Bra oktoberstart

Ända sedan jag gick med Nelly i magen hade jag en målbild där jag hurtigt var ute och sprang med bebisen i vagnen.

Sen kom Nelly. Tror ni jag sprang med henne i vagnen? Nope. Jag väntade alltid på det Perfekta Tillfället. Hittade ursäkter. Tyckte att långpromenader var härliga. Gick många, men fick ju knappast upp någon puls.

Sprang gjorde jag så småningom, men alltid utan barn. Efter Tobias kom hem från jobbet, eller under semestern när vi var lediga. 

Igår tittade jag på det fantastiskt inspirerande tv-programmet "Träna med Kalle". Kalle sa precis det jag behövde höra: "Det perfekta ögonblicket kommer aldrig att komma. Det är bara att göra."

Så i morse steg jag upp, satte på mig träningskläder, tog fram den springvänliga Urban Jungle-vagnen, lämnade de stora barnen och... sprang! Nelly somnade fort och jag njöt av en hög puls, höstklar luft och Nynäshams vyer över havet.

Det är bara att göra.

Första joggingturen på eviga evigheter

Efter graviditeten har jag skyndat långsamt vad gäller träningen. Det har varit viktigt för mig att först och främst klara av alla nivåer i mammamageappen (jag rekommenderar alla kvinnor som har varit gravida att ladda ner den!). Jag har också gått många och långa promenader med Nelly i barnvagnen. Nu har det gått fem månader sedan jag fick barn, och min kropp kändes redo att ge sig ut på första joggingturen sedan... ja, jag vet inte när! I onsdags grävde jag alltså fram mina träningstights från garderoben och gav mig i väg med podden "Serial" i hörlurarna. 30 minuters sakta jogg utan att stanna en enda gång. Och vet ni? Det kändes jättebra! Det finns massor av förbättringspotential, såklart, men både styrkan och konditionen var betydligt bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Hej löpträning, jag har saknat dig!

(Jag använde också min rosa "Lofsian"-buff för första gången som skyddade halsen gott från Nynäshamns kalla havsvindar.)