Arga Tanten

Har ni sett barnprogrammet "Pax jordiska äventyr" någon gång? Ibland känner jag mig som rollfiguren Arga Tanten.

I går var en sådan dag. Suck alltså. Jag lät ungefär så här hela dagen: "nej, nej, nej, nej, NEJ, nej, nej, NEEEEEEJ"! Att säga nej bara för sakens skull är ingen fin egenskap, jag försöker verkligen jobba på det. Tobias är mycket bättre där, när han säger nej till barnens frågor är han alltid noga med att förklara varför han säger nej. Inte bara "NEJ DU FÅR INGEN KAKA!" (eh, mitt svar), utan något i stil med "Nej Julia, du får ingen kaka. Vi ska äta om 10 minuter och vi vill inte att du ska vara mätt när vi äter middag." Men ja, så är han också pedagog efter sina år på lärarhögskolan.

PS: Hon är ganska söt den där Julia. Kan det ha bero på alla kakor hon har hunnit stoppa i sig under sina fem år!?

Tiden går

Under helgen som gick var jag inne på Söder tillsammans med "kusingänget". I själva verket är det både kusiner, kusinfruar och systrar inblandade i de där regelbundna träffarna, men kusiner är en bra sammanfattning. Vi åt på Vapiano, gick en långpromenad genom ett vackert Söder och slutade kvällen med glass i min kusins lägenhet. Hittade en gammal bild från en annan av de där träffarna, för fyra år sedan. Då hade Julia inget hår, men jag hade desto mer. Jag upplever att mitt hår är betydligt tunnare nu efter tre graviditeter. Alltså, varför blir håret påverkat av en graviditet? Hormoner?

Jaja. Klockan på min armled är i alla fall densamma. Den fick jag av min familj när jag fyllde 30, en Lacoste-variant inköpt av mig själv på en flygplats i Portugal. Det är förmodligen min bästa present någonsin, på delad plats med Vagabonds reseskrivarkurs. Den tipsade jag också om, den gången till jultomten aka Tobias. Jag är helt enkelt en fena på att välja ut toppenpresenter till mig själv.

När vi ändå är inne på det - vilken är den bästa presenten ni någonsin fått? Och om ni inte har fått den, drömpresenten, vad önskar ni er? Jag drömmer om en resa av något slag. Det vore kul att bara dra iväg någonstans, utan att själv vara insyltad i planeringen.

Favoritringen

När Julia fyllde fem år för ett tag sedan fick hon ett paket på posten från västkusten som snabbt blev en favorit. Tobias faster Siw har en förmåga att ge barnen presenter som verkligen används i vått och torrt. Den gröna och svarta fjärilsringen med diamanter (äkta om ni frågar Julia) finns numera med som en ständig följeslagare när lilla fröken vill vara extra fin.

Tack faster Siw, du lyckades igen!

Ljuvliga Julia

Min fantastiskt duktiga systerdotter Elina tog i somras med kameran ut och lyckades fånga det finaste av både Sturkö och Jullan på bild. Jag skulle vilja rama in dem allihop!

Hej då sommarlov!

Nu börjar rutinerna sätta sig igen. Lämna, hämta, laga mat, leka, tvätta, stryka, bada, vyssa. Ni vet, livet! Jag ser faktiskt fram emot en lång höst med nästan inga måsten. Jag har inget att stressa över, även om jag själv verkar tro det. Livet är ju det som pågår just nu, just här. (Det är i och för sig lätt att glömma det efter ett par veckor med en förkyld bebis.)

Jag har förresten lämnat sockersommaren 2015 bakom mig och satsar nu på en matbra höst. Mycket frukt och grönt, rena produkter. Halvfabrikat har inget att hämta här längre. Min vän Pepsi Max vägrar i och för sig släppa taget, han får hänga med ett tag till...

Julia fem år!

Så kom dagen till slut. Den magiska. Julia har längtat och frågat och undrat hur många dagar det egentligen kan finnas på ett år.

