Hurra för 47 år som gifta!

Valborgsmässoafton innebär att mina föräldrar har varit gifta i 47 långa år, vilken grej! Det jag skriver på Facebook tidigare idag sammanfattar vad jag tänker idag:

Idag har mina föräldrar varit gifta i 47 år. Mina föräldrar betyder allt för mig. Allt! De har lärt mig vikten av hårt arbete, att inget kommer gratis, de har påmint mig om att hjälpa människor som behöver hjälp, de har lärt mig att se det vackra i naturen, de har lockat in mig in i böckernas förtrollade värld, de har uppfostrat mig till att vara tacksam för det jag har - och inte minst har de påmint mig om att de älskar mig precis som jag är, varken mer eller mindre.

Tack mamma och far. Hoppas att ni får en fin dag i ert eget paradis på Sturkö. Vi ses på torsdag!

Och hur spenderar vi då vår Valborg? Tobias har varit med alla barnen ute på Kvarnängens IP i flera timmar, barnen har en kompis här på filmkväll - och kvällens lyxmiddag bestod av... hämtmat. Vi är inte riktigt med i hemmamatchen än, ge oss några veckor till så kanske gläjden över att vara tillbaka i vardagen återfinner sig. Någon brasa blir det inte ikväll, ni andra får elda lite åt oss också!

Mer om mina tankar att vara hemma kan ni förresten läsa om här på Resfredag och lyssna på i podcastform här: Att resa när man nyss har landat.

Hav och prinsbröllop

Dagar som i går ångrar jag inte en millisekund att vi flyttade till Nynäshamn. För, det är något magiskt med havet. Att ta med sig hela familjen, packa lite fika - och sätta sig i en klippskreva och njuta av livet.

Min familj. Min egna familj. I bland får jag nypa mig i armen av lycka (andra gånger av frustration, men så är ju livet - upp och ner!).

Sen hem, precis lagom till att se kungaparet gå in i kyrkan för att närvara på prinsbröllopet. Jag tvingade såklart hela familjen att titta en stund, "DET HÄR ÄR JU LIVSVIKTIGT!!!" Om jag är rojalist? Absolut! 

Barnen verkade lite konfunderade över alla titlar, men tyckte att klänningarna och kronorna var fina. Jag grät en och annan tår, för det är ju så fint när brudpar visar sådan sann och total lycka! Dannys och Mollys låt under middagen, som de skrivit tillsammans med Sofia, var en av höjdpunkterna. Rihannas "Paraplylåt" på svenska kunde jag däremot varit utan.

Och Sofia då? Jo, hon såg verkligen ut som den prinsessa hon numera är. Jag har faktiskt träffat henne i jobbsammanhang för ett par år sedan. Vi pratade säkert 20 minuter, och hon är precis lika trevlig i verkligheten som alla tidningar skriver. Sen tycker jag såklart det är lite komiskt att hon har varit med i Paradise Hotel. Den säsongen hon var med var den enda säsongen jag har tittat på (en bekant till oss var med), och jag minns att jag tyckte Sofia var lite mesig. Alltså, i den bemärkelsen att hon inte slöt några onda pakter eller ställde till stora scener á la Olinda som var med i samma säsong. Men nu i efterhand är hon nog glad att hon höll låg profil, prinsessan Sofia. Olinda hade däremot haft en ganska tuff väg fram till prinsesstiteln, haha!

Sofias uppenbarelse fick 9 av 10 poäng av mig. Klänningen, håret, smycken, slöjan och smink var som en dröm. Däremot funkar inte den tatuerade solen i nacken för mig... När jag sa det till min mamma fick jag mothugg. Hon, som är tatueringsmotståndare! Vad hände? Men hon menar att "de" (vilka de nu är) tycker det är bra att Sofia inte har tagit bort tatueringen. Det visar ju att hon står för de val hon har gjort och inte försöker vara någon annan än den hon är! Och jo, visst finns det en bra poäng i det.

Det var min ytterst amatörmässiga analys av gårdagens bröllopsyra. (Men dagen lämnade också en klump i magen och ett konstaterande att det är en grym värld vi lever i. Sjuttonåringar ska inte behöva dö, bilbomber ska bara hända på tv, och cancern kunde besparat Magnus Härenstam.) 

