. De trehundrafemtioelva obligatoriska klädbytena som fröken Julia skulle hinna med klarade Tobias med bravur, allt medan jag stod och hyperventilerade. Dessutom tog han sig tid att skjutsa mig till tåget (och hämtade mig efter jobbet.) Hjälte.

Den extra tiden gjorde att jag fick tid över att stanna till på Centralen och köpa lyxig Chai latte. Jobbdagen gick sedan i ett, med ett avbrott för den efterlängtade...

... klippningen! Fast alltså. Let´s Deal - dealar i all ära, men just den här frisören hade nog missat hela grejen. Tanken med Let´s Deal är väl ändå att utöka sin kundkrets? Göra ett bra jobb, så kunden kommer tillbaka. Vara trevlig, bjuda lite på sig själv? En kollega sa strax innan jag gick "åh vad skönt för dig att bli ompysslad hos frisören, det är du värd!!" Eh. Tydligen inte. Det jag gick igenom var snarare någon typ av tortyrgenomgång. Frisören slet och drog i mitt hår. Jag är inte håröm i vanliga fall, fast AJ! Jaja, klippt blev jag i alla fall. Och slingad. På bilden blev det ju jättebra, en sån där kall, blond färg som jag ville ha (typ Jennie Hammar). Fast i verkligheten ser det betydligt gulare ut. Hm.

Även kvällen avslutades med en sväng på Centralen, med mellanlandning på Pocketshop, efter ett seminarium norr om stan. I vanliga fall jobbar jag på Stora Essingen, och har inte tillgång till flashiga caféhak och bokaffärer. Tur för mig. Jag hade blivit ruinerad!

Note to self. Läs inte "En man som heter Ove" i offentliga miljöer. Jag satt och storgrät hela vägen hem till Stuvsta. Tack för tipset Storebror!

Sommarlängtan

Smålands skogar augusti 2007.

Jag är väl inte den enda som febrilt bläddrar i kalendern just nu. April och maj bjuder på många roliga luckor som kan fyllas med annat än jobb. Dessutom nalkas sommarsemester, äntligen!. Någon kanothajk lär det inte bli i år, sånt får vänta till barnen blir lite äldre. Däremot ser vi fram emot långa härliga dagar på Orust och i Karlskrona. Och ja, Nynäshamn då. Det är ju ändå dit flyttlasset går om drygt en vecka.

Flytt. Just det. Snart har vi inte fler saker att skylla på för att undvika Den Stora Packningen. Vi har börjat, det har vi. Men som det ser ut nu sparar vi det mesta till i helgen. Oj vad effektiva vi ska vara!

I övrigt flyter det mesta på, det är fullt ös. Dagen har bjudit på både det ena och andra, här kommer några smakprov:

- Klipptiden jag har inbokad imorgon kommer ungefär 4 månader för sent. Mitt hår har sällan varit i större behov av en makeover än nu.
- Morfars konstnärsgener hoppade över mig, inget snack om den saken. Julia bad mig rita en häst ikväll, och blev jätteirriterad över slutresultatet: -"Men mamma, varför gjorde du en ÅSNA!?"
- Ett förvirrat flyttkaos gjorde att Tobias lyckades missta min efterlängtade H&M-påse med nya byxor (tack svärmor) för en skräppåse, och fyllde den med diverse snabbmatsrester. Jag blev medskyldig i allra högsta grad eftersom jag bar ut soporna (inklusive byxor). Tur att jag är en skicklig sopletare! Någon timme senare, när byxmysteriet var löst, lyckades jag gräva upp påsen från sopkärlet.
- För att spinna vidare på snabbmatskonceptet. Det finns inga ursäkter. Vår mathållning just nu är under all kritik. Hoppas inte att min Paleoguru till syster åtalar mig för olaga mathållning.
- Alla borde gå Vagabonds reseskrivarkurs som jag hade lyckan att få delta i denna helgen. Jag är så nöjd!