Känslan av att bli väckt med en födelsedagsbricka, den är svårslagen. (Nästan lika svårslagen som en viss morgonfrisyr.)

Femte augusti innebär fem år på jorden. 

När frukosttårtan var uppäten gav vi oss i väg hela familjen. med Nelly på strålande humör. Julia fick sätta dagens agenda som började med thaimat i Länna, för att fortsätta...

... med de här vyerna. Jag ser mig aldrig mätt på utsikten från Gröna Lund. Stockholm är vackert!

Det här är tredje gången gillt på tivoli för oss i sommar (Furuvik och Liseberg har vi redan bockat av).

Lycklig femåring!

När jag ser det här gänget får jag i bland nypa mig i armen. Tänk att de är mina allihop!

Som sagt, i dag gick vi all-in. Heliumballong för åttio spänn? Visst. Chokladhjul med typ en procents vinstchans? Kör! 

Sockervadd? Varför inte!

Med näst intill tomma plånböcker och sockerstinna barn tog vi en promenad på Djurgården innan vi avslutade dagen på .... McDonald´s drive trough. Grattis Julia, hoppas dagen var till belåtelse!

Att leka skola

En av de bästa sakerna jag visste när jag var liten var att leka skola, helst med mina äldre syskon som lärare. Nu får jag leka skola hur mycket jag vill, med mina egna barn som elever. Sebastian börjar ettan om ett par veckor, och behöver lite extra pepp att både läsa och skriva. Han kan läsa hjälpligt, och skriver bra om han får använda versaler. Nu ska vi plugga in alla små bokstäver också, men det går inte riktigt lika smidigt. Helst hade han nog suttit och räknat matte, spelat på sin keyboard, sparkat fotboll eller lekt med Pokémonkort i stället för att traggla bokstäver. Men vi kämpar på - nu blir det en kvarts skola varje kväll resten av sommarlovet.

(Julia, lillasyster, är två år yngre än Sebbe - men hänger med i hans tempo. Hon skriver obehindrat, och läser också riktigt bra. Det är spännande att se hur det där med att läsa och skriva kommer ganska naturligt för henne.)

En nästan femåring

I går laddade jag över ungefär 7000 stycken bilder från ett år tillbaka. Många av bilderna var från vår roadtrip i USA förra sommaren. Det var den perfekta resan på alla sätt. Barnen var nästan overkligt trevliga under hela resan och verkade älska varenda sekund av vår familjesemester. Just nu kan jag inte påstå att Julia är riktigt lika trevlig att ha att göra med. Fyra- nästan femårstrots, finns det något sådant? En enorm vilja har hon, den där tjejen. Använder hon den på rätt sätt kan hon komma lååååångt här i livet!

Vårkänslor

I dag var jag inne i stan (Stockholm alltså) en sväng. Jag köpte med mig jordgubbar på Hötorget och när jag sedan kom tillbaka till Nynäshamn för att hämta upp de stora barnen sken solen. Både jag och barnen var på strålande humör. Vårkänslorna ledde till en sväng förbi Intersport (vi bor typ mittemot) för att köpa nya gympaskor till Julia - vars fötter vuxit rejält över vintern. Nya gympaskor, förstår ni vad det innebär? Vintern är finito, slut, förbi. Välkommen varde ljus och ljumma vårkvällar!

Mer lucia

Men jag kan ju inte låta bli att lägga ut ett par bilder från dagens luciatåg också. Vi käkade brunch hos goda vänner, vars barn är naturbegåvningar på sång och musik. Klart att de fick styra upp ett luciatåg dagen till ära!

Kolla in Julia - hon sjunger för kung och fosterland!

Lillan fick också vara med på ett litet hörn. Hoppas att ni alla har haft en fin dag, och att ni har fått njuta av minst lika många lussekatter som jag!

"Elva nätter före jul"

Förskolans luciatåg blev såklart en succé! Fast hjälp alltså, jag fick stiga upp klockan 6 (!) i morse, vilket är typ tre timmar tidigare än vanligt. Jag kände mig som en zombie när jag irrade ut på de mörka gatorna i morse. (Men då får ni också väga in att lillan nästan aldrig somnar före klockan 01...)

