Carmel varvat med 17-mile drive

Fördelen med att inte planera sin resa i minsta detalj är att det finns utrymme för fantastiska platser och minnen att lägga till resan längs vägen! Våra vänner i San Francisco sa åt oss att styra kosan mot Carmel, and so we did. Staden, som ligger precis vid Stilla Havet, är en pittoresk dröm av gallerier, caféer, gulliga små hus och så blommor. Blommor överallt. Stranden var en höjdare, och barnen var lyriska över att äntligen få plaska runt i havet.

Vi blev också tipsade om att köra 17-mile drive, rena rama drömmen. Lyxiga kåkar med de mest fantastiska vyer. Och Tobias? Han var lycklig över att äntligen få se Pebble Beach, världens mest kända golfbana.

Vi är så nöjda med hänget här att vi bokade en natt till på ett av Montereys alla Inns. Varför ändra på ett vinnande koncept om man inte måste!?

En dag med sälar och skog

För att hinna med så mycket som möjligt fick vi för ovanlighetens skull sätta väckarklockan på ringning i morse. Är man i San Francisco (jag har äntligen lärt mig att stava det rätt) kan man inte sova bort tiden! Vi tog oss till Pier 39 tidigt, för att slippa de värsta turisthorderna. Barnen ville stanna länge och titta på sälarna, trots att det blåste rejält kalla vindar. SF på sommaren är... inte särskilt sommarlikt.

Efter lite äkta turistande tog vi oss till Golden Gate Park där vi mötte upp ett par kompisar som bor i Oakland sedan 3 år tillbaka. Kul att hänga med goda vänner, som dessutom var schysta nog att guida oss runt i stan. 

Vi hamnade ganska snart i Haights Ashbury - det gamla hippiekvarteret där jag självklart var tvungen att fota de berömda benen i fönstret. Strax intill "benen" ligger dock något betydligt mer spännande, en B&J-butik där jag äntligen fick testa "Seven layers of coconut". Galet god för en kokosjunkie som en annan.

Att åka över Golden Gate Bridge måste man också göra.

Men innan dess hann vi stanna en stund vid Alamo Square Park och kika på den klassiska vyn: SF-pittoreska hus med en silhuette av höghus i bakgrunden. 

Och ja, den här bakgrunden talar för sig själv.

När vi ändå hade kört över bron kunde vi lika gärna köra vidare till coola Muir Woods med sina Redwoodträd och trolskande grönska. Barnen älskade det och fick chansen att göra sig av med mycket spring i benen.

Nu har vi kört vidare. Igen. Monterey är platsen vi laddar upp för morgondagens efterlängtade häng i Carmel. Nu vill vi ha stränder!

Från Reno till San Francisco

Vaknade i Sparks, åkte till en stormarknad i Reno och skrattade lite åt att det finns ett minikasino till och med i mataffären (hej Nevada),

...käkade vår inte världsgoda frukost i bilen,

...körde vidare och stannade utanför Lake Tahoe för att sträcka på benen,

... cabbade ner och var glada över att barnen klarade ytterligare en massa timmar i bilen, körde in i världens bästa stad San Francisco, checkade in på Greenwich Inn i närheten av Golden Gate-bron, mötte upp några vänner vi lärde känna under tiden i Thailand, strosade runt på gatorna vid "Marina", käkade goooda hamburgare på Barneys Burger, hängde hemma hos våra vänner vid Chrissy Field Beach,

... tackade för oss och tog sedan en oförglömlig promenad "hem" tillsammans genom ett kvällslugnt San Francisco där jag kunde föreställa mig att bo i varenda hus vi gick förbi. 

Tänk va. Så här skulle man ha det varje dag!

En dag i bilen

Vad vi har gjort idag? Vi har åkt bil. Typ 90 mil närmare bestämt. Lämnade Orem strax efter kl 10 i morse, och kom fram till Sparks, strax utanför kasinotäta Reno, dryga 10 timmar senare. 

Barnen har (trots inte så muntra iPhone-bilder) tappert kämpat på bak i bilen, utan större klagomål. Vattenmelonkuber, bananer och chips varvat med kisspauser, ett lunchstopp på McDonalds och Skrållan, har utgjort dagens underhållning. Själv har jag spelat några omgångar Candy Crush, slumrat, pratat med Tobias och slumrat lite till. Jag låter Tobias sköta all bilkörning den här gången, jobbar på att känna mig säkrare i trafiken utomlands. En dag så!

Vad gäller boende har vi under hela resan, förutom "hotellet" hos min storasyster, tagit det lite som det kommer. Vi ville inte känna oss bundna av förbokade hotell, utan har löst det kvällen före, eller samma dag, som incheckning. Det har gått hur bra som helst, vi letar upp lite WiFi (som alltid finns på Donken) och går loss på Hotels.com-appen. Vi bor helst på "Inns", som har visat sig fräscha och jätteprisvärda. Stället vi bor på ikväll skulle lika gärna ha kunna vara ett väl ansett hotell i Sverige, med skillnaden att vi här betalar 300 SEK för ett jättefint rum med två kingsize-sängar/fin toa+dusch. Perfekt! 

Härifrån har vi bara ett par timmar kvar till San Fransisco, där det dock är betydligt dyrare att boka boende. Och nej, vi har inte bokat morgondagens sängplatser än. Det är ju ändå ett helt dygn kvar, right!?

Hej då Utah!

Nu tackar vi för oss och drar vidare mot nya äventyr i Kalifornien. Vi har haft fantastiska dagar här, och för er som gillar naturupplevelser kan jag varmt rekommendera att ni tar svängen förbi Utah nästa gång ni har vägarna förbi. Bryce Canyon, Zion National Park och The Arches bjuder på extraordinära vyer som ni förmodligen inte hittar någon annanstans än just här. 

På väg in mot Zion National Park - underbart på alla sätt och vis.

Bild tagen från en nercabbad Mustang. Jo, jag tackar!

Bilder på min växande gravidmage har efterfrågats ett flertal gånger. Och jo, där har ni den, om än från avstånd.

Zion National Park.

Söndag i Orem

Barnen älskar, älskar, älskar att vara här, storkusinerna är fantastiska mot Sebbe och Julia. Det viks pappersflygplan, spelas schack, leks med dockor, ritas - rena rama paradiset med andra ord. Trots att jag och Tobias är spända på vår resa ner till San Francisco i början på veckan, är jag ganska säker på att barnen helst hade stannat här om de hade fått.

Min systers hus pyntades med vår blågula flagga på den svenska nationaldagen i fredags, och har fått hänga kvar över helgen. Under vår resa från Los Angeles till Utah via Las Vegas har vi hittills inte träffat på en enda svensk turist. Ett par danskar och en holländare som kunde lite svenska är det närmaste vi har kommit hittills.

Foton: Monnah

I morgon spenderar vi vår sista dag här hos min syster, sedan packar vi in oss i Mustangen och drar vidare. Vi ser fram emot att umgås med vänner som vi inte har sett på länge i San Fransisco - och Tobias tycker det ska bli kul att se "The Bridge" för första gången. Själv var jag i SF för drygt 10 år sedan och firade in nyåret - ett kallt, regnigt och grått sådant. Det ska bli kul att uppleva en sommarversion av staden den här gången!

"Hemma" och släktkalas

Efter att ha spenderat otaliga mil på vägarna var det ändå ganska skönt att komma "hem" till min syrra och mellanlanda några dagar. Fredag och lördag har vi laddat upp med goda middagar tillsammans med vår amerikanska släkt. På två dagar har vi hunnit käka middag med en kusin, sambo + bebis, och därefter ha grillfest med morbror, fru, kusin + tre barn, och så mammas kusin med man + barn och hans familj. High life med andra ord.

Konstigast på grillbuffén idag var för övrigt en mintgrön "jell-o-sallad" som skulle ätas tillsammans med grillmaten (jag var på väg att ställa fatet på efterrättsbordet, men så var alltså inte tanken). Man upphör inte att förvånas över mathållningen i det här landet! Min syrra hade dagen till ära bakat egna hamburgerbröd, vilket verkade vara en smärre sensation "over here". När jag var i USA och jobbade som 21-åring kan jag inte minnas att jag åt en riktigt god måltid på någon av de två-tre månader jag var här. Men vad gäller glass - där är de oslagbara, amerikanarna. Mint Chocolate Chip, hjälp vad gott!