Min fantastiskt duktiga systerdotter Elina tog i somras med kameran ut och lyckades fånga det finaste av både Sturkö och Jullan på bild. Jag skulle vilja rama in dem allihop!
Visar inlägg med etikett Sturkö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sturkö. Visa alla inlägg
söndag 30 augusti 2015
lördag 8 augusti 2015
50 mil i bil
Om någon timme drar jag och barnen ner till Sturkö och bärparadiset igen. En månad räckte visst inte för att min Sturkökvot skulle bli uppfylld - och nu när jag fick chansen att åka ner med min bror kunde jag inte motstå.
Barnen längtar efter att plocka mängder av hallon i trädgården, och om vi har tur finns det också blåbär kvar i fars barndomsskog i Eringsboda.
Det enda jag bävar en del för är den långa bilresan med Nelly. Sist skrek hon typ från Kalmar till Stockholm, det var långa och många svettiga timmar innan vi äntligen var hemma i Nynäshamn. 50 mil i bil med en bebis kan gå lite hur som helst. Nåväl, jag håller tummarna. De där solnedgångarna över Östersjön får vara värt besväret!
lördag 1 augusti 2015
Resfredag: Sommar i Sverige
Här är en sammanfattning i bilder från mina senaste sommarveckor. Närmare förklaring till bilderna hittar ni här:
Sommar i Sverige
torsdag 30 juli 2015
Hemma!
Vi har nu lämnat de vykortsvackra omgivningarna på Sturkö (på bilden Uttorps Naturreservat) och är tillbaka i Nynäshamn igen. Det har varit en härlig månad. Jag räknade ut att jag har lämnat ön 4 (!) gånger på nästan en hel månad, nytt rekord tror jag. Jag ser liksom ingen anledning att åka i väg från det jag har längtat så mycket till under resten av året. Sebastian grät i går kväll när vi skulle åka "hem", han ville inte alls lämna sina kusiner. Och Julia, hon sa att hon vill flytta till Sturkö. Högsta betyg från barnen alltså!
Det må ha varit en något kylig juli, men Karlskrona har tydligen haft flest soltimmar i hela Sverige under sommaren. Jag har badat en ynka gång, vilket jag som badkruka ändå är ganska nöjd med. Nu väntar lite hemmahäng innan Tobias börjar jobba igen. Själv fortsätter jag min föräldraledighet i en hel massa månader till. Ser fram emot en lång höst!
torsdag 2 juli 2015
Äntligen hemma
Det finns inte ord för hur mycket jag älskar den här platsen på jorden. Sturkö är verkligen min paradisö.
Storfamiljen är samlad, och för ovanlighetens skull är alla sju syskon på plats - i alla fall under ett dygn. Till och med vår tyska syrra (fd utbytesstudent) är här. Imorgon väntar grillfest och familjefotografering. Härliga tider!
lördag 11 april 2015
Underverk med Falu Rödfärg
Vårt sommarparadis på Sturkö är fantastiskt på många sätt, men det finns MYCKET förbättringspotential. Den här arbetsboden/dasset till exempel. Funktionsduglig, men oj så skruttig den såg ut. Med hjälp av en färgskrapa, en burk Falu Rödfärg, svart tjära, och ett gäng arbetsdugliga familjemedlemmar (tack för att du sov så länge i vagnen Nelly!) lyckades vi fixa till boden på några timmar. Så otroligt roligt och peppande att se vilken skillnad vår insats gjorde. Nu blir det ännu roligare att gå på dass i sommar... :)
fredag 20 februari 2015
Spännande byggplaner
| Mina föräldrars älskade hus på Sturkö. |
Allt sedan i somras har jag och min man gått med lite extra pirr i magen. Vi har äntligen bestämt oss för att bygga ett eget krypin på Sturkö - mitt eget paradis här på jorden. Där har jag spenderat alla somrar sedan jag var barn. Så snabbt jag kommer dit lägger sig ett lugn över mig. Den känslan vill jag bevara länge, helst hela livet, och även ge vidare till mina barn. Genom att bygga något eget kommer det att bli, om möjligt, ännu härligare att komma till Sturkö. Som läget är nu bor vi syskon lite huller om buller med våra familjer. Nog för att vi är vana att bo trångt, men att dela två hus och en stuga på två föräldrar och sju syskon med respektive och X antal barn, plus ett gäng sommargäster, kan bli lite väl mysigt i bland.
Planerna, som det ser ut nu, är att bygga en stuga på ca 70 kvm. Eventuellt bygger vi tillsammans med min storasyster. Delat bygge ger dubbel glädje, tänker vi. Hela byggsvängen är totalt ny och lite (mycket) skrämmande för mig. Nog för att jag har en bror som är byggmästare, men han har fullt upp med sina egna projekt. När jag var hemma på Sturkö sist började jag och far att diskutera hur vi går vidare i processen. Min far började prata om att gjuta grund, vilka rörmokartjänster som kommer att krävas, och slängde sig med för mig främmande begrepp som "syll", "lina" och "spann". Som sagt, jag inser att jag har en helt ny värld att sätta mig in i.
