Han heter Sebastian om någon undrar. I bakgrunden skymtar ni vårt radhus. Vi öppnar glasdörrarna och kan hoppa i poolen från vår veranda. Det innebär alltså att jag har några meter att gå till "jobbet" som instruktör för vattengympan. Det där med att pendla en timme i Stockholms-trafik till ett kontor känns väldigt avlägset just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar