Förvirrad

Alltså. Jag fattar inte. Är Jessica Simpson Britney Spears, eller är Britney Spears Jessica Simpson!??

Och fråga mig inte varför jag sitter och kollar på musikvideor med Jessica från 2009. Det är ett säkert tecken på att jag har för mycket att göra!

Glad advent

Tänk som jag har längtat, och plötsligt är vi här! Första advent firas in med nystädat hus, adventsljusstakar i fönstren, och kvällsfika i form av egenbakade lussebullar (saftiga och goda enligt Towes recept. Bry er dock inte om utseendet på bullarna, min amningshjärna orsakade vissa snedsteg under bakningsprocessen...)

Helgen har varit lugn och skön, igår hade vi besök av Tobias äldsta bror Stefan som är här i Stockholm och spelar in en ny skiva. Spännande! För er som bor i Göteborg med omnejd, missa för allt i världen inte nypremiären av hans show "Made in China" som drar igång igen den 16 januari. Den bör alla se!

Magic

Jag är genuint intresserad av kändisar. Det har jag varit från den dagen jag med stora ögon började följa Dallas. Mina systrar kallade mig för "Sue Ellen" (vilket jag nu i efterhand inte alls är särskilt nöjd med. En alkoholiserad, kedjerökande och lätt hysteriskt tant? Varför inte Pamela!?) - och vill någon köpa en present som jag blir glad för har det alltid varit, och är fortfarande, ett gäng skvallertidningar (gärna från USA eller Storbritannien).

En person, och ett par, som jag har följt med extra intresse senaste åren är Gwyneth och Chris. När jag fick höra om deras skilsmässa för ett tag sedan blev jag uppriktigt ledsen. Märkligt, med tanke på att det här är två personer jag inte har någon som helst relation med. Utåt sett var det ju så perfekt! Två superframgångsrika personer, som ändå lyckades hålla sitt familjeliv i princip helt för sig själva. Inga paparazzis, och inga tarvliga försök att sälja ut sig till höger och vänster. 

Foto: Idolator.com

Och så all fantastisk musik Chris skapar! Vet ni att världens bästa låt (ja, en helt subjektiv bedömning), "Fix you", skrevs av Chris till Gwyneth när hennes pappa dog? Nu verkar han ha gjort det igen, skrivit en låt som handlar om henne. För i min naiva tro är det precis så, att senaste låten "Magic" handlar om Chris och Gwyneth. Med orden "skilsmässa" i bakhuvudet är låten så sorglig att jag börjar lipa bara efter några rader:

Magic: 

(Text: Christopher Anthony John Martin, Guy Rupert Berryman, Jonathan Mark Buckland & William Champion)

Call it magic

Call it true

I call it magic

When I´m with you

And I just got broken

Broken into two

Still I call it magic

When I'm next to you

And I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t

No I don't, it's true

I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't

Want anybody else but you

I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t

No I don't, it's true

I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't

Want anybody else but you

Call it magic

Cut me into two

And with all your magic

I disapperar from view

And I can´t get over 

Can´t get over you

Still I call it magic

Such a precious jewel

And I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t

No I don't, it's true

I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't

Want anybody else but you

 I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t

No I don't, it's true

I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't

Want anybody else but you

Want to fall, fall so far

I want to fall, fall so hard

And I call it magic

And I call it true

And I call it magic

And if you were to ask me
After all that we've been through
"Still believe in magic?"

Yes, I do
Oh yes, I do
Oh yes, I do
Oh yes, I do

Of course I do

På repeat

När det kommer till musik snöar jag in. Gillar jag en låt spelar jag den om och om och om igen. Det finns ingen hejd! Just nu går Den Svenska Björnstammens briljanta låt "Svalkar vinden" på repeat. De här talangfulla grabbarna peppar mig att fortsätta min darriga väg tillbaka till gitarrspelandet. 

För övrigt kan jag varmt tipsa om att regelbundet göra en "månadens spellista". Tobias började för några år sedan, det är hur kul som helst att gå tillbaka och lyssna på våra listor. Vi människor har väl alla förmågan att koppla specifika låtar till en specifika händelser/perioder/personer i ens liv. (Typ Pavlovs hundar.) Andra favoritlåtar just nu är Lorde - Royals och Ed Sheeran - I See Fire.

