Tänk att en dag kan kännas som en vecka! Att vakna en lördagmorgon i Amsterdam borde jag definitivt göra oftare. Mitt resesällskap är extremt morgonpigg, och fick mig att (nästan) helt frivilligt stiga upp kl 07:15 imorse. Ska man hinna uppleva en storstad över en ynka helg får man helt enkelt skippa snoozeträsket.
Hotellet, Piet Hein, var en lyckoträff. Granne med vackra Vondelpark, lagom avskilt, men ändå nära till allt man vill se och göra. Amsterdam är som gjort för promenader, och ja, cykelturer förståss. Det finns cyklar överallt. Alla cyklar.
Efter en gooood hotellfrukost (jag ÄLSKAR hotellfrukost!), tog vi en ca 30 min promenad till Anne Franks Hus. Vi var där strax efter de öppnade kl 09:00, men kön hade redan hunnit bli rekordlång. Vi köade i över en timme. Men jo, det var det faktiskt värt.
Jag var rejält tagen efter besöket, och kunde än en gång konstatera hur lycklig jag är som har det så oförskämt bra. Dagen fortsatte med promenader, flera stopp på finfina fik, parkhäng, kanalbeskådande och beundrande av vackra, vackra byggnader. Amsterdam överträffar alla mina förväntningar. Det finns baksidor också, som i alla städer. Coffeeshops och levande skyltdockor i stringtrosor för att nämna ett par. Och så skräpet då. På T-centralen igår kväll möttes vi av överfulla soptunnor och allmän ofräschör...
... men det vägdes väl upp av tulpanerna på marknaden "Flowermarket".
In alles, en alldeles ovanligt fin dag. Har jag sagt att jag älskar att resa? Hm. Jag har nog gjort det. Men det tål att upprepas.
