Zlatan tolkar nationalsången (Volvo XC70 - Made by Sweden)

Vänner, i dag är en historisk dag! Äntligen har den släppts, den omtalade reklamfilmen för Volvo XC70 - med ingen mindre än Zlatan Ibrahimovic i huvudrollen. (I filmen medverkar även Zlatans fru Helena Seger och deras söner Maximilian och Vincent.) I filmen får vi höra Zlatan sjunga (?), rappa (?) - eller ja, prata, Sveriges nationalsång med specialskriven musik från ingen mindre än Max Martin. Och visst vill man "leva och dö i Sverige" när man ser Zlatan springa i fjällen och bada isvak. Vad säger Zlatan själv? Jo, han anar att filmen kommer att göra oss tårögda:

"Så nu har vi Volvo och mig och Max Martin i samma projekt. De tre största i Sverige jobbar ihop. Jag tror många kommer bli ... tårögda". (Utdrag från intervjun med Zlatan Ibrahimovic i Dagens Industri.)

Man kan lätt tro att det är Volvo som har jagat Zlatan för att få till en unik reklamfilm för sitt varumärke. Men inte då, enligt Resume var det Zlatan själv som initierade reklamfilmen! Tydligen hjälpte Chippens pappa, som jobbar på Bilia, Zlatan att ta kontakt med Volvo. (Japp, till och med Zlatan himself behöver kontakter.) Reklamfilmen spelades in i Norrland, och Forsman & Bodenfors är reklambyrån som fick det ärofyllda uppdraget att ta projektet i hamn.

Är det här måhända början på Zlatans musikkarriär? Kanske inte, men filmen lär redan vara en klassiker...

Böcker jag läser just nu

Att få försvinna in i böckernas magiska värld, det är något av det bästa jag vet. För det mesta har jag två-tre böcker på gång samtidigt, utspridda över huset och i diverse handväskor. I perioder tar jag varje chans jag kan få till att läsa (fråga Tobias...), men när det är stressigt hittar jag ingen ro i kroppen till att ens öppna en tidning.

För tillfället har jag två böcker på gång: den ena är Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken", som jag fick i födelsedagspresent. Jag missade tv-serien, men har knappast undgått att beröras av hypen kring detta "mästerverk". Jonas Gardell är en duktig författare, han lyckas nästan undantagslöst med konsten att fånga mitt intresse från första raden. Den andra boken jag läser är en schyst deckare och heter "Andra andningen" - skriven av Sofie Sarenbrant. Boken fick jag mailad till mig av Clara, som verkar veta vad jag gillar: mord, marathon och sommar i Stockholm.

Vanligtvis handlar jag mina böcker via Bokus eller Adlibris, och som alltid när jag nätshoppar går jag via hemsidorna Godhandling eller Sponsorhuset (beroende på om jag känner för att sponsra välgörenhet eller föreningsliv). Och ja, mina fina ord om Godhandling och Sponsorhuset är reklam så att det sjunger om det. Men websidorna är briljanta, och dessutom är det min man och hans bror som står bakom konceptet!

Om att tjäna pengar på sin blogg

När jag började blogga för ett par år sedan var det i liten skala, mest för familjen. I takt med att bloggen har vuxit (jag har som mest haft ca 2000 unika besökare i månaden) har jag börjat fundera på det här med bloggen och marknadsföring/ersättning. Då och då får jag förfrågningar från olika företag som vill att jag skriver om dem, ofta mot pinsamt låg ersättning. Precis när jag var ny i bloggsvängen gick jag på ett par sådana nitar. Vad gäller annonser har jag dock under hela min "bloggkarriär" medvetet valt bort sådana.

På senaste tiden har jag funderat ganska mycket på hur jag ska gå vidare med bloggandet. Vill jag se bloggen som en inkomstkälla, som en hobby, eller - allra helst - både och? Under dagen har jag haft en lång mailkonversation med ett företag som ville att jag skulle skriva om dem - mot en ersättning som i ärlighetens namn kändes ganska lockande. Lättförtjänta pengar om jag hade valt att gå vidare. Jag insåg ganska snabbt att företaget absolut inte ville att det skulle framgå att jag skrev om dem mot ersättning. Tvärtom, jag skulle skriva så naturligt som möjligt, så att ni läsare inte alls var medvetna om att jag hade fått ersättning för att skriva om företaget i fråga. 

