Om någon timme drar jag och barnen ner till Sturkö och bärparadiset igen. En månad räckte visst inte för att min Sturkökvot skulle bli uppfylld - och nu när jag fick chansen att åka ner med min bror kunde jag inte motstå.
Barnen längtar efter att plocka mängder av hallon i trädgården, och om vi har tur finns det också blåbär kvar i fars barndomsskog i Eringsboda.
Det enda jag bävar en del för är den långa bilresan med Nelly. Sist skrek hon typ från Kalmar till Stockholm, det var långa och många svettiga timmar innan vi äntligen var hemma i Nynäshamn. 50 mil i bil med en bebis kan gå lite hur som helst. Nåväl, jag håller tummarna. De där solnedgångarna över Östersjön får vara värt besväret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar