Same, same but different.

Man hittar som bekant en del roligheter när det ska flyttpackas. Foton, inte minst. Som alldeles nygifta drog vi på bröllopsresa till Kanarieöarna, Gran Canaria. (Det var för övrigt en märklig bröllopsresa. Både jag och Tobias hade influensa, och har nog aldrig, varken förr eller senare, mått så dåligt som första dagarna på vår honeymoon.)

December 2007.

Jag var 27 år, kände mig vuxen, och tillsammans hade vi storslagna planer om att erövra världen. Det dröjde 7 år innan vi var redo för Kanarieöarna igen.

Januari 2014.

Denna gången blev det Teneriffa. Något äldre, betydligt friskare, två barn rikare, och fortfarande med samma storslagna planer om att erövra världen! 

En sån dag.

Ni vet, när varenda rum i huset man kikar in i ser ut.... ungefär så här. Och så vårsolens första obarmhärtiga strålar på det. Vi hade helt enkelt inget val. Fram med trasor, dammsugare - och... flyttkartonger! Ja, plötsligt händer det faktiskt. 6 kartonger har vi packat idag, det känns som en lagom mjukstart. Flyttlasset kommer att gå lite pö om pö fram till i april, känns skönt att inte behöva stressa alltför mycket.

Annars var dagens höjdpunkt tiden vi spenderade ute i trädgården. Tänk att lite sol kan ändra ens sinnesstämning så totalt. Nu finns det ju hopp om livet, på riktigt. Våren, du är efterlängtad!

(Och Mello då? Jodå, Sebastian slocknade efter första låten. Julia dansade loss till Alcazar innan hon också gav upp. Själv höll jag tappert modet uppe och funderade vidare på huruvida Sanna Nielsens eller Ace Wilders låt kommer att stå sig bäst i Europa. Och, så tyckte jag lite synd om Anton Ewald som varit så kaxig inför finalen. Han kan inte må bra i kväll...)

Resfredag: Månadens resenär på Travellink!

Det har väl inte undgått någon att jag gillar att resa, tydligen inte Travellink heller. För ett tag sedan blev jag kontaktad av en anställd där som berättade att de ville utse mig till "Månadens resenär" på sin TravelBlogg. Sagt och gjort, i veckan publicerades ett inlägg där resebyrån har gett mig denna hedrande utmärkelse. Om jag är stolt? Såklart jag är. Klicka här om ni vill läsa hela inlägget.

Barn & Aktiviteter

Julavslutning på Pysslingkören! Julia spexade mer än hon sjöng.

Det här med barn och aktiviteter är ett kapitel för sig. Jag är övertygad om att vi som föräldrar noggrant måste avväga hur mycket den där vågskålen som kallas vardag klarar innan den tippar över. Skapar aktiviteterna, parallellt med förskola, för "mycket" stress för våra barn, för oss föräldrar, för oss som familj? Jag var ganska loj vad gäller aktiviteter som nybliven mamma, och tyckte att babysim, barnrytmik och andra aktiviteter mer kändes som en press än något roligt. Jag lyssnade på mina äldre syskon som tipsade mig om att ta det lite lugnt, hämta/lämna/skjutsa/trixa skulle komma tids nog, vare sig man ville eller inte.

Och jo, så blev det såklart. Visar barnen tydligt intresse för någon typ av aktivitet tycker jag definitivt att detta ska uppmuntras. Sebbe föddes i princip med en boll vid fötterna, och att uppmuntra hans bollintresse var en självklarhet. Här i Huddinge kan barnen börja fotbollsskola redan som 4-åringar, och när säsongen drog i gång var Sebbe en av de första på plats. Nu har han spelat i ett år. Smärtfritt? Nja. Han börjar fortfarande att gråta varje gång någon i motståndarlaget gör mål. (Han är en väldigt dålig förlorare, undrar just varifrån han har fått det? Ledtråd = inte från mig.)

Mer då? Båda våra barn har alltid älskat musik och att sjunga, så när vår vän Ninni startade upp en barnkör i Haninge var vi snabba med att anmäla barnen. Det är en bit att köra, och inte helt optimalt för två arbetande föräldrar när kören börjar kl. 17 en tisdag på helt andra sidan stan. Men, det är så värt det. Barnen älskar att vara där.

Sebbe, 5 år, kör alltså två aktiviteter i veckan. Julia, 3,5 år, har en. Lagom, för lite, eller för mycket? För vår familj känns det precis alldeles lagom. Hur gör ni andra?

Två gånger är en vana!?

Linda & jag, redo för ett kyligt och grådassigt Stora Essingen!

Jag erkänner. (Igen.) Den där tjejen som förra året genomförde en Tjejklassiker och var i sitt livs form, hon har slappat till sig. Träningsflowet har lyst med sin frånvaro, och få ansträngningar har gjorts för att hitta det. Förra helgens löprunda gav dock mersmak, så pass att jag i onsdags lyckades bli övertalad att utnyttja friskvårdstimmen till att springa. Två löpturer på samma vecka kan ju inte klassas som annat än en vana. Jag menar, en gång är ingen gång, men två... Det bådar gott inför framtiden!

Syskonen Håkansson AB (?)

Vissa dagar drömmer jag mer än andra. Tänk att starta upp business med de här stjärnorna! Bröderna ska såklart också vara med (fast de vet inte riktigt om det ännu). Frågan är bara vad vi ska syssla med. Och när. Och hur. Fast, egentligen behöver jag inte svaren på de där frågorna just i kväll. Då har jag ju inget kvar att drömma om, och det vore ju faktiskt ganska trist. Låt mig återkomma, om några år eller så.

Sjöhistoriska museet

Gårdagens höjdpunkt var besöket på Sjöhistoriska museet här i Göteborg. Barnen tyckte det var kul att träffa Nemo och hans vänner på riktigt. Dessutom lyckades vi pricka in "Klappa havet", då barnen får samlas tillsammans för att lära sig mer om havskrypen, och som bonus, klappa dem! Väldigt populärt kan jag meddela. Det fanns också bra lekytor för barnen.

Vi vuxna gillade museets övre våningar, där mängder av båtmodeller från olika tidsepoker visas upp tillsammans med spännande bakgrundshistorier. Avdelningen som handlade om skeppet "Göteborg" som seglade till Kina var extra intressant eftersom Stefans föreställning "Made in China" handlar om just det. Helgen har verkligen gått i historiens tecken, helt i min smak alltså!