Förra lördagen...

...packade jag väskan och drog till Blogger Boot Camp. Denna helgen packade jag också väskan, denna gången för en tågtripp ner till Blekinge tillsammans med barnen. Har hunnit med att umgås med 2 x föräldrar, 1 x katt och 2 x syskon med familjer. Ett gäng obligatoriska Chocolate Chip Cookies ligger i magen, och nu väntar den lika obligatoriska nattpromenaden i Karlskrona med systern M. Livet på en pinne!

Resfredag: Här hämtar jag inspiration!

Koh Lanta, april 2012.

Dagens "Resfredag" går ut på att tipsa om andra resebloggar/reseforum. Visst älskar jag att läsa glossiga resemagasin, men allra helst kombinerar jag det genom att surfa runt på olika forum och bloggar med tyngdpunkt på resor. Det är ofta där jag hämtar inspiration och tips på "det lilla extra", eller dit jag söker mig för att hålla modet uppe under en lång, kall vinter som den här.

Symary: Den 1 augusti 2010 kastade den här familjen (mamma, pappa + två barn) loss för att bege sig ut på sitt livs äventyr. Barnen i familjen ville segla till Pippis "Kurrekurreduttön", och deras vilja är båtens lag. Just nu befinner sig båten utanför Australien - jag följer dem med stor nyfikenhet.

Rosita reser: Rosita älskar att resa. That makes us two! Hon driver ett högklassigt inspirationsforum för resor och utflykter med barn. I skrivande stund njuter hon av solen i Rom, och för ett par veckor sedan strosade hon runt i Istanbul.

Freedomtravel: Peter och Helena reser så fort de får tillfälle, ofta i husbilen "Freedom". Just nu är de i full gång att sälja lägenheten, för att bege sig på en långresa i husbilen. De har fått mig rejält nyfiken på att upptäcka världen i en husbil. (Kanske blir det lösningen på min lilla familjs boende framöver?)

Hallins reseblogg: Bloggen drivs i Resias regi, och knyts i hop av proffsiga Margareta Hallin. I bloggen finns resmål från alla världens hörn, varvat med roliga anekdoter och läsarreportage.

Jag kikar också ofta och gärna in på Reseguiden, både för att jämföra priser på resor, och för att läsa medlemmarnas egna reseguider. (Jag skrev för övrigt min första medlemsguide om Koh Mook för ett tag sedan.) Jag gillar också att läsa om resor inne hos Lisa, förmodligen eftersom vi verkar ha i stort sett samma preferenser på resmål. Nu senast skrev hon om ljuvliga Costa Rica, som jag förälskade mig i för drygt 10 år sedan.

Så där, nu ska jag återgå till det stora nöjet att surfa runt efter resor. Just nu går tankarna till något så exotiskt som ... Medelhavet. Hela min kropp skriker efter värme!

Söndergråten

Jag kom precis hem efter att ha sett The Impossible på bio. Jag har aldrig någonsin fällt så många tårar över en film förut. När eftertexterna började rulla kunde jag inte tänka på något annat än att skynda mig hem för att krama om min familj. Tsunamikatastrofen 2004 lämnar ingen oberörd. Filmen baserar sig på den sanna historien om Maria Belón och hennes familj. De vaknade den 26 december 2004 upp till en solig dag i semesterparadiset Khao Lak, för att några timmar senare befinna sig mitt uppe i en mardröm.

Den 12 april förra året fick vi vara med om en omskakande tsunamivarning på Koh Lanta. Klumpen i magen glömmer jag aldrig. Vi hade tur, men fick oss en rejäl tankeställare. 

Nu ska jag bära över de här knattarna till vår dubbelsäng. I natt vill jag ligga nära, länge. Var rädd om livet, det är inte självklart!

What doesn´t kill you makes you stronger!

3 x Powerpinglor! (Foto: Henrik)

Jag har under flera år haft en önskan om att genomföra en Tjejklassiker. Ni vet, en av de där grejerna på ens "Bucketlist" som ska bockas av. I höstas vann jag en plats på Lidingöloppet 15 km på Upp och hoppa-bloggen. Det blev startskottet på min resa. Några kvällar efter genomfört Lidingölopp satt jag plötsligt tillsammans med två av mina tjejkompisar och bokade startplatser på löpande band: Tjejvasan, Tjejvättern och Vansbrosimmet. Bäst att smida när järnet är varmt, typ.

