onsdag 5 mars 2014

Barn & Aktiviteter

Julavslutning på Pysslingkören! Julia spexade mer än hon sjöng.

Det här med barn och aktiviteter är ett kapitel för sig. Jag är övertygad om att vi som föräldrar noggrant måste avväga hur mycket den där vågskålen som kallas vardag klarar innan den tippar över. Skapar aktiviteterna, parallellt med förskola, för "mycket" stress för våra barn, för oss föräldrar, för oss som familj? Jag var ganska loj vad gäller aktiviteter som nybliven mamma, och tyckte att babysim, barnrytmik och andra aktiviteter mer kändes som en press än något roligt. Jag lyssnade på mina äldre syskon som tipsade mig om att ta det lite lugnt, hämta/lämna/skjutsa/trixa skulle komma tids nog, vare sig man ville eller inte.

Och jo, så blev det såklart. Visar barnen tydligt intresse för någon typ av aktivitet tycker jag definitivt att detta ska uppmuntras. Sebbe föddes i princip med en boll vid fötterna, och att uppmuntra hans bollintresse var en självklarhet. Här i Huddinge kan barnen börja fotbollsskola redan som 4-åringar, och när säsongen drog i gång var Sebbe en av de första på plats. Nu har han spelat i ett år. Smärtfritt? Nja. Han börjar fortfarande att gråta varje gång någon i motståndarlaget gör mål. (Han är en väldigt dålig förlorare, undrar just varifrån han har fått det? Ledtråd = inte från mig.)

Mer då? Båda våra barn har alltid älskat musik och att sjunga, så när vår vän Ninni startade upp en barnkör i Haninge var vi snabba med att anmäla barnen. Det är en bit att köra, och inte helt optimalt för två arbetande föräldrar när kören börjar kl. 17 en tisdag på helt andra sidan stan. Men, det är så värt det. Barnen älskar att vara där.

Sebbe, 5 år, kör alltså två aktiviteter i veckan. Julia, 3,5 år, har en. Lagom, för lite, eller för mycket? För vår familj känns det precis alldeles lagom. Hur gör ni andra?

3 kommentarer:

Lisa & livet från den ljusa sidan sa...

Jag tycker också att man ska skynda långsamt. En massa aktiviteter för så små barn känns inte vettigt.

Max är 3 och har nyss fått sin första aktivitet, han går på knatteskutt en gång i veckan.
Stella började med pyttedans följt av gympa från typ 2 (lite mer brått med första :))

Stella kör nu fotboll, enbart. En gång i veckan. Gick på simskola tidigare men det var enbart för att liksom lära sig. Därefter badar vi hellre hela familjen ihop. Max får vänta lite, det är så dyrt (och stressigt..) med simskola så han får gå när han är stor nog att kunna lära sig simma riktigt.

Nu tjatar ju Stella om ridning också och jag rekar att köra igång efter sommaren. Men vid dryga 6 bör hon klara två, iallafall om en är på helgen och en en veckodag.

När de är äldre och väljer helt själva skulle jag med glädje spendera mina kvällar skjutsandes och i hallar osv.

Aniika sa...

Intressant läsning Lisa! Ja, 2 aktiviteter vid 6 år känns väl inte alls för mycket. Vi kör också en på helgen och en i veckan, bra att sprida på det.

Monnah sa...

Jag tycker det verkar som att ni har en perfekt balans! Apropå att vara dålig förlorare - Gustav var jättedålig på att förlora, hemsk, tills han började spela schack på Hägerstensåsen då han var 7-8 år. Han lärde sig av sin fantastiske, ryske tränare att varje gång man förlorar lär man sig hur man ska göra nästa gång. Fortfarande "älskar han inte" att förlora, men skillnaden är som natt och dag.