Stefan Anderssons krogshow: Made in China

November 2012, 20-årsjubileum (!) på Lorensbergsteatern.

I går hade Stefan Anderssons krogshow "Made in China" premiär på Kajskjul 8 i Göteborg. Stefan har jobbat hårt för att få allt perfekt, och vi var många som var förväntansfulla inför recensionerna. Och visst blev det stående ovationer, vad annat kan det bli när Stefan är inblandad?

Jag förundras över alla musikaliska genier, men den här mannen har dessutom belönats med förmågan att kunna underhålla genom sitt mellansnack. I Stockholm är Stefan fortfarande mest förknippad med "Catch the moon" och "Anywhere is paradise". Sedan de låtarna släpptes har mycket hänt. 2008 besökte Stefan och hans familj fästningen på Marstrand och fick en guidad tur om fästningens historia. Jag är så glad att han tog den där guidade turen! Det var startskottet på en ny riktning för Stefan - den som väver in historiska händelser och sammanhang till en personlig och unik musikupplevelse. Och vet ni? Nu har han tydligen gjort det igen. Succé såklart! Dagens Expressen GT ger lysande recensioner. Om jag är en stolt svägerska? Det kan jag lova att jag är. Skynda er att köpa biljetter till showen - här hittar ni spelschema och vidare instruktioner för att köpa biljetter.

Julgala på Tele2 Arena

De vita julstjärnorna skulle jag gärna ha hemma!

I går kväll skulle Tobias och jag ha varit på date. Restaurang och Julgalan på Tele2 Arena stod på schemat. Superkul! Men ja, så kom vinterkräksjukan på besök från förskolan, och planerna fick justeras en aning. Tobias stannade hemma med barnen och idolfinal, och jag tog med en kompis istället.

Galan skulle börja kl. 21:15. Hela arenagolvet var fullt av företagsjulbordsbesökare, som hade snapsat både en och två gånger för mycket. Dogge gjorde en blek insats som konferencier. Jag klandrar honom inte, det kan inte vara lätt att tvingas köra en julsångstävling med fulla julbordsfirare på scen. Jill Johnsson rev av tre låtar, men ljudet var katastrofalt dåligt. Vi hade dessutom platser låååångt bak och kunde liksom ana något som skulle kunna vara Jill framme på scen. Någonstans runt kl 22 började jag skämmas för att jag hade lurat med min kompis på juljippo aka fylleslag.

Men det tog sig. Darin körde till slut igång, rejält försenad, och sedan följde nummer av artister som Pauline, Brolle, Andreas Johnson, Agnes, Lasse Berghagen och Titiyo. Artisterna gjorde säkert sitt bästa, hela upplevelsen kändes dock ganska blek. Julgala not so much. Höjdpunkten alla kategorier var när Timbuktu kom in och fullkomligt tog över showen. "Resten av ditt liv" i reggaestuk gjorde mig glad inifrån och ut, och sedan kom "Flickan och Kråkan" som grädde på moset. Tack Timbuktu - du räddade upp hela Julgalan!

På natten åkte jag för övrigt kommunalt hem. Väntade på tunnelbanan vid Globen, när en samling hormonstinna småkillar började mucka. Det urartade och plötsligt kom poliser och väktare springande från alla håll, hur många som helst! Jag steg tacksamt på t-banan åt andra hållet med pulsen i 180, och konstaterade att jag börjar bli för gammal för att ränna ute på nätterna...

Edit. Jag var tydligen inte den enda som var besviken. Här skriver Aftonbladet mer om den så kallade "färgsprakande showen" och "en riktig helkväll från ankomst till hemgång" (?!).

Första november och dags för julmusik

Jag hade satt en datumgräns för mig själv i år - ingen julmusik före den 1 november. Nu kan inget hindra mig längre! Peter Jöbacks julalbum "Jag kommer hem igen till jul" ljuder med hög volym från högtalaren, och nu längtar jag mer än någonsin. Jag är en total juljunkie, på alla plan. Det finns ingen bättre period på hela året än just december. Julbak, tisslande och tasslande, adventkalendrar, lussekatter och så alla dessa ljus. Åh! Fast något pepparkaksbak har det inte blivit, än. Jag får nöja mig med att titta på bilderna från förra året, och åter igen konstatera hur mycket ens barn hinner växa på ett endaste år. Jag får också passa på att slå ett slag för en fantastisk julblogg som drivs av en bekant till mig. Surfa in på Scandinavian Christmas och jag garanterar julkänsla som räcker hela vägen in i december.