I give you Jul(ia) - tågets sötaste tomtenissa!

Hej då nyårsfirande!

Ja, den här looken säger väl allt. Våra planer under mellandagarna ställs in på löpande band, och nu även nyårfirandet tillsammans med vänner. Men vad är väl en bal på slottet? Helt ärligt ska det bli ganska (mycket) skönt att skrota kvar här hemma i morgon också. Barnen har för övrigt haft en A-dag, trots Jullans kräkbravader under natten. Inte ett enda bråk, framdukad frukost till föräldrarna i morse (!) och självständig lek hela dagen. Det där med magsjuka kanske inte är så dåligt ändå?

Hon Som Bestämmer

Team Jullan.

Min dotter. Hon vet precis hur hon ska spela mig. Lindar mig kring sitt lillfinger. Bestämmer och domderar. Lirkar och manipulerar. Det är fascinerande hur hon kan spelreglerna bättre än mig. På något märkligt sätt är det alltid hon som vinner, trots att jag har strategin utarbetad från start. Grattis Jullan. Du är en värdig vinnare i följetongen mamma vs. dotter. Kanske kan du lära din gamla morsa ett och annat vad gäller härskartekniker och annat matnyttigt!?

Some things never change!

Ettåring plus chokladbollar = sant.

Ett par år senare är kärleken till de där ljuvliga bollarna (minst) lika stark.

Vår lilla, söta godisloppa. Ett år, eller tre, smaken är tydligen densamma. Häromnatten pratade hon i sömnen, vår Jullan. Vad hon sa? "Godis, godis, godis..." Haha, vissa saker går tydligen i rakt nedstigande led. Sorry lillan, vissa saker råder man liksom inte på, inte ens som mamma!

Höstfest!?

Sturkö, juli 2013.

Ja, om man får tro barnens förskola invigdes tydligen hösten i dag. På eftermiddagen bjöds det på "höstfest", med korvgrillning, ansiktsmålning och mingel. Jag vägrar tro att hösten redan är här. För, den här fantastiska sommaren kan väl inte bara ta slut bara så?

Jag har haft en bra dag (trots ett uppvaknande på helt fel sida). Jag fick ett spontant SMS från en av mina bästa vänner från tidernas begynnelse på blixtvisit i "storstaun" vilket ledde till en fika på Stora Essingen. (Som sagt, länge leve spontaniteten!) Innan dess bjöd en hemlig avsändare på jobbfikat i form av löjligt goda cupcakes från Cupcake STHLM. Fick också flera roliga mail om bidrag till vår insamling till Plan Sverige: http://charitystorm.org/teams/liclanli/. På kvällen hann jag med ännu en utrensning av urväxta barnkläder inför klädbytardagen på lördag. Och sedan, en perfekt läggning av två perfekta barn. Fint så. Tack och god natt!

Bä, bä, vita lamm...

Den här tjejen (den mindre ulliga av dem) älskar allt som har med djur att göra.

Besöket på Furuvik förra helgen blev, som väntat, en riktig hit!

Undrar vad det ska bli av det här djurintresset egentligen? Tur att Tobias är allergisk mot pälsdjur, annars hade vi säkert haft ett helt zoo här hemma...

Att bli ett år äldre...

... innebär att familjen envisas med att sjunga "ja må hon leva" jättetidigt på morgonen, fast man helst av allt vill sova vidare bredvid sin bästis Pingu.

Det ger också snälla moster J en anledning att plocka fram födelsedagståget, och mamman anledning att helt legitimt köpa in osunda mängder fika.

Men det innebär också att man får vänta jättelänge, alldeles på tok för länge om man är jättesugen på bullar, på att alla gäster ska komma.

Och sedan, när man väntat klart, ges det äntligen en anledning att blåsa ut ljusen på tårtan (med lite hjälp på traven från pappa).

Men mest, och bäst, av allt innebär det en hel massa presentöppnande. Grattis allra finaste Jullan, vi älskar dig!