Nynäshamns IF

Om ett par timmar åker Sebbe till Dalarö för att spela sitt livs första "bortamatch" med Nynäshamns IF. Inget blodigt allvar dock, barnen ska mest prova hur det är att spela mot ett annat lag. (Julia får vänta ett litet tag till, fotboll verkar inte vara hennes roligaste gren.) 

Tobias var tränare för Sebastian när vi bodde i Stuvsta, och fortsätter traditionen här i Nynäshamn. Han hade nog hoppats på en liten paus från tränaruppgiften, men när den förra tränaren slutade här i Nynäs var intresset från de andra föräldrarna att ta över minst sagt svalt. Nu är det lite mer fart i laget igen, kul! Jag ser fram emot en full rapport från fotbollsgrabbarna om några timmar. Jag och småtjejerna (kan fortfarande inte riktigt vänja mig vid det, att jag har två döttrar...) ska ta det lugnt och mysa här hemma.

Stolt som en tupp

Kan ni förstå att dagen med stort D äntligen, äntligen har inträffat? Jag pratar förstås om dagen då Sebastian fick börja i fotbollsskola. Sedan den dagen han tog sitt första steg (om inte innan...) har han tränat, trixat, passat, skjutit, dribblat, nickat, fintat, tåfjuttat och kastat. En av hans absoluta favoritsysslor här hemma är när vi kör "familjematch" i vardagsrummet. Behöver jag säga att min son redan nu har ett bättre skott än sin mamma? Hm.

Jag har sällan sett någon vara så upprymd som Sebastiano när han kom hem från första träningen i helgen, utrustad med benskydd och allt. Fotbollsskorna inhandlades i Dundee, Skottland, redan i julas. Britterna är för övrigt riktigt bra på det där med barnskor. Efter att ha kollat några olika alternativ valde vi föreningen Stuvsta IF som ligger på gångavstånd från oss. (Nu får Tobias för övrigt visa vad han går för när det gäller Sponsorhuset och dess fördelar.)

Ni förstår att jag är mallig va? Det får man ha om man har en fotbollsstjärna till son. /Stolt fotbollsmamma

Mot nya mål

Igår var jag en sväng hos Frida, en av tjejerna som jag sprang Tjejmilen tillsammans med. Vi pratade om mål. Efter Tjejmilen var det som om luften gick ur mig. Träningslusten försvann. Jag inser att jag inte bara behöver, jag kräver konkreta mål för att komma vidare med min träning. För att hålla uppe den form jag faktiskt har jobbat upp under det senaste halvåret är det dags att sätta upp nya visioner. Tjejklassikern är en av de där sakerna på min "Bucketlist", en av sakerna jag måste göra i livet. Visst är det ett tufft mål, men inte på något sätt omöjligt. 

• Tjejvasan 30 km. Tja, någon skidtjej är jag väl inte direkt. Det här är nog den etapp som blir tuffast. Jag kan nog räkna på fingrarna de gånger jag har varit ute i skidspåren, jag äger ju inte ens ett par längdskidor!
• Tjejvättern 100 km. Alltså, i perioder tränar jag mycket spinning (eller cycling som det heter nuförtiden), och någonstans intalar jag mig själv att det kommer vara till min fördel. Men 100 km, med "äkta" uppförsbackar? Hm...
• Vansbro Tjejsim 1 km. Well, jag har ju faktiskt jobbat som livräddare (men det kanske är väl optimistiskt att tro att jag skulle rädda mig själv i nödfall?)
• Lidingö Tjejlopp 10 km. Här känner jag mig bekväm, det här är min grej. Jag vet att jag klarar det. 

Kanske ligger Tjejklassikern en bit framåt i tiden, men i tankarna är jag redan där. På en av bloggarna jag läser tävlar jag just nu om en startplats på Lidingöloppet 30 km, och en löparjacka. 30 km - jag blir lite darrig av att tänka på det. Fast jag vet ju någonstans att jag skulle klara det, den första milen kommer att gå av bara farten. Jag behöver utmaningar, det vet jag vid detta laget. En startplats på Lidingöloppet skulle vara det som gör att jag kommer vidare. Tjejklassikern nästa! Vem är med mig?

