lördag 10 januari 2015

Skratt och gråt



Jag hittade ett helt gäng med foton på mammas dator från vår stora släktträff förra sommaren. Vi är nästan samma uppsättning tjejer här hemma nu som på bilderna, minus lilla Jullan (som jag saknar i mängder) plus storasyster Mimmi. Mitt uppe i all ovisshet och väntan är det så fantastiskt härligt att få hänga med min storfamilj, mitt fundament, de som är en del av mig.

Vi skrattar, gråter en skvätt, pratar gamla minnen, skvallrar, äter godis (oj vad vi äter godis!), eldar i vedspisen, njuter av alla blommor som kommer till mamma, och bara är. Mamma är kvar på sjukhuset, men vi hoppas att hon får en kort permis idag. Lillan får odelat med uppmärksamhet här hemma, hon har ett helt gäng med beundrare som vill gosa. I går hörde jag henne skratta ett "riktigt" skratt för första gången. Ljuvligt!

Jag vill också passa på att tacka för alla som har hört av sig till mig, och oss, med pepp och värmande ord. Det betyder mer än ni kan ana. Tack!

3 kommentarer:

Monica sa...

Bra när man kan få lite balans så det inte bara blir jobbigt. Jag är glad över att ni kan få vara tillsammans!

Madeleine Blomberg sa...

Ni är allt en vidunderligt fin familj! Tänker så det smärtar på er alla nu. Må allt gå väl. KraM

Annika/Resfredag sa...

Vi saknade dig Monnah!
Tack Madeleine och Sigrid. Ja, måtte allt verkligen gå väl.