Jag valde att tacka nej till erbjudandet om "samarbete". Jag vill helt enkelt vara ärlig mot mina läsare. Om och när jag börjar göra göra PR för olika typer av företag, vill jag att det tydligt ska framgå att det är just det: reklam/samarbete/recension. Bloggerskan Upp och hoppa-Sofy är ett utmärkt exempel på hur man ska gå till väga för att vara ärlig mot sina läsare. Också Lofsan är en förebild för hur man bloggar på ett "schyst" sätt - läs gärna hennes inlägg "Om att inse sitt värde". Även fina och kloka Clara har skrivit om det här med om blogg-PR idag. Tack för att ni visar vägen tjejer, det gör det lättare för oss "småbloggare" att tänka till!

Det skulle vara intressant att höra vad ni tänker angående ämnet. Hur mycket dold reklam grejar man egentligen som läsare?

Edit: Om ni vill läsa mer så redogör Lykke på ett klart och tydligt sätt om skillnaden mellan reklam och PR.

Familjens gottegris

En av höjdpunkterna i somras (usch, det låter som att sommaren är long gone redan?) var att träffa min syster Tina som vanligtvis bor i Skottland. Hon är vår familjs godisguru. Ingen är lika duktig på att äta godis som Tina. Det orättvisa är att hon även är en av "de smala" systrarna i familjen. 

En söt gottegris.
Sturkö, juli 2012.

När Tina och hennes "skottar" hälsar på står det alltid ICA-kassar fulla med godis i deras rum. Och när man hälsar på dem i Skottland? Då kan det se ut som bilderna nedan. Tinas drömjobb? Jag är inte helt säker, men det bör vara att jobba på Gotterian, och förgylla andras liv genom att skicka stora leveranser godis hem till dem. 

Jag planerar för övrigt en resa till Skottland inom kort, är sjukt sugen på nybakade "White Chocolate Cookie Monster" från Tesco. Jag tror att de kakorna kan vara något av det godaste jag har ätit. Någonsin. 

Stefan Andersson på Kalmar Slott

Kära Blekinge- och Smålandsbor (& alla ni andra också för all del). På lördag kväll spelar & sjunger min fantastiskt begåvade svåger Stefan Andersson på Kalmar slott. Det får ni helt enkelt inte missa. För närmare information, kolla här.

Poolabstinens

Är det bara jag som känner mig löjlig när jag försöker mig på att crawla i poolen? När jag tror att jag ser ut som typ Therese Alshammar, när jag i själva verket ser ut som Sofie som jag fotade i Thailand för ett par månader sedan. (Inget ont om dig Sofie, du är en av de få jag känner som lyckas se snygg ut i badring och cyklop...)

Jag är rejält sugen på att lära mig crawla - på riktigt. Om inte annat kan jag och barnen gå på simkurs för att stilla vår akuta poolabstinens efter att ha haft en stor simbassäng utanför ytterdörren under vårt halvår i Thailand. Trampoolin har kurser för både vuxna och barn, ses vi kanske där?

Therese Alshammar?

... eller är det Emma Igelström?

Eller... kanske helt enkelt Sofie som kör grodsim?

Nej, nu ser jag! Det är ju "Stålmannen" som badar!

Adidasskorna och jag

Mitt "nya" liv, med ordet Toppform som mantra, går framåt. Igår beställde jag nya löparskor från Ellos. Tillsammans ska jag och skorna göra en grym tid på Tjejmilen! Som vanligt gör jag all webshopping via Godhandlings hemsida, för att samtidigt skänka pengar till välgörenhet (jag betalar inget extra, men nätköpet genererar en bra slant till exempelvis Barncancerfonden). 

Jag känner verkligen hur kroppen blivit starkare, och i takt med att träningen går bättre blir jag mer motiverad att äta bättre. En dag i veckan kör jag helt utan restriktioner. Det brukar leda till att jag vaknar upp dagen efter med värsta "sockerbaksmällan". Kroppen grejar inte sockerchock, när ska jag egentligen lära mig det? Nu ska jag ut i poolen och köra dagens träningspass: 50 längder bröstsim. 

Adidas Duramo löparskor

"Semesterpärlan" i Fur!?

Fur, 1996

"Vid gränsen mellan Småland och Blekinge hittar ni denna semesterpärla, vid en underbar insjö med fantastiska fiske-möjligheter..." Typ så stod det i  STF:s katalog för marknadsföringen av "Furs Vandrarhem", för många, många år sedan - med denna bild bredvid. Det här är det närmaste "fotomodell" jag och min lillasyster Kajsa har kommit. Jobbet på vandrarhemmet var ett av mina första sommarjobb. Eftersom vi oftast var en personal åt gången, fungerade jag alltså som städerska, receptionist, caféansvarig, cykel/kanot-uthyrare och... ja, säg det jag inte gjorde! Efter två somrar gick stället i konkurs. (Hoppas det inte berodde på mig?) Trots att en stor del av min lön gick åt till ställets glassdisk, lyckades jag till slut skrapa ihop en flygbiljett till Australien. Till Fur har jag liksom aldrig känt något behov av att åka till igen, trots de fantastiska fiske-möjligheterna...