I takt med att snön började falla, började jag undra om det där med längdskidor verkligen var en bra idé ändå. Jag hade i princip aldrig åkt skidor, varken längd eller utför. Efter att en gång ha fastnat i en ankarlift fick jag ångest bara jag såg en snöbeklädd sluttning. Att tidigt boka in ett teknikpass med Linda var utan tvekan mitt bästa drag inför Tjejvasan. Med hennes pepp och goda råd kunde jag faktiskt ta mig runt spåret i Rudan, på ett av mina allra första träningspass i skidspåret. Och på den vägen var det. Många var helgerna då jag ställde klockan på ringning långt före vad som är normalt, för att i mörkret ge mig ut i spåret. För varje gång kände jag mig lite mer säker på mig själv - och på min förmåga. Från att ha undrat hur jag någonsin skulle lyckas med bedriften att genomföra tre mil på längdskidor, kändes det helt naturligt att ta skidorna på axeln och sätta mig på en buss mot Mora.

I mitt fall var resan verkligen målet. Jag hade fantastiskt roligt på vägen, fick uppleva kvalitetstid ute i skidspåret med vänner som jag nästan aldrig hinner umgås med annars, fick en anledning att komma ut i friska luften, lärde mig ett och annat om mitt psyke, och fick dessutom en anledning att bälga i mig litervis av blåbärssoppa - bara det, så värt! Och till slut gjorde jag alltså det - jag genomförde Tjejvasan 2013. Jag är starkare nu än innan, både i kroppen och psyket. The sky is the limit! (Ser ni förresten hur långa mina skidor är på bilden? Så blir det när man lånar av lillebror. Betydligt tyngre åkning, vilket gör bragden ännu större, inte sant? Heja mig!)

Sötsuget och jag

Det slår aldrig fel. Så snart jag har för mycket att göra, eller känner mig allmänt stressad för något, sätter sötsuget in. För andra slår det åt andra hållet, de tappar helt enkelt matlusten. Jag behöver lära mig att inte låta känslorna styra mina matvanor. I kväll behöver jag jobba sent. Tanken på att sätta mig ner och gnaga på ett äpple känns inte så lockande, hela kroppen skriker efter socker: "Det är jag ju värd eftersom jag ska jobba sent, och förmodligen är godiset direkt livsnödvändigt om jag ska orka hålla mig vaken!?"

Jag vet ju att kroppen mår bättre av att tanka bra bränsle. En bil som ska köra en Grand Prix i Monaco vill knappast bli tankad med "fulbränsle". Nej, för att prestera och få ut det bästa av motorn gäller det att tanka med det finaste bränslet - först då kommer man upp i de höga farterna, och kan klara av de långa uppförsbackarna!

Veckans träning (v. 11)

Foto: FBBC (Bildbevis! Raden längst ner, nr 5 från höger.)

Det är inte varje dag man gör en hel veckas träningsranson på en och samma dag, men i lördags var det bara att köra. Kroppen klarar mer än vad man tror! Annars har veckan bestått av ett par pass från löpskolan, vilket jag tänker köra vidare på under kommande vecka.

Måndag: Löpning 6 km (35:25), Pass 4 Röhnisch Running School
Tisdag: Vila
Onsdag: Eh. Bowling. Räknas det?
Torsdag: Löpning, Pass 5 Röhnisch Running School 10 min jogg, därefter 12 x 30 sek max + 30 sek jogg + 30 sek vila, avsluta med 10 min jogg
Fredag: Vila
Lördag: Fazer Blogger Boot Camp, med inte mindre än 4 träningspass à 1 timme: Cykel, Löpskola, "Mudmania"(styrkeövningar utomhus), och "SOMA"
Söndag: (Välbehövlig) vila

Nu vill jag höra hur det går för er? Har ni något mål med er träning, och i så fall vad? Själv siktar jag som bekant på Tjejvättern som går av stapeln den 8 juni, och innan dess väntar Vårruset med jobbet. Vår. Jag längtar!

Måndag morgon...

... och -10 grader kallt. Förra årets mars var betydligt behagligare. Plussa på en sisådär 40 grader.

Lägg till lite exotiska blommor...

... en vit sandstrand i Phuket,

... och två barn utan vinteroveraller och 10 lager kläder. Är det konstigt att man längtar bort i bland?