Halloweenfest extra allt

Är det Halloween så är det! Vi har bakat, pysslat och pyntat i flera veckor inför Sebbes kalas - och i dag var det alltså äntligen dags.

Tolv barn, ett gäng pumpor och ett och annat spöke senare är vi redo att däcka i soffan. Ett stort tack till min syster i USA som fixade en del nödvändigheter till oss från USA, bland annat Jell-o som blev väldigt uppskattat av kalasbarnen (och såklart min bror som levererade dem till oss hela vägen från Amerikat). Lisa undrade hur hennes läsare känner inför Halloween, så här svarade jag:

Jag är uppvuxen med Halloween sedan barnsben (mycket amerikanska influenser med vänner och släkt) och har med mig kärleken till högtiden sedan dess. Däremot gillar jag verkligen inte hur många svenska kids ser det som en ”hit med godiset”-högtid. För ett par år sedan kom ett gäng preteens utan antydning till utklädning och slängde fram en hink för att hiva in lite socker. (Det gänget fick för övrigt ”fulgodiset” jag hade här hemma…) Nej, ska det vara så ska det vara. Kanske ett gäng ritade teckningar, men framför allt lite ansträngning vad gäller klädseln!

Vad gäller Alla Helgona tycker jag att det är en mäktig känsla att se kyrkogårdarna fulla med flämtande ljus som en påminnelse om de som har gått före.

Jag önskar er en riktigt fin Allahelgonahelg, men också en "Happy Halloween". Vem har sagt att det ena behöver utesluta det andra!?

Godis från Taiwan

I går glömde vi helt bort lördagsgodiset - vilken katastrof! Tur att vår lilla Julia påminde oss med eftertryck så att söndagen fick bli godisdag i stället. Vi försöker hålla hårt på det där med lördagsgodis (med varierande resultat). 

Hur som helst var det i dag dags att testa lådorna med godis som jag köpte med mig hem från Taiwan. Spännande värre! Barnen verkade jättenöjda, själv var jag för en gångs skull inte alls godissugen. Det händer typ ett par dagar på året.

Imorgon är det måndag igen. Nelly har haft några riktigt jobbiga nätter - varit ledsen och sovit dåligt. Med tanke på att vi har haft extremt få vakennätter med henne är både jag och Tobias i chock. Vi är ju vana att sova!?? Jag tog igen en del sömn på förmiddagen, men långt i från tillräckligt. Ska försöka komma i säng tidigt ikväll - vi har en lång vecka framför oss.

Ett alternativt påskägg

Ett påskägg behöver inte vara fyllt av färgämnen och märkliga tillsatser! Förra helgen hälsade jag på en kompis som försöker undvika sockerfällans höga toppar och djupa dalar. Jag fixade därför ihop ett påskägg med egenbakade godsaker som känns någorlunda nyttiga i sammanhanget. Receptet på Lakrits- & chokladbollarna har ni redan fått. De fick sällskap av "Lyxiga snickerskakor" och "Järnrika Granolabars",  recepten på dem kommer framöver!

Mina svagheter

Lakrits och choklad, där har ni mina svagheter. Ni kan med andra ord tänka er hur jag känner för kombinationen chokladdoppad lakrits, toppad med lakritspulver. Oj, oj. oj. I onsdags firade jag en månad som sockerfri. I torsdags fick jag två presenter av två olika personer i min närhet. Oberoende av varandra hade de köpt den finaste gåvan någon kan köpa till mig. Plastpåsen med "Islandske piparperlur" är inköpt i en specialbutik i Karlskrona, och burken med "Lakrids - choc coated liquorice" är inköpt på NK här i Stockholm. Båda är såklart inspirerade från världens bästa uppfinning - den isländska lakritschokladen. 

Jag kunde inte låta bli att inleda helgen med smakprov från båda presenterna. Eller smakprov och smakprov förresten, det slutade med en regelrätt länsning. Klart värt att avbryta min sockerdetox för detta himmelska godis. Nu när lyxgodiset är slut är jag tillbaka på banan igen. Tror jag i alla fall...

Fördelar med en stor mage

Istället för att klaga på hur jobbigt det är med ett ständigt växande magomfång tänkte jag fokusera på fördelar. Jag kan, för att nämna ett exempel, numera använda magen som bord. Hur praktiskt som helst ju! /Hälsar optimisten

I morgon drar vi!

Eftersom vi gärna shoppar loss borta i USA, och därmed har ganska mycket plats i resväskorna på ditvägen, gäller det att fylla dem med väsentligheter som kan tänkas uppskattas "over there".