Fotbollsprinsen

För ett par veckor sedan fick jag äran att träffa "Messi" för första gången. Vi är många som har längtat och väntat på barnens nya lille kusin, och han var verkligen värd att vänta på! En perfekt liten pojke, som bestämde sig för att födas alldeles lagom till matcherna i fotbolls-EM körde igång. Jodå, fotbollsprinsen vet redan från start vad som är viktigt här i livet!

Finaste Elliot!

Fotbolls-EM har börjat...

... och ni kan ju gissa hur veckorna i vår familj kommer se ut framöver. Kombinerat med Europatourtävling i golf på Bro Hof och finaler i Franska Öppna, verkar det upplagt för drömhelg i tv-soffan. (I alla fall för den manliga delen av vår familj.)

Jag känner mig inspirerad av idrottsyran, och har varit grymt effektiv i träningsväg under veckan som gick. I tisdags var jag på Sats och sprang en mil på löpbandet. Ger mig själv en guldstjärna och laddar inför ännu en löprunda i helgen. Min kropp har ännu inte riktigt hämtat sig från torsdagens dubbla träningspass, varav badmintonpasset var det roligaste på länge. Nu har vi bara det här med sötsakerna också. De har på något konstigt sätt lyckats nästla sig in i mitt liv igen. De är sluga, sötsakerna, och vinner fyra matcher av fem över mig. Sluga, men inte oövervinnerliga!

Zlatan och familjen

Foto: Reuters/Aftonbladet

Igår höll Zlatan presskonferens inför veckans EM-genrep mot Serbien. Med tanke på att jag är gift med en fotbollstokig man är jag inte opåverkad av EM-uppladdningen. Men, måste erkänna att jag tycker det är minst tio gånger roligare att höra Zlatan prata om sin fru Helena och barnen Maximilian och Vincent än om själva fotbollstaktiken.

Zlatan är rolig, det är han! När han får frågan om barnen spelar fotboll svarar han: "De har ju den bästa läraren att lära sig av om de vill." Jantelagen har aldrig varit något för Zlatan, där har vi övriga svenskar något att lära oss av honom. Vill ni läsa mer om Zlatan och sönerna, kolla här.

King of the beach

I fredags följde jag med och tittade på Tobias och hans gäng när de körde "King of the beach" (de börjar spela kl 07:00, förstå att de måste älska att spela beachvolleyboll). Söndagar är det familjeturneringar på Slow Down Lanta, vilket har resulterat i flera förstapriser för vår familj. Jodå, jag är också med, ibland. Mest för syns skull, även om jag nog får erkänna att jag är 100 ggr bättre nu än när jag först kom hit. Tobias däremot, han är en av de bästa spelarna jag har sett. För visst måste man få skryta om sin man!? För mig är han "King of the beach" hela året om! 

Tuk-tuk, igen.

J, du efterfrågade bilder på vårt lyx-åk. Varsågod, så här kan det se ut när vi ger oss ut på vägarna. Nej, vi är inte sponsrade av AIK. Och nej, vi hejar absolut inte på AIK. Jag är tämligen ljummen i fotbollsfrågor, men männen i familjen hejar tydligen på "ISK, ISK, ISK"! (IFK Göteborg för er som inte förstår Sebbe-språk.)

En dag i golfens tecken.

Klubbhuset, Ekerums golfklubb.

Fint ska det vara!

... tänk att golf kan vara så här romantiskt!?

Ledarbollen. Vann gjorde till slut Gustav Adell, som visade sig vara en trevlig prick!

Full koncentration på golfbanan.

Sebbelito i sitt rätta element! Den där Adell får passa sig.

"Mååååååål!"

