Resfredag: Stockholm Travel Massive

I vanliga fall är det mannen i min familj som står för eventfixandet (han är med och driver ett eventföretag), men senaste tiden är det faktiskt jag som har stått för just den delen.

I våras lunchade jag med resebloggarna Lola och Sofia, och erbjöd mig då att vara med och anordna träffarna för nätverket Travel Massive här i Stockholm (tillsammans med Katja). Sagt och gjort, i fredags höll nätverket sin andra träff på HTL hotels här i Stockholm. Jag tog på mig uppdraget att ragga innehåll till våra goodie bags, och med hjälp av lite ihärdighet och goda kontakter fick jag till slut ihop en bra påse. Kvällen blev riktigt lyckad på alla sätt och vis - och jag ser nu fram emot nästa träff som vi planerar att hålla någon gång i början av nästa år. 

På Resfredag kan du se fler bilder och läsa en mer utförlig rapport från kvällen!

En stilla undran

En av mina första golfsvingar. Varberg 2005.

Tro det eller ej, men jag började spela golf redan innan jag blev tillsammans med Tobias. Men, jag vet inte jag - hur kan man på allvar tycka det är kul att gå runt på en golfbana en hel dag? När det finns andra träningsalternativ att välja på? Jag förstod inte riktigt grejen då, och jag förstår den faktiskt fortfarande inte. Ge mig några år så kanske jag ändrar mig. Fram tills dess kommer jag fortfarande att undra...

/Hälsar golfänkan

Resfredag: Fireshow och reggae-feeling!

Hörrni, det har varit en lång och intensiv vecka - och ingen är gladare än jag för att helgen är i antågande. Fredagen inleder jag genom en rejäl dos reggae på hög volym - läs mer om det på dagens inlägg från Resfredag. Ha en fin dag!

En styck djurmönstrad tjockis

Juli, v. 31. Jag och mina trogna följeslagare på utflykt i Kristianopel.
Foto: Monnah

Jag har ca 4 veckor kvar att jobba innan jag går på föräldraledighet. Det motsvarar alltså ca 20 arbetsdagar där jag måste se något sådär representativ ut. Det är ingen lätt uppgift med tanke på vilka klädesplagg min garderob erbjuder just nu. De senaste veckorna har mina leopardmönstrade byxor från H&M fått rycka in som reserv ett par gånger även på arbetstid. De är utan tvekan det mest bekväma klädesplagg jag och min mage äger just nu. Men, jag vet inte riktigt. Mitt jobb som förbundsjurist kräver ibland mer än leoprint. Dessutom misstänker jag starkt att det äldre gardet på kansliet gissar att jag har glömt att byta om från pyjamasbyxorna när jag släntrar in med dessa på...

I morgon blir det dock kavaj och kjol. Jag ska nämligen träffa Ytterst Viktiga Personer på ett Ytterst Viktigt Jobbmöte. Då får brallorna snällt stanna hemma...

När jag blir stor...

... ska jag bli sådär härligt pysslig som Underbara Clara, mitt hus ska dekoreras med stilleben matchade i fina lugna pastellfärger, och så ska barnen bara serveras ekologisk mat och vara mest glada hela tiden.

Men fram tills dess kommer livet sannolikt att fortsätta ungefär som just den här tisdagen. Det vill säga en vänlig men bestämd tillsägelse från förskolefröken att Julias regnjacka inte håller måttet, micrade snabbmakaroner och falukorv till middag (gårdagens rester), och ett allmänt kaoshus - utan tillstymmelse av vackra stilleben.

(Fotot är taget på baren som min syster Mimmi fixade ihop i ett nafs inför lillebrors bröllop. Mimmis gener hoppade tydligen över mig.)

Ett gäng kossor och en sulky från förr

Jag tycker alltid det är intressant att se vad folk har för bakgrundsbild på sina mobiler. Själv har jag haft samma i evigheter nu, kanske dags att uppdatera? Sebbe, jag och morfar på äventyr i Klackamåla - min fars barndomshem. Vagnen är/var en kär gammal favorit som användes flitigt när min lillebror var liten. Dessvärre gav den upp samma sommar bilden togs, och plockades istället isär till någon typ av lådbil om jag minns rätt.

Kossor och sulkyvagnar känns annars ganska avlägset just ikväll. Jag har dragit på mig en tråkig förkylning, och har med snörvlande näsa suttit och jobbat större delen av dagen. Det är en lång vecka framför mig, på torsdag väntar en stor jobbinsats som jag bävar och ser fram emot på samma gång. Det är bara att tuta och köra!

Bröllop på Sturkö

Innan höstvindarna drog in över skärgården i Blekinge hann vi med ett storslaget sensommarbröllop som jag sent ska glömma. Där, vid havet, har min lillebror sprungit varje sommar sedan han lärde sig ta sina första stapplande steg. Det var också där han i lördags lovade sin Sara att älska henne nu och alltid, och hon honom. Hurra för kärleken!

Vill ni se proffsbilderna från fotografen Hanna Franzén hittar ni dem här!