Jag har väntat på den här dagen länge. Nu återstår bara den där långa packningsprocessen, som vi inte hunnit påbörja än på grund av, ja, livet. Jag jobbade in i det sista, och ingen var gladare än jag när jag stängde datorn för dagen. Nu ska här semestras! Vi kommer att vara framme imorgon kl. 19 lokal tid (åker runt kl. 17 svensk tid). 11 timmars direktflyg (tack Norwegian!) till LA, hämta ut hyrbilen (cab, såklart, Tobias ville inte veta av något annat), och sedan raka vägen till ett hotell för att sova. Därefter är vi redo att ge oss ut på vägarna. Las Vegas blir förmodligen första riktiga delmålet. USA, here we come!

Pommes med majonnäs och andra trevligheter

Jag fick ju några tips på saker jag absolut inte fick missa i Amsterdam. Ett av dem var att käka pommes med majonnäs, för det gör ju tydligen "alla" holländare. Betyg? Det smakade helt okej, men fikat vi köpte efteråt var godare...

Ett annat tips jag fick var att hänga i området Museumplein - en lyckad kombo av gröna ytor, museum av alla slag, och allmänt skönt häng. Det passade oss perfekt, vi tog det ganska lugnt idag efter gårdagens marathonsightseeing av Amsterdams kvarter. Vilken lyx ändå, att få njuta av solen, av stämningen och att kunna strosa runt i småbutiker - hela tiden med känslan av att inte ha några "måsten".

...fast ett måste fanns ju ändå med på listan. Inköp av diverse lakritssorter. Det ska bli spännande att se hur de emottas i Amerikat senare i veckan.

För jo. Nu ska jag hem, packa om väskorna, och riva av ett par fullspäckade dagar på jobbet. På onsdag bär det nämligen av till Los Angeles, tjohoooo!

Tack Amsterdam för ett par ytterst fina dagar. Det här gör vi om tycker jag.

Besvikelsen.

Det är söndag, det regnar, jag har (försökt) jobba större delen av dagen, men kommer hela tiden på bra ursäkter att slippa. Dessutom känner jag en enorm besvikelse över det jag trodde skulle blir dagens höjdpunkt. Vi tog barnen till en godisbutik (butik räcker inte, det var snarare en stormarknad för godis!) i Vendelsö igår, för att köpa lördagsgodis. Dessutom bunkrade jag upp med en rejäl laddning svenskt godis till amerikanarna vi ska åka till snart. Jag passade såklart på att köpa en påse till mig själv också, och blev så glad när jag såg denna "Salmiak-Crème". Hallå! Jag älskar salmiak. Och nötkräm. Hur är det då möjligt att innehållet smakade... typ ingenting? Inte gott, inte illa. Bara ingenting, med en konstig bismak. Fy för falsk marknadsföring. Tur att jag köpte några (okej, ganska många) bitar till av välkända favoriter. Man är väl rutinerad!

Ätmånad. Eller?

Julias bidrag till pepparkaksplåten.

Jag önskar jag kunde säga att mitt sockersug har gått över. Fast. Sanningen är den att det är värre än någonsin. Under hösten har jag ätit Paleoinspirerad mat och mått hur bra som helst. Inga problem att äta gott och nyttigt på vardagarna, och lite mer festligt under helgen.

Men sedan blev november december och därmed gjorde även sockerfrossan sitt intåg och slog till med full kraft. Julbak varvas med avslutningsfikor, julmys, julbord och... Ja, ni vet ju. Ingen tvingar mig att äta skumtomtar och pepparkaksdeg, men jag kan liksom inte stå emot. December är och har alltid varit en ätmånad i min värld, punkt slut. Eller? Måste det verkligen vara så? Har jag kanske skapat egna förväntningar och föreställningar om vad "julmys" (= äta) egentligen innebär? Hur tänker ni?

Paleo, not so much

Mitt "matintag" de senaste dagarna.

Sista dagen som gräsänka, hurra! Tobias och barnen har varit i Göteborg sedan i måndags, och med tanke på att jag var i Dublin fre-mån har jag knappt hunnit se min familj alls på en hel vecka. Usch alltså, det gör jag inte om på ett bra tag.

Fördelarna med att vara gränsänka? Jo, det finns några. Som att äta godis till middag, jobba seeeeent, strunta i disken, gå och lägga mig efter midnatt, slösurfa på en hel massa mer eller mindre ytliga bloggar, låta klädhögarna samlas runt hela huset... Hm, ni hör ju själva. Men nu får det minsann vara nog. Ordning och reda på torpet från och med i kväll. Det gäller inte minst mina matvanor, som totalt ballade ur i samband med att jag drog i väg på weekend. Dags att rota fram grönsakerna från nedersta hyllan i kylskåpet, och ge mig på Paleo-recepten igen!

Ordningen återställd.

