Påskfeeling

Alltså, det är knappast Trendenser-nivå, men i dag fick jag ett ryck och gjorde en insats på vår uteplats. De trötta ljungkrukorna hade gjort sitt, nu var det dags för lite vårfärger och påskfeeling! Varje dag efter hämtningen går Julia och jag förbi en fin blomsterbutik som under ett par veckor har skyltat med påskblommor. Jag blev inspirerad och köpte några krukor påskliljor, tänk vilken skillnad det gör med humöret med lite fina färger! Sebastian och Julia la dit äggen och fixade påskfjädrar - och vips var det påsk hemma hos oss. Barnen blev så inspirerade att de fortsatte pysslandet här hemma, nu sitter de och klipper påskkycklingar så det står härliga till. Själv ska jag försöka ge mig på ett nytt recept igen när jag ändå har ångan uppe.

Tavlorna

Jag är så glad att vi fick upp våra tavlor från Thailand till slut! I början kändes de inte riktigt så "wow" som de gjorde när vi såg dem på plats i Thailand, men de växer sig verkligen på mig. Jag älskar att de är så stora, och att de får vårt vardagsrum att kännas mer än bara IKEA. Nu har vi bott här i nästan ett år, och vårt hus börjar kännas som "hemma". Tur det, med tanke på att jag typ spenderar 90 procent av min vakna tid här numera...

I morse tog jag barnen till förskolan, vilken chock att stiga upp kl. 06:30! I vanliga fall ligger jag tätt intill Nelly och drar mig minst till kl. 09:30. En fantastisk lyx som jag försöker njuta av i stället för att känna dåligt samvete över. Svårt!

Att komma hem

Nja, det vore ju lögn att säga att vårt hem såg ut så här när vi ramlade innanför tröskeln från Sälen tidigare i kväll - det här är bilder från förra veckans julfika. 

Bordet i fråga är numera överbelamrat med resväskor, julklappar och smutstvätt... Resan hem från Sälen gick jättebra. Vi startade ca 09:30 efter att ha städat ur stugan, och körde tre timmar i ett sträck innan vi stannade på IKEA i Valbo för att käka lunch och rasta både stora och små. Strax innan Uppsala blev lillan alldeles förtvivlad av att sitta alldeles ensam i bilbarnstolen, men efter att ha fått lite uppmärksamhet och en liten skvätt mjölk blev hon glad igen. Runt 17-tiden rullade vi äntligen in i Nynäshamn - trötta och glada över att vara hemma igen!

Vi skyndade oss att tända julbelysningen i huset - och barnen har nu spenderat ett par timmar med att "leka ifatt" med alla efterlängtade leksaker och dockor här hemma.

Jag älskar att vara ute på resande fot, men det är alltid härligt att komma hem! För ett par veckor sedan fick vi förresten äntligen upp vår fotovägg i vardagsrummet! Nu när både tavlorna från Thailand och fotoväggen är uppe börjar rummet äntligen kännas som vi vill ha det.

Rummet är snäppet för litet för att vara optimalt, helst hade jag velat ha en större soffa med massor av plats att hänga i. Med både matbord, läshörna, tv-bänk och soffa känns rummet på gränsen till överbelamrat, men så får det vara. Vi är bortskämda med ytor från vårt förra hus, där övervåningen rymde plats för en house concert med Stefan Andersson för över 70 personer! Nåja, allt har sin tid. Vi gillar vårt nuvarande boende, med betoning på vårt. (Förra huset hyrde vi för dyra pengar.) 

Nu ska jag fortsätta att packa upp, och kanske också förbarma mig över de där sista skumtomtarna som ligger och väntar i köket...

Sista lediga dagen och hemmafix

I morgon börjar Tobias att jobba igen efter två härliga familjeveckor tillsammans. (Jag hade gärna förlängt de där veckorna fram tills nyår). Under våra lediga dagar hade vi storslagna planer på allt som skulle bli klart här hemma. Jag har i och för sig spenderat de flesta lediga timmarna i soffan, luktandes på en viss liten nyfödd flicka. Men visst, då och då har jag kunnat slita mig för att ta itu med lite hemmafix.

En av kvällarna ägnade vi åt att sätta upp tavlorna vi beställde i Thailand. Som sagt, det tog oss "bara" 2,5 år, men nu är de äntligen på plats. Bild på det färdiga resultatet kommer framöver. Hurra!

