Kajsa om pornografi

"Jag vill inte förbjuda något så viktigt som sexualitet. Men jag vill ha lika villkor, rättvisa och jämlikhet. Är det för mycket begärt?" - Kajsa Håkansson

I går publicerades ännu en artikel skriven av min yngsta syster i Newsmill. Hon har nyss fyllt 20, pluggar psykologi, och är en av de mest fantastiska människor jag känner. Denna gången handlar hennes tankar om något så kontroversiellt som pornografi. Hon är klok, min lillasyster. Läs själva får ni se. Artikeln bidrog för övrigt till en nystartad tråd om Kajsa på Flashback, där hon kallas "militant lönnfet feminist". Märkligt att det ska vara så provocerande att stå för, och ge uttryck, för sina åsikter. Nej du Kajsa, låt dig inte nedslås av sådana märkliga uttalanden. Du kommer att nå långt, keep up the good work!

(Vill ni läsa fler viktiga rader som Kajsa har skrivit länkar jag mer än gärna till hennes artikel om Mäns våld mot kvinnor.)

Men lilla gumman, han tycker ju bara om dig

Jag är lyckligt lottad, det blir jag ofta påmind om. Jag har vuxit upp i ett hem där vi tidigt fick lära oss att alla människor är lika mycket värda. Att lära sig respektera andra, och sig själv, var något som präntades in i oss sedan barnsben. Orättvisor, ojämlikhet och otrevligheter var ord som inte hade någon bäring i det Håkanssonska hemmet ute i Blekinges skogstrakter.

Uppenbarligen har värderingarna lämnat spår i alla oss sju syskon, vilket jag åter igen kunde konstatera under helgen som gick. I lördags publicerades en fantastiskt välskriven artikel i Newsmill av min lillasyster: "Men lilla gumman, han tycker ju bara om dig". Läs och begrunda!

Jag är så stolt över min kloka och vältaliga syster. Nyss 20 år fyllda, och redan full av visdom. Jag ser fram emot många fler artiklar skrivna av henne framöver. Avslutningsvis ett stycke ur artikeln: 

"Ni som är föräldrar. Ni är ansvariga för era barn, i första hand. Ni ser dem bli ungdomar. Ni ser dom vandra ut i livet. Jag hoppas verkligen att ni är stolta då. Mest av allt hoppas jag att det inte är din sons hand som förstulet smeker min rumpa sådär i förbifarten. Föräldrar. Jag hoppas att ni talar om för era flickor att ingen, någonsin, har rätten att göra detta på dem. Min mamma gjorde det för mig. Andra delar av samhället gav helt andra signaler."

Författerskan!

Genus-förvirring

HON har ständigt en blåtira i ansiktet, och HON går gärna klädd i fotbollsdräkter och blå skor.

Följande är hämtat från Wiktionary:

hen (henom, hens)

1. (mindre vanligt) han/hon; könsneutralt personligt pronomen i tredje person singular nominativ
   

   Om en elev vill överklaga ett betyg bör hen först vända sig till rektor.

Alltså, kalla mig gärna konservativ, mossig och omodern. Första gången jag hörde ordet "hen" skrattade jag, men nu är jag mest förvirrad. Varför inte kalla en flicka för "hon", och en pojke för "han"? Och förstå mig rätt här. Vi bemöter våra barn relativt neutralt, sett från genus-perspektiv. Vi uppmuntrar vår dotters vilda lekar, som ofta är vildare än storebrors, och blåmärken på henne är mer regel än undantag. Ofta går hon klädd i Sebbes fotbollsdräkter, och på hennes fötter hittar ni blå foppa-tofflor som hon fått ärva av sin kompis Charlie. Men kan någon förklara för mig varför vi skulle kalla Julia för "hen" istället för "hon"? Jag förstår det helt enkelt inte.

Och när jag ändå håller på, vem bestämde att "hen" skulle böjas till "hens"? Det är JÄTTE-diskriminerande om något, eftersom ordet "hens" är mycket mer likt "hennes" än "hans". Det hade varit mycket mer politiskt korrekt att böja ordet till "hins" eller "huns". Eller?

Vår lilla "look sau"

Äh, vem som helst ser väl att det här är den sötaste flickan i hela världen. Eller?

Idag har jag åter igen fått förklara att Julia är min "look sau" (dotter), och inte min "look chai" (son). Denna gången var det taxi-chauffören som inte riktigt trodde på mig. Men det är klart, om man är nästintill flintskallig, springer runt i sin storebrors fotbollströja med namnet "Torres" på baksidan, och dessutom tillbringar de flesta av dagens timmar med att leka med bilar, kanske det inte är så konstigt att folk tror att hon är en han!?

Genus i skogen?

Som dotter till en skogshuggare på deltid kan jag inte låta bli att bli upprörd av denna artikel om
genus i skogen. I artikeln berättas bl.a. om att arrangörerna av en skogsmässa gjord i våras försökte locka till sig fler kvinnliga skogsintresserade genom att skicka inbjudningar med klippdockor i olika skogsutstyrslar.

Alltså, jag har absolut inget emot kvinnor i skogen. Min starka och sega faster är grym i skogen, säkert bättre än de flesta män. Men. Jag är helt övertygad om att hon inte började slita med skogs-arbete för att någon skickade henne ett kuvert med klippdockor i olika skogsutstyrslar. Alltså, miljoner kronor som läggs på frågan om genus i skogen? Nej tack. Lägg i stället de pengarna på annat. Snälla! Tack för ordet.

Blivande skogskvinna?

Här kommer Sebbe Långstrump.

Här har vi en väldigt söt liten pojke som gillar att klä ut sig till Pippi. Ligger han rätt i tiden då? Uppfyller han (hen?) de korrekta kriterierna i genus-djungeln? Och i så fall, vem bestämmer det?