Lördag hela veckan lång!

Jag hade högt flygande planer i dag. Matlådor skulle lagas, tvätt skulle strykas, och dammråttor skulle tämjas. Nu blev det inte riktigt så. Jag bestämde mig för att låta lördag vara just lördag. Barnen och jag drog i väg till Tungelsta på släktkalas med finbesök från Amerikat. Där fick jag ett telefonsamtal, med erbjudande om att följa med på generalrepetitionen för musikalen "Priscilla - Queen of the desert". En sådan chans missar man inte. Kvällen har jag alltså spenderat med glitter och glamour på Göta Lejon. Björn Kjellman var den absolut starkast lysande stjärnan i kvällens show. Alltså, jag tror att jag har varit lite småkär i honom alltsedan jag såg honom briljera i "Adam & Eva".

Nu har jag precis packat det viktigaste inför morgondagens träningsbaluns. Massor av träning, varvat med inspirerande föreläsningar och mingel med ett gäng coola tjejer. Jag borde sova en stund, det lär bli en lång dag i morgon också. (Dammråttorna? De får vänta...)

West Side Story!

Jag tänker ofta att jag ska bli mer kulturell. Gå och humma lite över tavlorna på Moderna Museet, nicka lite lätt åt någon svårtolkad pjäs på Dramaten, eller kanske med höjda ögonbryn förundras över kluriga melodislingor på Operan. Ungefär så. Det brukar sluta med att jag hamnar i en halvfull biosalong på Heron City, tillsammans med en låda popcorn och en Cola light. Jag vet inte om jag ens skulle våga antyda att bio är kultur. Eller?

Min första, och största, riktiga "kulturupplevelse" fick jag uppleva som 15-åring. De där magiska timmarna på Cirkus, fastklistrad framför Kristina från Duvemåla, kan ha varit några av de bästa i mitt liv! I juni ska jag äntligen få en "äkta" kuturdos igen, denna gången på Stockholms stadsteater i form av föreställningen West Side Story. En av huvudrollerna spelas av min ungdomsidol Karl Dyall. Biljetterna fick jag och Tobias av våra fantastiska grannar. Så, nu har jag alltså ännu en anledning till att längta efter sommaren!

Schlaaager!

Schlagerkvällen till ära känns vår blinkande, kulörta ljusslinga mer aktuell än någonsin - trots att julen är long gone. Jag har precis hackat upp ett gäng grönsaker, plus skinka, kyckling och kräftstjärtar vilka ska fylla pitabröden som utgör kvällens schlagermeny. Om någon timme kommer de första gästerna. Tydligen tävlar min bästa kompis Pernilla Wahlgren i kvällens deltävling. Nog för att jag inte hann titta på förra veckans show, men det här kommer jag inte missa. Kanske är det till och med så att allas våran Danny hunnit lära sig replikerna utantill?!

Pitch Perfect

En av jullovets höjdpunkter i Skottland var kvällen då jag och min syster Tina, tillsammans med Ben&Jerry och en oförskämt stor låda popcorn, såg Pitch Perfect på bio. På fredag har filmen äntligen premiär här i Sverige, missa inte den! Både jag och Tina var överens om att det här är en film som man blir riktigt glad av. Alltså, ingen film som DN kommer att recensera, men väl den perfekta feelgoodfilmen att krypa ihop framför som ett välkommet avbrott från den evighetslånga vintern. Efter att ha sett filmen undrar jag för övrigt tre saker:

1. Varför tog jag inte chansen att leva collegelivet i USA?
2. Varför slutade jag med sånglektionerna i gymnasiet?
3. Varför ser jag inte ut som Brittany Snow?

Brittany Snow gör en klockren roll som Chloe i A cappella-gruppen "Bellas".

Stockholm - Borås - Göteborg - Stockholm

Förra söndagen roade vi oss kungligt med en marathondate, jag och min man. Mormor och moster Kajsa höll ställningarna hemma med barnen. Nya ritböcker och muffinsbak gick tydligen hem big time.