Städfén Helpling på besök

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om min högsta önskan - den att en matfé skulle flytta in. Den där fén skulle också gärna få ta hand om toaletterna. Maten fick jag laga själv, men drömmen om en städfé slog in bara någon vecka senare. En kontaktperson från Helpling hörde av sig och undrade om jag möjligtvis ville testa en städning genom deras nylanserade affärsverksamhet i Sverige. Eh, jag behövde tänka i cirka noll sekunder. Jag gick in på hemsidan och bokade en städning typ samma dag, och blev ihopkopplad med en tjej som idag kom och gjorde underverk med vårt hus (allt funkade jättesmidigt, från bokning till städning). Lyckan i att ha ett nystädat hus - förstår ni hur glad jag är i kväll? 

Nu är alltså huset i tiptop, matlådorna ligger i frysen, och bebisen... ligger kvar i magen. Hörrdu Lillasyster, nu kan du i alla fall inte skylla på att din blivande bostad är stökig. Du är så välkommen hem!

Sovrummet med tapeterna som vi till slut bestämde oss för att ha kvar, trots att de är långt ifrån "jag".

Canvasmålningarna vi beställde i Thailand är äntligen inlämnade för uppspänning (det tog oss 2,5 år), 

och verkar bli klara nästa vecka!

Det känns fortfarande lite sterilt i vardagsrummet utan tavlor, Men hey, vi har "bara" (?) bott här sedan i april...

(Inlägg i samarbete med Helpling.)

En styck ommålad våningssäng från Jysk!

Det här med att flytta är ju som sagt ett kapitel för sig själv. Alla dessa tusentals pryttlar och prylar som jag undrar var de kommer ifrån, varför de ligger i mina flyttkartonger, och vad jag ska göra med dem. Men det konstigaste är att vi, trots överflöd av grejer, ändå måste komplettera med möbler! Märklig ekvation. 

Vi bestämde oss tidigt för att investera i en våningssäng till barnen. De har sovit i samma rum sedan Julia var liten, och verkar inte alls vilja sova ensamma i varsitt rum. Alltså, ett gemensamt lekrum, och ett gemensamt sovrum. För att utnyttja ytorna blev det en våningssäng. Inte helt lätt att hitta rätt i djungeln, men till slut blev det en våningssäng/familjesäng (Hjallerup) från Jysk. Min syster har en likadan, och jag har sovit i den otaliga nätter. Sängen har en enormt bred nederslaf, och gör skäl för sitt namn "familjesäng"! Sängen finns dessvärre bara i furu, och det förstår till och med jag att den nog behöver ett par lager färg för att se lite roligare ut.

Sagt och gjort. Nu vill jag tillägga att jag inte är det minsta händig - projektet att måla en våningssäng kan därför närmast liknas vid bedriften att bestiga Kebnekaise.

 Jag ringde mina proffs till syskon och fick lite bra tips. Ett lager kvist- och grundf'ärg var tydligen att rekommendera för att undvika att kvistarna "blöder" igenom.

Tre lager färg blev det till slut. Ett lager med kvist- och grundfärg (Jotun), och två lager snickerifärg (Jotun "Butinox" 20V). Efter första lagret var jag helt slut. Efter andra lagret kände jag mig som en kung, penseln gled lika lätt som smöret smälter i solen: "Wow, jag KAN ju.", "Alltså, varför gör jag inte det här oftare?", "Lätt som en plätt!". Tredje lagret? Där tog motivationen slut. Vid detta laget var färgen svårpenslad och helt plötsligt blev jag dessutom varse om en massa stelnade färgdroppar från min andra omgång målning (den som gick så lätt och smärtfritt!?).

Och då hade vi ändå inte börjat skruva ihop sängen... HJÄLP. Ångest. Tio miljoner skruvar, skenor som inte riktigt ville fästa, och en odefinierbar ilska mot den där bedrövliga sängen. Att få sängen från Jysk till barnens sovrum i färdigt skick tog sammanfattningsvis betydligt mycket mer tid än vad jag hade räknat med. Men - desto stoltare är jag över slutresultatet. Kan jag, kan ni. Jag lovar!

FÖRE: 

Bild från Jysk.

