 |
| Min far och Sebbe hänger hemmavid. |
Händer det er också? Att ni efter ett telefonsamtal "hemifrån" (i mitt fall Blekinge) får en akut längtan av att åka hem till föräldrahemmet. Sova tills man vaknar, äta fantastiskt god och hemlagad mat, gå långa rundor vid havet, beundra vårblommorna som kämpat sig fram, prata strunt med föräldrarna. Ni vet, bara vara, utan måsten och krav. I dag delades semesterlistorna ut på jobbet. Jag tänker kryssa i många och långa lediga veckor i sommar, jag har massor av "hemmatid" att ta igen!
3 kommentarer:
Jag tror att längtan går åt två håll...
Ja, mest hela tiden faktiskt! Jag slits mycket mellan här och där. Hemma och hemhemma. Stockholm har blivit hemma nu, vi har bott här fem år, samtidigt så är det fortfarande att komma hem när vi åker till Kristianstad. Mamma bor kvar i samma hus som jag vuxit upp i, jag hittar överallt i stan, jag springer på folk jag känner på ica. Det är trygghet.
Eller hur Nelin, tryggheten. Den saknar jag.
Skicka en kommentar