Let the GOLF begin!

Något som inte jättemånga vet om mig är att jag har "grönt kort" i golf (typ golfens körkort). Jag och en kollega på min dåvarande arbetsplats bestämde oss för ganska exakt fem år sedan att haka på golftrenden, och anmälde oss till en intensivkurs på Varbergs Golfklubb. Jag fick låna min pappas vita Mercedes i några månader, så jag och H kunde ta oss ut till golfbanan. Kändes för övrigt stort att glida in på parkeringen i värsta grymma maffioso-bilen.

Efter fem år har jag fortfarande inte helt fastnat för detta idrottsutövande (?). För visst finns det ett frågetecken kring det faktum att golf definieras som en idrott. Det som verkligen fascinerar mig är att så många "riktiga" idrottsutövare fastnar för golf. Ta min man som exempel. Han skulle aldrig frivilligt gå ut en promenad med mig, bara för att gå. (Eller jo, i början av vårt förhållande. Då går killar promenad, för att de vet att tjejer uppskattar det. Men sen, när de väl har en på kroken, då slutar de promenera.) Att däremot promenera i fem timmar, runt en golfbana, stanna ibland och slå på en liten vit boll, då kallas det alltså helt plötsligt idrott? Jag förstår inte riktigt hur det rimmar med fotboll/tennis/badminton som han och hans vänner i vanliga fall sysslar med. Okej att det nästan alltid är vackra omgivningar på och runt golfbanan. Om man är ute en tidig morgon eller precis vid skymningen, när solen går ner, är det helt fantastiskt att vara på golfbanan. Men jag tror knappast det är av den anledningen männen spelar golf.

Jag är hur som helst villig att ge golfen en chans till, jag menar, jag gillar ju att promenera. Idag följde jag med Tobias och Sebbe till Driving Rangen och slog några slag. Kanske har jag en framtid inom golfen ändå. Jag har ju ändå samma förnamn som världens bästa kvinnliga golfare genom tiderna...

Mina första golfsvingar, Varberg 2006-04-08

Trött teaterprins.

De små stegen i trappan tillhörde alldeles riktigt Sebbe. Allt som oftast spelar vår son fin-fin teater genom att påstå att han är "jättetrött å vill sova, å ha ninni". Alltså, han spelar trött för att få dricka sin älskade välling. Denna gången lät jag honom förstå att han faktiskt får sluta luras - vill man ha sin välling får man också sova! Han spelade ut en av sina mest dramatiska teaterscener och slängde sig ner vid mina fötter. Jag försökte spela cool och sa inget. Efter en stund blev det tyst. Jättetyst. Vår store teaterkonstnär blev så trött av sitt uppträdande att han somnade på studs där under skrivbordet. I samma sekund som jag konstaterade att han sov, vaknade Julia. (Och folk undrar vad man gör hela dagarna när man är mammaledig??)

Julia 8 månader!

Vår söta, fina Julia blir 8 månader idag! Hon vill mest stå upp hela tiden nu, ingen vila ingen ro för mamma och pappa! Just nu ligger hon och sover sött i Sebastians säng, då passar mamma på att sitta vid datorn en stund. Sebastian ligger i soffan och sippar på sin vällingflaska. Eller gör han det? Hör små steg i trappan...

Mockasiner.

Jag har ett par söta indianer här hemma som tassar och kryper runt i sina nya, röda mockasiner med vita prickar. Våra golv är fortfarande lite vinterkalla, så ett extra lager på fötterna behövs. "Än är det vinter kvar säger mor, än får ni gå med strumpor och skor".

Rosa Coca-Cola.

I tidigare inlägg har jag uttryckt min kärlek för färgen rosa och smak av Cola (eller ok då, Pepsi Max). Tydligen vet Karl Lagerfeldt precis vad jag gillar, kolla in flaskorna han har designat för Coca-Cola! Notera att det är light, skulle aldrig köpa hem "vanlig" Cola. Bra jobbat Karl, dessa flaskorna har en given plats i mitt kylskåp.

Sportlunch.

Jag har gått över från att vara en lakrits-person till att bli en choklad-person. Det finns väl för- och nackdelar med detta. Har tex hört att det är dåligt för hjärtat (?) att äta för mycket lakrits. Å andra sidan är jag ganska övertygad om att det är bättre för figuren att äta lakrits istället för choklad. Efter några lakrits-bitar är jag ganska nöjd, med choklad är det tvärt om. Jag kan inte bara äta lite choklad, det triggar igång varenda endorfin och jag vill bara äta mer! Just nu är det Cloettas "Sportlunch" som gäller. Äter mycket hellre den än "Kexchoklad", lagret av choklad är tjockare, och sötare. Mums (som Maria Montazami skulle säga). Undrar om det inte blir en liten sväng förbi affären idag. Måste ju få min dagliga dos av choklad. Inte bra. Fast å andra sidan är det måndag imorgon. Då börjar mitt nya liv. Igen.

Tunisien 2009.

Sebastian 6 månader. (April 2009)

Nu för tiden är det inte lika lätt att tvinga till sig en puss...

Favoritleksaken, ringarna... Tack moster M!

Här kan man tydligen pissa och beställa pizza. Eller hur var det nu?

Ibland roar jag mig med att gå igenom våra foton på datorn för att se vad jag gjorde vid denna tiden på året för ett, två, tre, fyra år sedan. I april för två år sedan var vi i Tunisien med Sebastian. Nu är det alldeles för oroligt där nere för att jag skulle känna mig trygg att åka dit, annars kan jag verkligen rekommendera barnfamiljer att åka dit. Lagom lång flygresa, lagom varmt, bra stränder, ok priser, gäst-och barnvänliga invånare. När jag kollar ut genom fönstret längtar jag till värmen mer än någonsin. Idag får vi nöja oss med att åka ut till Nynäshamn, det är ju i och för sig också ganska exotiskt!