EFTER:

Sängkläderna, stereotypa? Aldrig. Tobias och barnen valde ut dem på Lidl. (Älska Lidl!)
Jag hade ingen talan. Men jag kan lova att barnen sover gott, och stolt, i sina nya säng med sina stereotypa sängkläder...

"Jag är på semester, tillbaka på kontoret den 7:e januari."

Det har varit en intensiv jobbhöst för mig. Jag tror inte att jag på något sätt är unik i det avseendet, snarare tvärtom. Inte desto mindre var det i går kl. 17:00  en känsla av eufori att få skriva autoreply om semester. Nästan två veckors ledighet i sträck låter för bra för att vara sant! (Och det är det förmodligen också, jag räknar med att kolla mailen nästan varje dag...)

Trots att jag har skalat ner rejält på de sociala sammanhangen under hösten, finns det vissa saker jag inte kan låta bli. Julhäng med mina tjejer är en sådan grej. Förra helgen bjöd jag in på julhäng, som ackompanjerades av osunda mängder choklad. 

Min syster var i Karlskrona och kunde inte komma, men jag hedrade henne genom att försöka mig på en fin dukning. Det syns lite dåligt på bilden, men över den vita duken ligger ett tylltyg med silverstjärnor under. Egentligen kan man slänga in lite vadsomhelst under tyllen, det blir en rolig effekt på bordet.

Den vita vasen fick jag och Tobias i bröllopspresent av min tyska schwester, och den är en av mina käraste ägodelar. Den är tidlös och passar till det mesta, och gör sig särskilt bra till olika försök till arrangemang. (J, vilket märke är det? Jag har glömt.)

Vi får väl se vilken typ av dukning jag kan få till på julafton. Vi blir som sagt 21 personer, så det kan bli lite snårigt med både bord, dukar och porslin...

Julkula

Vi köpte julgran för redan 1,5 vecka sedan, varför spara på härligheterna? (Som dotter till en skogsägare sved det för övrigt rejält i plånboken när jag fick punga ut med 550 kronor för en "helt vanlig" kungsgran. Rena rama rånet! Nästa år får jag väl sälja mina egna granar här i Ståckhålm...) Fast rån eller ej, gran är ett måste. Och att klä den är ett nöje som engagerar hela familjen. Jag brukar se till att köpa en eller ett par nya julgransdekorationer varje år. Att klä granen blir då världens nostalgitripp. Och på tal om världen - i år köpte jag mig en julgranskula i form av en jordglob när jag var i Dublin. Den passar perfekt till vår globetrotterfamilj. God jul, tack så mycket!

Snart flyttar vi!

Jo, det är ju så att vi har gått och köpt nytt boende. Under de senaste månaderna har vi hunnit med otaliga visningar, ett antal sömnlösa nätter och så drivor med huskataloger som fyllt vår brevlåda. När vi i princip hade bestämt oss för att bygga ett nyckelfärdigt hus i Haninge... ändrade vi oss. Orsaken? En visning av cirka 160 kvm en regnig söndagseftermiddag. Alla kriterier vi hade skrivit ner på "önskelistan" stämde, och efter en rafflande budgivning stod vi helt plötsligt som segrare! 

Vart ska vi då flytta undrar ni? Ja, ni är inte de enda. När vi berättar om läget för vårt nya boende är det många som höjer på ögonbrynen? "Va? Men varför flyttar ni dit? Har ni fått jobb där ute? Har ni släkt där? Ska du pendla? Kommer ni inte få lappsjuka?" För ja. Vi lämnar Huddinge och 10 minuter till Stockholms central, och flyttar istället till .... Nynäshamn. Ett antal mil från Stockholm (se avståndstabell här). Jag kommer att få ca en timmes pendling (enkel resa) till jobbet, men Tobias har däremot möjlighet att jobba hemifrån. Man får helt enkelt ge och ta. 

Och Nynäshamn kommer inte som en överraskning. Första gången jag och Tobias var där tillsammans för några år sedan konstaterade vi, nästan med förvåning, att här skulle vi kunna tänka oss att bo! Vi älskar havet, vi gillar natur, och vill att barnen ska ha nära till skola/aktiviteter/vänner. Liten stad, nemas problemas. Stockholm kan vi åka till när vi vill, om än inte lika spontant som i dag. Och vad ska vi förresten göra där? Jag menar, nya haket har ju ändå biorum... 