Det där med reklam...

Jag, som av någon outgrundlig anledning har svårt för fötter överhuvudtaget, kan inte tänka mig något mindre upphetsande än just reklam för strumpor. Men, så hade jag heller aldrig kommit på tanken att sälja strumpor genom att sätta ett par fasta kvinnobröst som fokus i marknadsföringen. Bilden nedan är reklam för företaget Happy Socks. Och om någon undrar säljer de alltså strumpor, inte bröstoperationer. Jaja, jag slapp i alla fall se ett par fötter i reklamen. Kanske ska jag bara glädja mig åt det?

Bild från Chic

The sign of good taste.

Jag och min man blir mer eller mindre mobbade för att vi köper hem Pepsi Max istället för Coca-Cola light. Ett glas Pepsi Max smakar helt enkelt bättre än Cola light. Eller ska jag säga smakade?

Köpte ganska fort på oss några burkar Pepsi Max, för att avnjutas iskalla efter en lång, varm dag. Efter den första klunken fick jag kolla på burken både en och två gånger. Vad hände? Kan det verkligen vara så att de tappat upp dessa burkar från sumpvattnet i träsket några hundra meter bort? Usch, vilken vidrig smak. Nej, från och med nu gäller bara Cola light. Coca-Colas slogan från 1969 håller än, "It´s the real thing!".

En dag i golfens tecken.

Klubbhuset, Ekerums golfklubb.

Fint ska det vara!

... tänk att golf kan vara så här romantiskt!?

Ledarbollen. Vann gjorde till slut Gustav Adell, som visade sig vara en trevlig prick!

Full koncentration på golfbanan.

Sebbelito i sitt rätta element! Den där Adell får passa sig.

"Mååååååål!"

Förra helgen hade Tobias planerat en utflykt för vår lilla familj. Inte helt oväntat gick den i golf-tema.  Han hade snappat upp att det gick en golftävling ("Telenor Masters") på Öland, närmare bestämt på Ekerums golfklubb. Måste erkänna att jag var lite motvillig till hela förslaget från början, men vi fick en superfin dag tillsammans! Solen sken, barnen var glada och omgivningarna vackra. Att jag dessutom träffade en intressant kontakt och på så sätt fick in en ny organisation till Godhandling.se, gjorde helgens utflykt komplett på alla sätt och vis.

Ironi? Tyvärr inte.

Den här och den här artikeln ligger efter varandra på Aftonbladets webtidning idag. Vilka kontraster va? Svälten i Afrika håller på att ta död på miljontals människor, samtidigt väljer en man i USA att guldplätera en iPad. 50 miljoner kostar den, om någon är sugen på att köpa. It´s a strange world. Jag gör mina webköp på http://www.godhandling.se/, och hoppas att hjälpen når fram i tid. God natt.

Gör en God Handling!

Min förträfflige man och hans lika förträfflige bror startade 2003 företaget Zappa Event AB som står bakom websidan God Handling. Jag hoppas och tror att fler får höra om konceptet: nätshoppa precis som vanligt, men hjälp samtidigt välgörenhetsorganisationer att få in pengar på ett enkelt sätt!

Låt oss tänka efter lite. Det finns ca nio miljoner människor i Sverige. Det finns tusentals nätbutiker. Det finns hundratals välgörenhetsorganisationer. God Handling har kopplat samman dessa tre faktorer. När du ska göra dina ”vanliga” nät-köp (kläder, cd-skivor, blommor, leksaker, you name it!) går du in via God Handling och följer instruktionerna på sidan. För varje köp du gör får den välgörenhetsorganisation du själv väljer en viss procent på ditt ordervärde. 

Alltså: du köper dina prylar på nätet och skänker samtidigt pengar till välgörenhet, utan att lägga ut en krona extra. Vore kul om DU gick in på sidan God Handling och kollade runt. Shoppa med gott samvete, kan det bli bättre!?

Telias nya logga.

En kvarts miljard kronor. Så mycket uppges Telias nya logga kosta. Det är mycket pengar. Det första jag reagerade på var att loggan var misstänkt lik den som jobbportalen StepStone har. Sten/ar med vita "ådror" i. Rätta mig om jag har fel!?

Tur i alla fall att Telia Soneras VD Lars Nyberg är lyrisk: "Jag älskar det här varumärket, det är inte bara kosmetika". Men det är klart, vad ska han säga? 250 miljoner bortkastade på något man inte riktigt gillar, där pratar vi magont.