Dagen började på allra bästa sätt med en hotellfrukost på Rica Hotel Stockholm, som ligger bara några minuters bilväg från vårt hus. Jag skulle kunna äta hotellfrukost varje dag, varje måltid. För ovanlighetens skull måste jag säga att pannkakorna var bufféns höjdpunkt.

Sedan körde vi vidare mot Borås, där vi mellanlandade i en biosalong för att se Skyfall. En av de bästa Bondfilmerna hittills skulle jag säga. Tobias fick för övrigt panikbromsa när jag fick syn på godis/filmbutiken "Hemmakväll". Sockerhinken blev dagens middag, inte alls mig emot. Inte alls...

Kvällen kulminerade i en helt fantastisk musikupplevelse på Lorensbergsteatern, där Stefan Andersson gjorde en magisk föreställning baserat på musik från hans tjugo år som artist. Den sjunde december kommer man att kunna köpa hans jubileumsskiva "En samlad Stefan". Köp den!

Innan jag och Tobias körde tillbaka mot Stockholm hann vi köra en runda i ett julpyntat Göteborg. På vägen hem föll årets första snö. Fint, men mycket olämpligt med tanke på att vi ännu inte hade hunnit sätta på vinterdäck på bilen. I snigelfart tog vi oss hem igen, trötta men fantastiskt glada efter en ovanligt lyckad marathondate!

Dancing Queen

Låt mig presentera en livs levande Dancing Queen, aka Tone Jacobsen fra Halden, Norge. Jag lärde känna Tone i tidiga tonåren, och redan då var hon tjejen som fullständigt ägde dansgolvet. Hon är dessutom en sån där tjej som tycks ha fått allt, hon är både snygg, smart, talangfull OCH trevlig! (Nej, livet är inte alltid rättvist.)

Under hösten har jag följt Tones framsteg som en av de professionella dansarna "Skal Vi Danse" (Norges motsvarighet till "Let´s dance"). Hennes dansparter heter Ben Adams, och är sångare i bandet A1.

Tones och Bens insatser tog dem nästan hela vägen till förstaplatsen...

... men en hedrande andraplats är inte heller så pjåkig. I min värld är Tone värd både guldmedaljer, diamanter och rubiner. Grattis Tone, jag är SÅ stolt över dig. Kos og klem!

Tjuvstart

Jo. Jag erkänner. I går kväll åkte julpyntet fram. Inte allt, men lite grand. Till mitt försvar kan sägas att mamma och lillasyster kommer på fredag, och de har beställt "adventsmys". Vi skulle egentligen ha träffats nästa helg, alltså första advent, men det gick inte att få ihop. Så nu blev det alltså så här. Vi tjuvstartar helt enkelt lite grand.

När barnen hade somnat grävde jag loss i julkartongerna, och kände hur mina kinder började blossa av lycka. Tobias hade nog inte tyckt det var helt ok, så jag passade på medan han spelade badminton. I en av lådorna hittade jag "Nu lyser julens stjärna", en CD-skiva som mina begåvade syskonbarn var med och spelade in tillsammans med massor av andra begåvade barn/ungdomar från Adolf Fredriks Musikklasser för ett par år sedan. Så ja. Årets första julmusik blev det också. Kanske ett par veckor för tidigt, men vad gör väl det? Jag har ju ändå en hel jul att ta igen sedan förra året!

En av ljusstakarna som åkte upp är Eldflugan original. Äntligen! Det kan vara mitt bästa köp någonsin, alla kategorier. Jag har först på senare år fått lite koll på det där med design (mycket tack vare Frida på Trendenser), med undantag för Eldflugan då. Den såg jag i skyltfönstret i en av Karlskronas (mycket få) lampaffärer när jag gick första eller andra året på gymnasiet. Det fanns ingen tvekan - det var kärlek vid första ögonkastet. Kostnaden på nära 2000 kr var svindlande för en tonåring, men det fanns liksom inga alternativ. Det var den snyggaste pryl jag hade sett, och den skulle jag ha. Jag tog alla mina sparpengar och köpte lampan. Känslan! Jag var lyckligast i hela världen. Och min Eldflugan har hängt med, från första flytten. Ända tills jag träffade Tobias hade jag den uppe året om, men efter en intensiv övertalningskampanj om att "vem som helst kan ju se att det där är en jullampa" fick jag ge mig. Nu packar jag omsorgsfullt upp ljusstaken någon gång i slutet på november, och packar vemodigt ner den någon gång i slutet av januari.

