Träningen som kom av sig

Nelly är ingen bebis längre. Hon är 13 månader! Jag skulle vara i mitt livs form nu var det tänkt. Typ. I somras kom jag igång rejält och började löpträna som bara den. Intervaller på Nynäshamns Idrottsplats och hela baletten. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände faktiskt. Livet kom emellan som det så fint heter. Jag går mina långpromenader nästan varje dag, men mer än så är det inte.

Paradoxen är att jag fortfarande ser mig själv som en tränande person. Jo, för en gång gjorde jag ju Tjejklassikern!? Det där med att leva på gamla meriter funkar inte längre. Till helgen är tanken att Nelly ska sluta amma. Då kan jag inte ens skylla på det längre (har hört att det inte är optimalt att löpträna med amningshormoner i kroppen).

Så nästa vecka alltså. Påminn mig om jag glömmer!