Jag har precis krånglat mig ur sängen efter kvällens läggning. Det var som det brukar vara - ett barn på varje sida, en och annan arm kring halsen, en mjuk kind vilandes mot min, och djupa andetag som gör mig lugn. Mer behövs egentligen inte för att mitt hjärta ska svämma över. Just nu känner jag ett enormt behov av närhet från mina barn! Jobbkonferensen, som jag nyss kom hem i från, var bra, rolig och nyttig på alla sätt och vis. Jag har verkligen fantastiska kollegor (och det säger jag inte bara för att en viss kollega köpte med sig en hel kartong chokladpraliner från Bryssel till mig, för att fira att ett projekt vi har kämpat med blev klart i veckan.) Men nu? Nu njuter jag av att vara hemma igen. Ordningen är återställd!

I´m a Pepsi Girl, in a Cola-world...

Pepsi Max vs Cola Light? Vad säger ni? Spoiler warning på rubriken kanske, men jag återkommer hela tiden till att Pepsi Max vinner slaget i slutändan. Till att börja med kan vi konstatera att lightläsk är min "guilty pleasure". I perioder försöker jag att hålla ner på sockerintaget, och då blir den där drycken mitt substitut. Alla andra smaker än just cola går bort dock, jag tycker inte att de har lyckats något vidare med smaken på lightvarianterna av typ Fanta eller Sprite. Ett par flak med Pepsi Max från Lidl däremot, då är lyckan gjord. Helst ska det vara i 33 cl burkar. Det är märkligt, men jag tycker det är mycket godare att dricka från burk, än att hälla upp från en plastflaska i ett glas. Finns det egentligen någon forskning på det där? Det måste vara bevisat att burkdricka är godare?!

Sedan jag började jobbet för ett par veckor sedan har jag tagit med mig en burk Pepsi Max varje dag, som jag omsorgsfullt sparar till lunchlådan. Cola light-burkarna i "Mat på jobbet"-kylen bryr jag mig inte om något vidare - de är däremot bra att ha som backup. Och kan ni tänka er, min Pepsi Max-älskade storasyster (för jag är inte ensam i det här), gick till och med så långt att hon döpte sin yngste son till just... Max. I say no more.

"Jag börjar på måndag"

Godis. Min akilleshäl. Det är för gott. Och ja, chokladpralinerna från Bryssel är uppätna sedan länge. Fingodiset har istället fått ge vika för öns ICA-handlarens utbud av trötta karameller från Karamellkungen. Men snart måste det faktiskt få ett slut. Inte ens jag klarar det här tempot särskilt länge till. Måndag imorgon var det va? Japp. Vi kör på det.

Lakrits + choklad = sant!

Det är väl ingen hemlighet att jag älskar choklad. Och lakrits. De smarta islänningarna har någon gång kommit på den briljanta idén att förena de två magiska smakerna till en drömkombination. När jag landade på Island tog jag uppgiften att smaka mig igenom sortimentet på allvar. Självklart måste jag dela med mig av mina slutsatser. Varsågod, här har ni Annikas topp fem lakritschoklader á la Island:

1. Djúpur Sterkar. Det här utgör tydligen en klassiker i en "upphottad" version. Yttersta laget består av det ultimata salmiakpulvret, därefter kommer ett lager choklad, och sist en kärna av mjuk sötlakrits. Första kulan jag åt var en "once-in-a-lifetime" smakupplevelse. Jag visste på en gång att inget skulle toppa det här!

2. Draumur. God och len mjölkchoklad, vars innandöme gömmer två lakritsstänger. Riktigt bra!

3. Eitt Sett. Lite oväntat utseende, med ett block mjölkchoklad på vilket det ligger ett lager mjuk "Käck-liknande" lakritskola. Jo, den här kan jag absolut rekommendera.

4. Djúpur original (inte med på bilden). Ett krasande vitt hölje döljer en lakrits- och chokladkombination som är en av de mest populära i Island. Själv blev jag så betagen av salmiakhöljet på uppföljaren Sterkar (nr 1), att originalet kändes lite "fattigt" i jämförelse.

5. Nizza. Mjölkchoklad i kombination med lakrits. As simple as that. Jag blev lite besviken på den alltför söta chokladsmaken, därav sistaplatsen på listan. Men jo, jag skulle absolut äta den igen.

Vill ni ha fler experttips om de olika varianterna på isländsk chokladlakrits rekommenderar jag att ni läser det här inlägget från Islandsbloggen. Och bara så ni vet, jag har köpt på mig ett lager av mina favoriter (nr 1 & 2) som ligger här i skafferiet. Om ni skyndar er hit kanske det räcker till ett smakprov. Men bara kanske...

Sjung om studenten... igen och igen!