Slut på rapport.

Resfredag: Vagabonds reseskrivarkurs!

Resfredag blir både reslördag och ressöndag denna helgen. Ja, det är äntligen dags! Klockan 9.00 drar det jag har längtat efter så länge igång. En helg fylld av skrivtips från Vagabonds experter. Kursen fick jag av Tobias i julklapp, något bättre kunde han inte ha gett mig. (Eller jo, det skulle vara en resa då...)

Nu ska jag vässa pennan och spetsa öronen, it is time!

Borta bra, men "hemma" bäst...

... eller? I går morse landade vi kl. 8 på Arlanda efter en nattflygning med snälla, sovande barn, fast inte så mycket sömn för oss föräldrar. Jag hade fullt på jobbschemat, så åkte direkt till kontoret. Var lite seg i kolan framåt eftermiddagen, och somnade på cirka en mikrosekund i samband nattningen. (Vilket iofs inte är så ovanligt nu för tiden.)

Nu är vi hemma i alla fall. Eller ja, vad är "hemma" egentligen? Och är verkligen "borta" motsatsen till "hemma"? Jag inser mer och mer att jag definitivt inte är bunden av ett fysiskt hem. Hemma för mig är där familjen finns. Kärlek, värme och gemenskap. Sedan jag flyttade hemifrån som 19-åring har just flyttandet varit ett stående inslag i mitt liv. Prylar och ägodelar betydde mindre och mindre för varje flytt. Det är egentligen bara några grejer jag verkligen, verkligen inte vill bli av med - det är mina dagböcker (de är många) och fotoalbumen. De betyder mycket för mig. Resten av grejerna kan jag verkligen leva utan.

Däremot tror jag definitivt att det är viktigt för barnen med någon slags trygg, fysisk punkt att binda sitt liv till. Jag bodde själv i samma hus under hela min uppväxt. Eller ja, samma tomt i alla fall. Eftersom vi var så många barn växte vi liksom ur huset, så min pappa byggde helt enkelt ett hus till på samma tomt. De äldre barnen fick råda sig själva i det "nya huset" som vi kallade det. På somrarna flyttade vi ut till sommarstället i skärgården och njöt av sol och bad. För några år sedan sålde mina föräldrar föräldrahemmet och flyttade ut till skärgården för gott. Jag har inte saknat barndomshemmet i skogen en sekund. Vi var liksom klara där.

Om två veckor flyttar jag igen, denna gången från huset vi hyr till ett hus vi faktiskt har köpt. Betyder det att jag är på väg att landa för gott? Förmodligen inte. Men jag måste ju ge det en chans...

För att knyta ihop det här inlägget länkar jag till en av mina absoluta favoritsånger från Kristina från Duvemåla - "Hemma".

"Det nya huset" på Roséns väg där jag bodde under min tonårstid,  granne med föräldrar och småsyskon.
Lyxigt med eget hus. Fast, på min tid fanns ingen veranda,
bara en slags gångbro bestående av två långa plankor som var livsfarligt hala under vintern.

En dag i Förenade Arabemiraten

I väntan på att taxin till flygplatsen ska komma bjuds på lite iPhonebilder från senaste dygnet. Jag måste därtill få skryta om våra barn, som (peppar, peppar) har skött sig exemplariskt hela resan. Julia kan behöva lite mutor längs vägen, men vem behöver inte det!?

Bilder uppifrån och ner 1) Mäktiga Grand Mosque i Abu Dhabi, 2) ... där jag som kvinna behövde täcka håret för att komma in 3) Abu Dhabis skyline 4) Gårdagens sockerchock och glädjespridare = stor glassbägare från Baskin Robbins

Bonusbild? Javisst. Här ser ni vår stilige granne från middagsstället igår. Förlåt för att jag fotade dig i smyg mr. X, men jag kunde helt enkelt inte låta bli...