Fina bröllopsminnen

En av de absolut bästa helgerna någonsin spenderade jag i Tyskland tillsammans med hela min familj för snart tio år sedan. Året var 2006 och vi var inbjudna på bröllopshelg för min tyska extrasyster och hennes man. De valde ett drömställe och bröllopet ägde rum "på havet". (En fantastisk idé, vilken jag och Tobias tog efter året efter då vi gifte oss på Marinmuseum i Karlskrona - även det en byggnad pålad på havet.) Jag blev ombedd att hålla tal på bröllopsmiddagen. Det hade väl varit nervöst nog, men dessutom skulle det ske på tyska! Det var nästan lika nervöst som att skriva en tre timmars juridiktenta på tyska ett par år tidigare...

Tack familjen K-G för en underbar, fantastisk bröllopshelg. Och grattis till nästa års tioårsjubileum!

När jag tittar på bilderna ser min lillasyster Kajsa ut att vara en liten kaxig tweenie. Men vänta nu, det var hon ju också! (Hjälpes, hon var bara 14 år!) Tänk vad tiden går snabbt...

Bröllop på Marinmuseum

Samtliga foton: Jette

För sju år sedan stod jag och Tobias i centrum för den finaste festen jag har varit med om. Släkt, vänner och familj samlade i ett vinterkallt Karlskrona för en vigselakt på underbart vackra Marinmuseum och efterföljande fest i Odd Fellows lokaler. Tack alla ni som gjorde vår dag till en dag att minnas för alltid! (Eller ja, nästan alltid. Vi är inte jätteduktiga på att komma ihåg att fira sådana här jubileum.)

I kväll firar vi med thaimat och film. Hurra för kärleken!

Resfredag: Kryssning i Karibien - Del 1. Planeringen, båten & hytten

Hurra, det är fredag och dags för resfredag! Igår konstaterade jag att i princip alla i min storfamilj är ute på, eller planerar att åka på, en utlandsresa för tillfället. Alla utom jag. Oh well, jag får nöja mig med att tänka tillbaka på de resor jag faktiskt har gjort (och kanske eventuellt planera för nya...)

I dagens inlägg på Resfredag kan ni läsa mer om hur det är att kryssa i Karibien:

 "Kryssning i Karibien" säger jag. "Amerikanska pensionärer och buffékaos" tänker ni. Det är okej, jag tänkte precis likadant. Sedan hamnade jag och mannen på Royal Caribbeans hemsida i jakt på en bröllopsresa, och vips hade vi klickat på boka-knappen. I maj 2008 satte vi oss på planet till Miami med uppdraget att ge det där här med Karibien-kryssningar en chans. Tur var det. Resan håller vi fortfarande som en av de topp-3 resor vi har gjort tillsammans." Tryck här för att läsa hela inlägget.

Kilimanjaro och fler bröllopsbilder.

Jag känner mig ganska oinspirerad/omotiverad för tillfället. Kanske inte så konstigt med tanke på omständigheterna, men ändå. Fyra veckor till BF är en lång tid om jag ska behöva känna så här fram tills dess. I går hade vi en mysig familjedag, åkte fram och tillbaka till Jönköping för att gå på husvagns/husbilsmässa på Elmia. Lite otippat, får berätta mer om det någon annan gång.

I dag har jag lyckats stiga upp ur sängen, gått en timmes promenad, hängt med barnen, lagat några matlådor inför kommande vecka och bläddrat igenom en bok med spännande resmål som jag fick av mamma i julklapp. En av bloggtjejerna jag följer, Health By Helena, är på väg till Afrika för att bestiga Kilimanjaro. Jag kommer att följa hennes resa med en viss mått av avund - vilken fantastisk resa hon har framför sig!

I övrigt har jag kikat på lite foton från i somras och hittade fler bilder från lillebrors bröllop. Synd att jag bara har ett ogift syskon kvar, jag hade gärna gått på (minst) ett sådant här Sturköbröllop per år...

Bröllop på Sturkö

Innan höstvindarna drog in över skärgården i Blekinge hann vi med ett storslaget sensommarbröllop som jag sent ska glömma. Där, vid havet, har min lillebror sprungit varje sommar sedan han lärde sig ta sina första stapplande steg. Det var också där han i lördags lovade sin Sara att älska henne nu och alltid, och hon honom. Hurra för kärleken!

