onsdag 11 september 2013

En för alla, alla för en!

Sju x Håkansson.
Det här med att vara många syskon, det är verkligen en gåva. Det går inte en dag utan att jag tänker på min familj - den stora - inklusive extrasyrran i Berlin. Ja, jag tänker på den lilla familjen också för den delen, men de finns ju alltid hos mig. För tillfället är jag den enda av oss syskon som bor i Stockholm. Det är vansinnigt trist ska ni veta. Sedan min äldsta syster flyttade upp till Stockholm någon gång på tidigt nittiotal har det alltid varit någon av oss som har bott i Hufvudstaden. Eller ja, alla utom lillan. Hon bestämde sig för att bryta trenden och drog till Umeå i stället. Någon måste ju bo där också!

I alla fall. I dag är en sådan jag saknar dem lite extra mycket, syskonen. De som peppar, stöttar, förstår, lyssnar och bara finns där. Tur att vi har facebookgruppen, maillistan, telefonen och bloggarna. De där enorma avstånden blir med ens inte lika enorma längre. Tillsammans är vi starka!