Hår-fager del 2.

Denna dagen får gå till historien som dagen då Julias "hår" sattes upp i en tofs för första gången. Jag vet, man får kolla en stund på kortet innan man ser den (tog några finare kort utan blixt, men då syntes inte tofsen alls...). Inte mycket har hunnit hända på hårfronten sedan denna bild togs. Jullan är och förblir vår lilla Skalle-Per.

Favoritbarn?

Jag, far & Tina,
Karlskrona 2007

Blir lika glad varje gång jag går förbi Tinas kylskåp och ser den här bilden. Far omringad av 2 av sina 5 (!) döttrar. Tina och jag hade en intressant diskussion igår kväll, om huruvida våra föräldrar och vi själva har något "favoritbarn", och om man kan älska sina barn olika mycket. Känslig fråga. Jag själv är övertygad om att det alltid kommer finnas ett unikt band mellan det äldsta barnet i familjen och dess föräldrar. Kanske inte sagt att man älskar sitt förstfödda barn mer, men definitivt på ett annat sätt än ev syskon som kommer efter. Vad tror/tycker ni?

Dunlaw Hill

Monument över de män från Dundee som dog under 2:a världskriget.

Vackra vyer över Dundee.

Storasyster får väl snart kalla sig "Skotska" efter att ha bott här i 10 år!?

Mycket spring i de här små benen.

I veckan har vi hunnit med en del utflykter, bl.a. till "Dunlaw Hill". Utsikt över hela Dundee, på både gott och ont. Det finns riktigt fina områden här, men också riktigt skabbiga. Min syster och hennes familj bor i ett av de bättre områdena. Här kan jag lätt ta kvällspromenader utan att behöva vara rädd.

Detta är tredje gången jag är i Dundee och jag börjar nu få koll på läget. Mitt odugliga lokalsinne spökar dock till det ibland. Jag, som lyckas med bedriften att gå vilse i Stockholm, har fortfarande svårt att förstå hur jag kunde åka jorden runt i fyra månader - utan att virra bort mig en enda gång. Hur gick det till?

What do you wish for?

Egentligen kan jag inte önska så mycket mer av livet just nu. Jag bestämde redan vid nyår att 2011 var "året då det händer". Tobias och jag gjorde slag i saken och bestämde oss äntligen för att flytta utomlands. Det kändes till och med bra att sälja huset. Allt liksom föll på plats. Att vi sedan, lite ofrivilligt, blev bostadslösa i 2 månader, gjorde att jag fick möjlighet att åka med barnen till min syster i Skottland i nästan en månad. Har längtat efter Tina, och älskar att få hänga här med henne varje dag.

Men, det finns såklart alltid saker jag önskar mig. Jag önskar tex att min far blir frisk igen. Sen önskar jag en hel massa saker som har med mitt fysiska välbefinnande att göra. Vill springa en mil på under en timme. Vill vara nöjd med min vikt. Vill... ja, kan hålla på ett tag. Vissa saker är faktiskt helt upp till mig själv. Får helt enkelt se till att det blir just så att 2011 är året då det verkligen händer - på alla plan!

Min lille socker-pojk

Söt som socker posar han i sann Hollywood-stil med huvudet på sned. Att bilden är taget i ett av Dundees skabbigaste områden, Lochee, kan ingen ana (allra minst fotomodellen).

Lilla längtan

Tänk dig att du har träffat ditt livs kärlek. Ni är båda unga, hon 24 och han 29. Ni drömmer om att skaffa familj. En dag får ni det tunga beskedet att ni aldrig kan få barn, på naturlig väg. 

Detta hände nyligen vänner till min familj. Paret har nu bestämt sig för att adoptera, eller som de skriver på denna sidan "...vi har hoppet att vi en dag kommer att få hem ett barn, som vi kommer att ge massor med kärlek och ett härligt liv... och förstås en hel del svenska köttbullar! ;)" 

En adoptionsprocess tar lång tid och kostar en förmögenhet (ca 200 000 kr). För att samla in pengar tillverkar paret små nallar, som är gjorda med kärlek och av kärlek. Projektet kallas "Lilla längtan" Det är deras sätt att säga tack till alla som har lust att donera en liten summa till deras adoptionssparande. Priset för en nalle är ynka 40 kr. Om man vill betala mer, eller donera utan att adoptera en nalle får man självklart det också, det mottages med stor tacksamhet. Numret till adoptionskontot är:

BankGiro: 5347-9499
OCR-nummer: 4749127900


For att läsa mer, gå in på  http://www.lillalangtan.com

"Vill du adpotera en av oss?"

Driving one of your cars

Julia krigade länge för att sitta där fram och "köra", men hon fick ge sig till slut. Sebbe vinner fighterna än så länge, men vänta bara... Snart är det Julia som sitter fram, och Sebbe som tvingas sitta där bak.