Och vet ni vad? Gammal kärlek rostar aldrig. Kärleken i fråga är lika fin som när jag köpte den för en sisådär sexton år sedan...

Hey Ho!

Han har gjort det igen. Robbie Willliams alltså. Singeln "Candy" hittar ni på hans nionde album Take the Crown som släpptes i början på november

Men ser ni inte vad fin han är? Alla har vi någon svaghet. 

Robbie är min. 

Vad ska du heta?

För några veckor sedan var vi på dop i Göteborg. Barnens nyaste lille kusin skulle få sitt namn. Prästen gjorde intryck på oss alla med sina knallröda naglar, och Stefans specialskrivna låt till lillen gjorde succé. Stefan spelade också Bo Kaspers fantastiska låt "Vad ska du heta?" (Jag kan för övrigt inte lyssna på den utan att få en klump i halsen. Sången går rakt in i mammahjärtat!)

Efteråt bjöds vi på dopfika i ett närliggande café. Dagens huvudperson verkade ganska nöjd med sin tårta.

 Världens sötaste Elliot, tack för att du kom till jorden så att vi får hänga med dig!

Stefan Andersson på Kalmar Slott

Kära Blekinge- och Smålandsbor (& alla ni andra också för all del). På lördag kväll spelar & sjunger min fantastiskt begåvade svåger Stefan Andersson på Kalmar slott. Det får ni helt enkelt inte missa. För närmare information, kolla här.

Viva forever

Bild: Fashion Magazine

Jag kan inte riktigt rå för det, men jag blev uppriktigt glad när jag hörde att "Spice Girls" återförenades i veckan. Nog för att de är smalare än någonsin, men deras klädstil har ju definitivt snäppt till sig sedan "back in the days".

När Spice Girls var som mest populära spelade jag deras låtar på repeat hemma i byn. Kanske var jag lite för gammal, men jag hade å andra sidan en 12 år yngre lillasyster som jag kunde skylla på. Det var ju för henne jag spelade låtarna och sjöng med för full hals (yeah, right!).

Tydligen är det producenten för Mamma Mia, Jude Craymer, som satt ihop en ny musikal baserad på kryddtjejernas gamla låtar. Musikalen heter "Viva forever" och har premiär i London i december. Bli inte förvånade om ni hittar mig på första parkett. Jag menar, sannolikheten är ju ganska stor att man även hittar Robbie Williams där, eller hur!? :)

Peter + Maria = sant

Kommer ni ihåg mitt inlägg om Peter och Maria? I helgen fick de äntligen sitt drömbröllop. Och sjöng på bröllopet, det gjorde förstås deras stora idol Magnus Carlsson. När Magnus fick höra om det blivande äkta makarnas önskan att få honom att sjunga, sade han ja. Utan att ta betalt. Bra där Magnus, världen skulle behöva lite fler som du!

Ett stort grattis till Peter och Maria, må ni leva lyckliga i alla era dagar!

Bilder från Expressen

I väntan på Messi...

"Messi" i magen, mars 2012

Idag åkte vi vidare till Göteborg, där vi har blivit bortskämda med fantastiskt god mat av svärmor och svärfar. Barnen var glada över all uppmärksamhet och roliga leksaker som farmor hade plockat fram. Massor av fina presenter väntade också, tillsammans med varsitt enormt påskägg som påskharen tydligen hade lämnat för ett tag sedan. Vilken lyx att åka omkring och bli servade så här! (Svärmor hade till och med köpt hem en massa saltlakrits till mig, förstår ni hur bra hon är?)

Två av Tobias bröder kom också förbi, jättekul att få hänga med dem. Båda bröderna har massor av spännande grejer på gång. Pierre och hans Jenny blir föräldrar vilken dag som helst. Jag fick lägga handen på Jennys mage och känna "Messi" leva rövare för fullt, oj som jag längtar efter att få träffa honom nu!

Äldsta brodern Stefan berättade att vi kommer kunna se honom fira Valborg på tv. Missa inte det, kolla in SVT1 på måndag kl 20!