Förra helgen hade Tobias planerat en utflykt för vår lilla familj. Inte helt oväntat gick den i golf-tema.  Han hade snappat upp att det gick en golftävling ("Telenor Masters") på Öland, närmare bestämt på Ekerums golfklubb. Måste erkänna att jag var lite motvillig till hela förslaget från början, men vi fick en superfin dag tillsammans! Solen sken, barnen var glada och omgivningarna vackra. Att jag dessutom träffade en intressant kontakt och på så sätt fick in en ny organisation till Godhandling.se, gjorde helgens utflykt komplett på alla sätt och vis.

Sleeping beautys!

Mina fina barn. Eller... Tobias gillar inte riktigt när jag säger det. "Våra fina barn" är väl mer korrekt, sett från alla möjliga perspektiv. (Notera speciellt golfbollen som kramas hårt i Sebbes hand. Hjärntvättad av pappa eller genuint intresse? Skulle gissa på båda.)

Zlatan vs Timbuktu.

Zlatan?

Timbuktu?

Men hjälp, har Timbuktu börjat spela fotboll? Blev lite lätt förvirrad när jag såg sportbilagan i Aftonbladet idag. Zlatan och Timbuktu är ju grymt lika (fast har en känsla av att Zlatan inte kan sjunga lika snabbt som Timbuktu?!).

Browned-eyed girl!

Det verkar som att Jullans ögon äntligen har bestämt sig för att bli bruna. När hon föddes var det någon blandning mellan bruna/blå/grå/gröna.

Idag är virvelvinden, dagen till ära, klädd i ett nattlinne som jag hade när jag var liten. Julia sa för övrigt "boll" igår! Kanske inte konstigt att ett av hennes första ord blir just boll, med tanke på att det säkert finns ett hundratal bollar i huset, i varierande material och storlekar. Eftersom största idolen råkar heta Sebastian har hon förmodligen inget val om hon vill hänga med honom, det är bara att öva sig på att skjuta måååål, precis som Lisa Dahlkvist & co i svenska fotbolls-landslaget. Heja, heja!!

Sportfåne.

Innebandyklubban i högsta hugg!
2011-05-19

Nadal & Woods, akta er!

Om Sebastian får välja vad vi ska göra på dagarna blir det fotboll. Eller tennis. Eller badminton. Eller golf. Eller innebandy. Bolltokig har han alltid varit, och jag kan inte säga att hans pappa jobbar på att minska bollintresset. Igår var T och shoppade loss på Länna Sports barnavdelning. Golfklubba (den Sebbe har är ju "bara" en putter), tennisrack och specialbollar. Bollarna måste förresten vara väldigt speciella med tanke på att de kostade 200 kr.

För mig öppnas en helt ny värld! Kan inte direkt påstå att jag är uppvuxen i en idrottsfamilj. T däremot, där pratar vi sportfåne 2.0! Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att bli en sån där fotbollsmamma. Eller tennismamma. Eller badmintonmamma. Eller golfmamma. Eller innebandymamma. Vem vet, Sebbe kanske rent av väljer så jag blir en sån där.. balettmamma??

Zlatan är Zlatan.

 Zlatan firar Milans ligaguld med sönerna Maximilian & Vincent.

Jag har onekligen blivit mer fotbollsintresserad sedan jag träffade min man. Såpass att jag t.o.m. gör inlägg på bloggen om diverse fotbollshändelser. Fotbollsintresserade eller inte, hela Sverige måste väl ändå glädja sig över Zlatans framgångar? För några dagar sedan firade han sitt nionde ligaguld på tio år. Det är stort! Och så har han två fantastiskt söta små söner också. Och en tjej som blev utsedd till Sveriges bäst klädda kvinna på Elle-galan tidigare i år. Hur lyckas man då, som Zlatan? Well, med självförtroende når man långt. Ni har väl inte missat hans klassiska citat i samband med förlovningen med Helena Seger? "Förlovningspresent? Hon fick ju Zlatan!"