Vill ni se proffsbilderna från fotografen Hanna Franzén hittar ni dem här!

Bröllop coming up!

Ett annat år, ett annat bröllop. Här brudtärna på min bästa kompis bröllop i Karlskrona 2006.

På lördag gifter sig min lillebror, och bröllopsförberedelserna är i full gång nere i Blekinge. Jag önskar såklart att jag hade kunnat vara där hela veckan, men någon gång ska man väl jobba också... Kvällen har jag spenderat med rynkad panna framför spegeln och provat olika outfits. Mammaklänningen jag köpte i USA känns inte alls lika fin längre - och klänningarna i garderoben som rymmer min stora mage är allt annat än många. Jag får helt enkelt ta med mig några stycken och rådfråga De Allvetande Systrarna där hemma.

Och ja, bara en dag kvar på min första arbetsvecka efter semestern. Jag har jobbat i ett rasande tempo för att märka skillnad på min evighetslånga att göra-lista. 6 veckor kvar att greja resten på. Det kan gå!

Lyckliga i alla sina dagar

Medan resten av svenska befolkningen under gårdagen satt bänkade framför Hockey-VM och/eller Melodifestivalen, befann jag och Tobias oss på bröllop, lyckligt ovetande om diverse resultatlistor.

Bröllopet hölls i Mellösa kyrka, en bit utanför Flen.  

Sorry Prinsessan Madeleine, jag är inte alls säker på att du tar hem titeln "Årets vackraste brud 2013".

Själva bröllopsfesten hölls på Yxtaholms Slott. Lyx, flärd och sagolika omgivningar - vilket drömställe!

Bröllopsmiddagen gjorde ingen besviken, allra minst mig.

Tänk att få glida runt i ett sådant här vrålåk...

Alltså, jag kan mycket väl tänka mig att bli slottsägarinna. Äta fyrarätters, dricka te i slottsbiblioteket, gå en långpromenad över ägorna. Fram tills den drömmen blir verklighet lever jag gott på gårdagens lilla verklighetsflykt. TACK Herr och Fru S för att vi fick vara med och dela er stora dag!

Fem år!

Nu...

Vi har aldrig varit mycket för det där med att fira olika jubileum, jag och min man. I dag satt vi i soffan och pratade om det kommande året, ni vet - planer, mål, resor. Vid årsslut är det också naturligt att tänka tillbaka på året/åren som har gått. Så det gjorde vi. Och insåg båda två med ett skratt att bröllopsdagen i går helt hade fallit i glömska. Det har alltså gått fem år sedan vi gifte oss den där vinterdagen i Karlskrona. Fem år! Galet. Det var en magisk dag, trots att vi båda var halvkrassliga och knaprade alvedon. Dagen efter bröllopet åkte vi till Kanarieöarna på bröllopsresa, där vi mer eller mindre låg däckade i influensa. Jag har nog aldrig varit så sjuk i vuxen ålder. Typiskt alltså. Några månader senare tog vi dock igen vår "förlorade" bröllopsresa genom att åka till Florida och vidare till kryssning i Karibien.

Och om ni undrar, min man är fortfarande "allt jag nånsin önskat".

... och då.

Bröllop!

Om ett par timmar ska vi iväg på bröllopsfest, denna gången som värdpar. Våra vänners "riktiga bröllop" ägde rum i Weggis, Schweiz, i början av augusti.

Love is in the air!

Så här såg det alltså ut för ett par veckor sedan. Uppklädda, och redo att gå på bröllop.

Ceremonin hölls framför en alpsjö, med fantastiska "kuliss-liknande" alptoppar i bakgrunden. Brudparet strålade!

Vårt resesällskap (det tog oss cirka 16 timmar att bila ner till bröllopet!) fungerade som klockrena toastmasters under middagen.

Mingel innan middagen.

Jag älskar bröllop...

... och bröllopsdukningar!

Efter en kväll full av roligheter var det dags att skära tårtan. Och i eftermiddag - då är det tydligen dags för ännu mer tårta. Festligheterna tar liksom aldrig slut!