Första steget är att ta tag i bygglovsträsket. Bara tanken gör mig alldeles matt i kroppen. Om vi hade haft pengar i överflöd hade jag därefter köpt en färdig byggsats (tänk "Annas Pepparkakshus") och låtit ett gäng rutinerade experter göra jobbet. Vi har en hel del jobb framför oss. Å andra sidan är belöningen ovärderlig = ett eget krypin med utsikt över sommarens magiska solnedgångar och Karlskronas silhuett i bakgrunden. Som jag längtar!
Inlägget är skrivet i samarbete med Rörassistansen.
söndag 1 februari 2015
Någon växer så det knakar
I bland skulle jag gärna pausa tiden. Lillan är inne i en ljuvlig period. Hon jollrar, skrattar högt, leker med sina händer, gosar in sig i min hals och är allmänt nöjd. Kvällarna är fortfarande lite gnälliga, men det är helt okej ändå. Nätterna är inget problem (peppar, peppar), hon sover gott och länge. Eftersom jag helammar är jag ständigt lite småhungrig, och får vara noga med att fylla på med bra energi som ska räcka till oss båda.
Här i Blekinge är det gröt som gäller till frukost. Far kokar den på vedspisen vilket gör den extra god! Jag testar mig fram för att hitta den ultimata toppingen. För tillfället har jag snöat in på ingefära + honung (riv färsk ingefära och blanda med honung, förvara i en glasburk i kylen, tips!), tillsammans med kanel och skivad banan. Supergott och det känns som en riktigt bra start på dagen. Jag blir dock inte mätt på "bara" gröt, utan måste komplettera med ett knäckebröd + pålägg och en stor kopp te. Jag älskar frukost, det är absolut dagens bästa måltid!
Efter frukosten idag gick jag en lång runda med lillan i vagnen, vi var ute 1,5 timme. Lyckades fånga första solstrålarna på länge, och tur var det, för nu är det ruggväder igen. Nu har jag assisterat mamma som har klippt ner alla sina pelargoner. Båda mina föräldrar har gröna fingrar och är genier vad gäller blommor och växter. Själv kan jag knappt hålla liv i en garderobsblomma. Jaja, sånt är livet. Blommor verkar helt enkelt inte gilla mig.
lördag 31 januari 2015
Sturkö den sista januari
Här på ön är jag så långt från Bugaboo-vagnar och Chai latte som man kan komma. Lillan sover gott i en gammal Briovagn som min syrra fyndade till oss för 275 kr (inklusive punka) på second hand. Perfekt för långa promenader i snålblåsten.
Att hon sedan lyckades matcha tyget med mina pyjamasbyxor (som jag har flyttat in i) får ses som en extra bonus.
I dag åt vi lyxlunch med torsk från fars fiskarkompis, potatis odlad i föräldrarnas grönsaksland, dillsås (med egenodlad dill såklart) och smörslungade morötter med rivet apelsinskal och svartpeppar. Det smakade precis hur gott som helst, trots att jag i vanliga fall inte är någon fiskälskare. Dagarna här går i sakta lunk. Mamma blir lite piggare för varje dag, även om hon såklart har en lång väg kvar att gå.
fredag 30 januari 2015
Hopp om våren (& livet)
Kolla! I dag plockade min far årets första buket snödroppar till mamma. Finns det något säkrare tecken? Nu vänder det. Vi går äntligen mot ljusare tider.
lördag 10 januari 2015
Skratt och gråt
Jag hittade ett helt gäng med foton på mammas dator från vår stora släktträff förra sommaren. Vi är nästan samma uppsättning tjejer här hemma nu som på bilderna, minus lilla Jullan (som jag saknar i mängder) plus storasyster Mimmi. Mitt uppe i all ovisshet och väntan är det så fantastiskt härligt att få hänga med min storfamilj, mitt fundament, de som är en del av mig.
Vi skrattar, gråter en skvätt, pratar gamla minnen, skvallrar, äter godis (oj vad vi äter godis!), eldar i vedspisen, njuter av alla blommor som kommer till mamma, och bara är. Mamma är kvar på sjukhuset, men vi hoppas att hon får en kort permis idag. Lillan får odelat med uppmärksamhet här hemma, hon har ett helt gäng med beundrare som vill gosa. I går hörde jag henne skratta ett "riktigt" skratt för första gången. Ljuvligt!
Jag vill också passa på att tacka för alla som har hört av sig till mig, och oss, med pepp och värmande ord. Det betyder mer än ni kan ana. Tack!
torsdag 11 juli 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


























