Tack Coop

Enligt barnen finns de bästa ostfrallorna på Coop Extra Stuvsta. Det händer ofta att vi köper både en och två sådana på vår (nästan) dagliga promenad ner till Coop. Sedan mellanlandar vi på OKQ8:s baksida, för att fika på nybakade fralls. Men nej. Det var inte frallor det här inlägget skulle handla om.

Coop i Stuvsta gjorde min kväll. På lite lätt darriga ben, efter gårdagens bravader upp- och nerför Lidingös backar, gick jag för ett par timmar sedan ner till affären för att panikhandla välling. Simultanförmågan som jag trodde att jag besatt, gjorde att jag gick och pratade med mamma i telefon, samtidigt som jag plockade ner varorna i korgen. Någonstans halvvägs i handlingen stötte en yngre person emot mig och sa snabbt "förlåt". Jag tänkte inte mer på det, förrän det var dags att börja tänka på betalningen. Körde min vanliga vevning nere i handväskan. Hittade inte plånboken (men vilken kvinna gör det vid första försöket?). Efter två-tre djupdykningar ner i väskan förstod jag att det var på riktigt. Plånboken var borta. Tog ett par rundor runt i butiken. Efter en stund gick jag till kassorna och förklarade resolut för en ung kille att min plånbok förmodligen hade blivit stulen i samband med att någon "yngling" råkat gå in i mig. Eller (här med lite tystare röst) att jag helt enkelt varit lite förvirrad, och tappat plånboken. Eller (jo, här viskade jag nog), att jag av någon konstig anledning helt enkelt lagt plånboken någonstans i butiken. Efter att ha blivit lovad att väktaren skulle kolla igenom övervakningsbanden ringde jag med gråt i rösten till Tobias och berättade att någon hade snott min plånbok, eller att jag bara blivit alldeles förvirrat glömsk. I plånboken fanns, förutom pengar, ett nyladdat SL-kort, Mastercard, Ticket Rikskort, och en hel massa andra viktigheter. På vägen hem hann jag ringa och spärra mitt Mastercard. Väl hemma satte jag mig bredvid Tobias och beklagade mig.

Tjugo minuter senare ringde dagens hjälte, Linnea från Coop, och berättade att de hade hittat min plånbok i butiken. Jag kunde lika gärna ha vunnit högsta vinsten i vilken tävling som helst. Kanske håller jag på att bli knasig, men då har jag i alla fall min plånbok med mig in i tokigheten. Jag skyller på Lidingöloppet. Träningsvärken har tydligen satt sig på minnet också.