Jajamen! Förra veckan var det sockerchock i Täby, och senare ikväll är det dags för samma sak, fast denna gången i Huddinge. Jag har inte mindre än tre kusinbarn som tar studenten här i Stockholm i år - fast sedan får vi nog vänta ett par år innan det är dags igen. Fredagens fest missar jag, då kommer jag istället att sitta i en bil på väg till Tjejvättern. Hm, det innebär att morgondagen kommer att vara lätt (underdrift) ångestfylld. Pimpa cykeln, köpa energeibars, tvätta min outfit... Wow alltså. Tur att jag får något annat att tänka på ikväll!

Äggjakten och ljuset

Jodå, trots febertoppar och tröttmössor lyckades vi få ihop någon slags "man tager vad man haver"-äggjakt här i huset även i år, trots att upplevelsen förmodligen inte ens kom i närheten av föregående år.

Vi vaknade till en påskafton med strålande sol, och mitt behov av att gå i ide kändes plötsligt inte lika aktuellt längre. Visst är det fantastiskt vad lite ljus kan göra för ens välmående ändå!? Hoppas att ni alla njuter av en fin påsk tillsammans med nära och kära. Ny månad är i antågande, och med den nya möjligheter. Fint så.

Sötsuget och jag

Det slår aldrig fel. Så snart jag har för mycket att göra, eller känner mig allmänt stressad för något, sätter sötsuget in. För andra slår det åt andra hållet, de tappar helt enkelt matlusten. Jag behöver lära mig att inte låta känslorna styra mina matvanor. I kväll behöver jag jobba sent. Tanken på att sätta mig ner och gnaga på ett äpple känns inte så lockande, hela kroppen skriker efter socker: "Det är jag ju värd eftersom jag ska jobba sent, och förmodligen är godiset direkt livsnödvändigt om jag ska orka hålla mig vaken!?"

Jag vet ju att kroppen mår bättre av att tanka bra bränsle. En bil som ska köra en Grand Prix i Monaco vill knappast bli tankad med "fulbränsle". Nej, för att prestera och få ut det bästa av motorn gäller det att tanka med det finaste bränslet - först då kommer man upp i de höga farterna, och kan klara av de långa uppförsbackarna!

The Spirit of Christmas

Julen är godsakernas tid. Goda saker behöver dock inte alltid förknippas med socker (även om jag själv har svårt att bortse från den kopplingen), utan julen är också just "de goda sakernas tid". Min syster och hennes familj har en fin jultradition som jag verkligen gillar. Varje år väljer de ut en familj som har det lite extra tufft, och som de packar ihop ett anonymt julpaket till. Jag och Tobias har gjort en variant av den traditionen i år, då vi på olika sätt försöker underlätta för en familj som går igenom en jobbig period just nu. Jag tror i ärlighetens namn att vi får ut mer av det hela än vad familjen i fråga gör. Känslan av att ge av sig själv gör att man mår bra i hela kroppen. Kommer ni ihåg filmen "Pay it forward"? Det är en av mina absoluta favoritfilmer. Jag tror stenhårt på att världen kan bli lite, lite bättre om vi anstränger oss för att göra en insats för någon annan. Det behöver inte vara något stort.

Så, vad sägs om en utmaning? Tänk efter, finns det någon i er omgivning som kan behöva en hjälpande hand? Gör en insats, liten som stor, och jag kan nästan lova att julen 2012 kommer bli något utöver det vanliga. En God Jul helt enkelt.

Resultatet av förra helgens julgodisbak. Perfekt gåva till någon som behöver godsakerna mer än jag själv!

Sockersjuk!

Under ett par veckor har den ägt mig. Sockersjukan. I alla lägen lyckas den göra sig påmind. Lockar och pockar på min uppmärksamhet. Och ja, det är lätt att skylla ifrån sig. Det är mörkrets fel. Eller regnets. Eller... ja, vems fel är det egentligen? I dag åt jag bullar på jobbet som jag inte ens tyckte var särskilt goda, bara för sockerkickens skull. Det skulle jag inte ha gjort. Där och då påbörjades ett sockerkrig som inte går att vinna. På väg hem såg jag, för en gångs skull, att bussen stod och väntade, redo att ta mig hem. Inte femton, inte tio, nej inte ens fem minuters väntetid - det händer ju liksom aldrig. En lyckans dag! Eller? Nope. Jag blev sur. Min plan att hinna slinka in på Pressbyrån och köpa en chokladbit rann ju ut i sanden. 

Det första jag gjorde när jag kom hem var att dyka in i skåpet, för att hämta godiskorgen. Det kan vara den mest sorgliga syn jag har sett. Det kan också vara min räddning. (Eller? Coop har öppet till kl. 22. HJÄLP!)

Mina vänner i natten

Jag jobbade sent, alldeles för sent, igår efter att barnen hade somnat. Någonstans efter midnatt kunde jag inte längre motstå vännerna som kallade på mig i natten. Varför i hela världen har jag ett helt konditori fyllt av Delicato-produkter undangömt längst ner i köksskåpen? Det kan liksom aldrig sluta bra.