Let the GOLF begin!

Något som inte jättemånga vet om mig är att jag har "grönt kort" i golf (typ golfens körkort). Jag och en kollega på min dåvarande arbetsplats bestämde oss för ganska exakt fem år sedan att haka på golftrenden, och anmälde oss till en intensivkurs på Varbergs Golfklubb. Jag fick låna min pappas vita Mercedes i några månader, så jag och H kunde ta oss ut till golfbanan. Kändes för övrigt stort att glida in på parkeringen i värsta grymma maffioso-bilen.

Efter fem år har jag fortfarande inte helt fastnat för detta idrottsutövande (?). För visst finns det ett frågetecken kring det faktum att golf definieras som en idrott. Det som verkligen fascinerar mig är att så många "riktiga" idrottsutövare fastnar för golf. Ta min man som exempel. Han skulle aldrig frivilligt gå ut en promenad med mig, bara för att gå. (Eller jo, i början av vårt förhållande. Då går killar promenad, för att de vet att tjejer uppskattar det. Men sen, när de väl har en på kroken, då slutar de promenera.) Att däremot promenera i fem timmar, runt en golfbana, stanna ibland och slå på en liten vit boll, då kallas det alltså helt plötsligt idrott? Jag förstår inte riktigt hur det rimmar med fotboll/tennis/badminton som han och hans vänner i vanliga fall sysslar med. Okej att det nästan alltid är vackra omgivningar på och runt golfbanan. Om man är ute en tidig morgon eller precis vid skymningen, när solen går ner, är det helt fantastiskt att vara på golfbanan. Men jag tror knappast det är av den anledningen männen spelar golf.

Jag är hur som helst villig att ge golfen en chans till, jag menar, jag gillar ju att promenera. Idag följde jag med Tobias och Sebbe till Driving Rangen och slog några slag. Kanske har jag en framtid inom golfen ändå. Jag har ju ändå samma förnamn som världens bästa kvinnliga golfare genom tiderna...

Mina första golfsvingar, Varberg 2006-04-08

Golfsäsong.

Sebbe var en flitig besökare på golfbanan i somras.

I kväll fick vi ett SMS från grannen om att vår garageport stod öppen. Hur skumt som helst, bara jag och Tobias har nycklar dit, och båda är helt säkra på att porten var stängd. Hörde skräcken i Tobias röst - "Men mina golfklubbor står ju i garaget, tänk om någon har snott dem!!?". Jag kunde konstatera att allt i garaget var kvar; inklusive golfvagn, golfklubbor, golfbagar, golfbollar osv osv... Tobias, och Sebastian, kunde dra en lättnadens suck. Nu väntar de bara på att den sista snön ska smälta, sen kan jag lova att det blir mycket tid på golfbanan för killarna i vår familj!

Torres byter klubb.

Vad nu då? Varför ska hon blogga om fotboll, det verkar väl onödigt? Faktum är att jag nog blivit lite fotbollsintresserad ändå, det har liksom smygit sig på! Med en man som både älskar att spela och titta på fotboll, och som punkligt sätter på "Sportnytt" kl 22 varje kväll, är det omöjligt att inte bli påverkad. Inte heller blir saken bättre av att Sebastian till 100 procent verkar ha ärvt pappas fotbollsintresse. Killen är strax över två år, och han har redan grym bollkänsla. Måste väl också erkänna att det är trevligt att titta på fotboll även av andra skäl än just idrottsutövandet i sig. Dessa "andra skäl" heter bl.a. Torres, Beckham och Mellberg. Ögongodis, I like! (Men varför, varför slutade Torres bleka håret? Chansen att jag kommer följa hans framtida karriär i Chelsea blir betydligt större om han går tillbaka till sin gamla frisyr!)

Vår egen lille Torres
Dubai, januari 2011

"Full fart framåt, håll tätt bakåt!"
Vendelsö, juli 2010