Det händer nu, märker ni det? Allt grönskar, spirar, och i takt med att temperaturen stiger är det som om en ny glöd genomlyser allt omkring mig. Studentmössor, bara ben, glasspauser bara för att man kan, lediga dagar, skrapsår och så blommorna som äntligen vågar sig fram efter den långa vintern. Förra veckans härliga dagar i Blekinge var startskottet på sommaren. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag har längtat.
Det där med att jackorna jag packade ner till Karlskrona förblev oanvända. Bara det. Och så minipåskliljorna i min systers trädgård. Äntligen.
Hela lördagen spenderade vi på ön, där det putsades och fejades inför sommarboendet. Mina föräldrar gav tillsammans med min storasyster tydliga direktiv hur vårsådden skulle hanteras - det var bara att kavla upp armarna och sätta igång. "Alltså, grodden på löken ska sättas uppåt Annika". Hm. Det är väl ingen hemlighet att trädgårdsarbete inte är min starkaste sida. Men ändå. Det där hade till och med jag kunnat räkna ut. (Eller?)
Senare i sommar kommer här explodera i färger och smaker. Rödbetor, gul och röd lök, kålrötter - you name it! Far vattnar och vårdar, och behandlar de där små grödorna som sina skyddslingar. I bakgrunden skymtar en av mina favoritplatser på jorden: mina föräldrars hus. Vem som har byggt det? Min storebror. Den där Peter kan allt. När jag blir stor ska jag bli som honom.
