Ännu mer sol

Mina föräldrars solrosodling frodas nere i Blekinge.

Det är fantastiskt, att kunna få uppleva sådana här sommardagar i Sverige. Tänk om jag kunde kapsla in lite av den här värmen och använda senare i vinter, den lär komma väl till pass så där i slutet på november.

Min sista semestervecka inleddes med storstädning. Igen. Det känns inte som att jag gör annat nuförtiden, men det tar liksom aldrig slut! Det tar tid att komma i ordning i ett nytt hus - särskilt om typ hela sommaren spenderas på annan ort...

I eftermiddags kom lite gäster och räddade oss från städandet. Min kusin och hennes familj kom över för att "inspektera ägorna". Vi tog en promenad med dem ner till hamnen och avnjöt fantastisk mat nere på Nynäs Rökeri. Deras räksallad är den bästa jag har ätit. Tänk att jag bor här nu, i Nynäshamn. Det känns fortfarande overkligt. (Fast på ett bra sätt.) I morgon väntar födelsedagsfirande för en viss blivande fyraåring - tror bestämt att det är dags för operation paketinslagning!

Full fart framåt!

Äntligen kan han trampa runt på en cykel själv, vår store lille Sebastian. Han har inte riktigt fått en ärlig chans tidigare, eftersom stackaren inte har ägt en cykel att träna på. (Ja, man kan verkligen fråga sig vad vi är för typ av föräldrar egentligen...) För några veckor sedan tog dock vi tag i saken och inhandlade en begagnad cykel på Sportson. Sedan dess har både min och Tobias rygg strulat, och den där cykelträningen uteblev. Men ni vet, plötsligt händer det! I kväll var det en mycket stolt Sebbe som cyklade runt på Kvarnängens IP.

Och lillasyster då? Jodå, hon har länge cyklat runt på sin rosa blixt med stödhjul. De där stödhjulen lär dock ryka snart om jag känner vår Jullan rätt...

Resfredag x 2

Jag fortsätter att regelbundet blogga om resor på bloggen Resfredag.se. Bloggen uppdateras varje fredag, tanken är att det ska bli oftare framöver. De senaste uppdateringarna handlar om Barnens Gård och Las Vegas, klicka er vidare på länkarna om ni vill läsa mer.

Barnens Gård i Blekinge

"När Sverige levererar stekande sommardagar som de här känner jag ingen vidare längtan att sätta mig på ett flygplan och åka utomlands. Börjar man titta på lämpliga sommaraktiviteter i sitt närområde finns många roliga och prisvärda alternativ..."

Las Vegas, Baby!

"What Happens In Las Vegas Stays In Las Vegas". Well, för vår rejält jetlaggade lilla familj faller det där uttrycket ganska platt just den här gången. Efter en lång flygresa och en övernattning i Los Angeles ligger vårt fokus istället på att hitta ett bra hotell med schysta aktiviteter för barnen. De vilda kasinonätterna får vänta till en annan gång..."

Tillbaka i storstan

7 x syskon, bild från förra året.

Det här gänget behöver jag dock inte sakna särskilt länge, vi ses om bara två veckor! Då vankas bröllop för lillebror som har gått och blivit stor. Han är näst sist ut, sedan är vi alla stadgade med ring(ar) på fingret.

Jag har varit borta från Stockholm i en dryg månad, det kändes ganska lagom att fira in augusti genom att återvända hem. Jag har inga större problem att bo i kappsäck, men det är ändå något särskilt att sätta sig och äta kvällsmat i sitt eget kök, på sina egna tallrikar. Nu är nästan allt "som vanligt" igen, fast med extralyxen att jag tar ut några föräldradagar nästa vecka för att förlänga ledigheten till max. Vi har storslagna planer på att fixa det sista i huset, fira Julias födelsedag och beta av den där att göra-listan som växer sig längre och längre - typ boka tandläkartid och andra mindre roliga sysslor. Efter att ha spenderat senaste tiden med att slappa på en solmadrass i skuggan av ett äppelträd känner jag mig nu redo att ta itu med mitt liv igen. Det är bara att köra!

Värmeböljan som aldrig ville ta slut

Orust.

I takt med att svetten lackar och magen växer håller jag på att gå in i någon slags sommarkoma. Dagarna i sommarparadiset avlöser varandra och barnen roar sig kungligt med alla kusiner. I dag var första gången jag kände en uns av längtan "hem" till Nynäshamn. Vi har ju det sista husfixet kvar att ta itu med, tavlor som ska upp på väggarna och garderober som ska organiseras. Och så har vi de där lådorna med babygrejer, de ska ju också gås igenom någon gång. Jag och Tobias har en gemensam semestervecka kvar, sedan börjar vardagen igen. Inte så pjåkig den heller förstås.

I morgon spenderar jag och barnen vår sista dag här på Sturkö. Det ska såklart firas med dunder och brak - enligt ryktet står kräftskiva på schemat!

Jag saknar den där tjejen

Mitt Facebook/Instagram/Bloggflöde svämmar över av härliga träningsbilder från pigga, starka och snabba tjejer. Jag beundrar dem, peppas av dem, men mest av allt önskar jag att de där bilderna kunde ha postats av mig själv. För nej, det är absolut ingenting som hindrar mig att träna när jag är gravid. Snarare tvärtom. När jag var gravid med Sebastian jobbade jag extremt mycket och hade ingen tid, eller ork, kvar att träna. Men så fick jag också en hemsk förlossning, verkligen jobbig på alla sätt och vis. Jag är övertygad om att det hade gått i vart fall lite lättare om jag var i bättre form rent fysiskt. När jag väntade Julia däremot tränade jag på som bara den. Sebastian trivdes som fisken i vattnet på Minisats, och jag tränade långt in i graviditeten. När det sedan var dags att leverera en styck Julia var jag i bra form - och förlossningen blev en walk in the park jämfört med min första förlossning.

Och nu. Tredje gången gillt - och jag är typ tillbaka där jag var vid första graviditeten. Jag har egentligen inget att skylla på. Fick en rejäl motivationsdipp efter att ha fullgjort Tjejklassikern, och kom liksom aldrig igång efter det. Därefter följde en vår med mycket jobb, en flytt och en träningslust som aldrig infann sig. I kväll har jag suttit och kollat igenom gamla foton på datorn, och känner för första gången på länge att jag verkligen, verkligen vill komma igång och hitta tillbaka till Tränings-Annika igen. För jag hittade ju henne till slut. Det vore extremt dumt av mig att tappa bort henne igen!

Förra sommaren var jag också en sådan som tränade på semestern, här på löptur i Cornwall.

Och så simmade jag också...

... och cyklade! Tur att det finns bildbevis, annars hade jag nog undrat om allt bara var en fantastisk dröm.

Kusiner

Naturreservatet Uttorp på Sturkö.

Släkten är värst? Inte i vårt fall. Släkten är nämligen det absolut allra bästa vi har. Nu har första kusingänget lämnat sommarstugan, för att fortsätta med vardagslivet i Skottland. Vi saknar dem redan och längtar redan efter nästa år då vi får träffas igen.

Här på Sturkö fortsätter jag att ladda batterierna. Jobbet känns mer och mer avlägset för varje dag som går. Den där vardagen med förskolestress och middagsångest lockar mig inte alls. Då stannar jag hellre här, äter blåbär med mjölk till både frukost/lunch/middag och sover till klockan halv tio varje morgon. Vad tror ni, är det hållbart i längden!?