Så - välkomna hem till oss! Någon gång i mars/arpil bjuder vi på inflyttningsfika, om ni nu behagar åka heeeeela vägen ut till Nynäs.

Hallen med långbänk aka förvaringsutrymme.

Nyrenoverat nästan överallt. Den svartvita blombomben fixar jag dock inte, den ska bort.

Lamporna kommer att hänga kvar, yippie!

Röd hall skymtar runt hörnet.

Jag vill ha vitt, vitt, vitt, men T tycker att det mörka funkar.

Vi får väl se vem som vinner...

Fräsch gästtoalett.

Jacuzzi, thank you very much.

Soffan råkade vi visst också köpa när vi ändå höll på.

Ännu en fondvägg som ska målas över, blir lite lätt snurrig av alla blommor.

Tre plan, och tre balkonger.

Lägg märke till alla spotlights! (Förra ägaren är elektriker, det säger väl allt.)

Hallen var det första jag fastnade för, gillar det röda!

Stort badrum med jacuzzi och dusch.

Barnens rum.

Sebbelitos...

... och Jullans.

Fasad. Inget märkvärdigt, men mysigt. Och nej. INGEN TRÄDGÅRD! Hurra!
(Hälsar hon som inte vet vad gröna fingrar är för något.)

Biorum. Biosoffan kunde vi heller inte låta bli att köpa.

Översta planet.

Mellanplan med ingång.

Souterrängplan med biorum, fräsch tvättstuga (helkaklat!) och ett blivande hemmagym. Hurra!

Julkitsch á la Moskva

I dag åkte alla julkartonger fram, och till barnens förtjusning plockades stjärnor, julgranskulor och tomtar fram en efter en. Trots förmaningar lyckades Julia krossa en julgranskula i glas som jag fick som avskedspresent av mitt summercamp i New York för en sisådär tio år sedan. Men äh, det är världsligt, och ger mig (ännu) en anledning att åka och julshoppa i Amerikat framöver.

En annan julprydnad som åkte i golvet förra året var speldosan som jag köpte i Moskva. Den gick inte i tusen bitar, som julgranskulan, däremot låter melodislingan som om den tillverkats under inverkan av ca 7 helrör vodka. Inte en ton rätt med andra ord. Charmigt ändå, på sitt sätt, fast speldosan får numera mest stå på spiskransen och se fin ut. Eller fin och fin. Jag kan inte riktigt bestämma mig!? Kitschig är den i alla fall, och den lär få hänga med några år till. Nu väntar det roliga - att gå runt i huset och tända alla ljusstakar och stjärnor. Äntligen!

Tänd ett ljus

... eller varför inte tända många. Jättemånga. Burspråket i vårt vardagsrum har många kvällar blivit min räddning i mörkret. I morse när jag vaknade var allting grått. Sebbe klagade på öronont, och helst ville jag bara ligga kvar i sängen hela dagen. Nu är vi nyss hemkomna från dagens projekt: storhandling. På den nivån lägger vi oss i dag. Nu ska jag tända ljusen igen, och kanske, kanske läsa en av alla olästa tidningar som har lagts på hög under hösten. Jo. Så får det bli.

Dukat bord

Dagens middag skulle liksom inte göra sig på bild. Köttbullar och kroketter står på menyn. Varken näringsrikt eller särskilt nyttigt, men jag lovar att mina barn kommer att äta upp allt på tallriken.

Som bildfägring får jag istället bjuda på ett par foton från lördagens middagsbjudning. Jag hade över nästan hela gänget från mammagruppen jag var med i när Sebastian var nyfödd och vi bodde i Nacka. På totalt sju småbarnsmammor var det bara en som inte kunde komma. I denna årstids vab-träsk måste det vara nytt rekord! Jag gjorde det enkelt för mig, och körde "trerättersknytis". Perfekt tips som gör det lättare att bjuda hem folk. Det enda ångestmomentet blir då (utöver en maträtt) städningen, och den gjorde jag ändå så gärna eftersom jag behövde få lite adventsfint här hemma.

I matväg behövde jag bara tänka på att göra en kycklingrätt och fixa dricka, de andra stod för resten av maten. (Och vilken mat sen!) Jag fick utlopp för lite pyssellängtan genom att duka i adventstema. Nu, mina vänner, kallar köttbullarna. Som jag längtar!