Stjärnfall och skidtalanger

Dagarna springer förbi så fort, alldeles för fort! I morgon är det dags att åka tillbaka till Stockholm igen, efter en fantastisk vecka tillsammans här i Sälen. Barnen fortsätter att imponera med sina skills i skidbacken (TACK OCH LOV verkar det som att Tobias gener är starkare än mina just i detta avseendet). Det här är andra året vi firar jul tillsammans i Sälen med Tobias familj, och jag kan tänka mig att det blir fler gånger framöver. Mysfaktorn i att sitta i en stuga på kvällarna med snön som singlar ner utanför? Högsta skulle jag säga.

I går var vi ute på en promenad precis efter midnatt. Stjärnhimlen visade sig i sin fulla prakt, och det kändes som att stjärnorna var så nära att jag hade kunnat plocka ner en om jag hade velat. När vi hade gått en bit ut på skogsvägarna fick jag ynnesten att uppleva ett stjärnfall. Jag hade nästan glömt magin i det. Vad jag önskade mig berättar jag inte - men jag känner på mig att 2015 kommer att bli ett riktigt fint år på många sätt.

Dagen före dagen före dagen i Sälen

Och så var vi här igen! Förra gången vi var här var Sebastian bara 1 år, och vi drog runt honom i pulka. Nu är vi ett par barn rikare. Sälen är sig likt, bra med snö och härligt krispig vinterluft! Resan hit gick över all förväntan, vi lämnade Stockholm runt 08:45 igår och rullade in framför stugan klockan 15. Ett stopp för lunch, och ett annat för amning. Det verkar som att lillan gillar att åka bil lika mycket som sina äldre syskon.

I dag har det varit utomhushäng för hela slanten för Sebbe och Julia tillsammans med Tobias. Att vara i Sälen med en tvåmånaders bebis gör att vissa anpassningar får göras - det lär inte bli så jättemycket skidor för min del. Inte mig emot, utförsåkning är inte min grej. Milt sagt. Utförsåkning är nämligen VERKLIGEN inte min grej, jag börjar nästan darra vid blotta åsynen av en backe. Och, efter förra årets katastrofupplevelse på Tjejvasan längtar jag inte ihjäl mig efter längdskidor. Ska dock ge det ett försök om ett par dagar. Som tur är verkar inte barnen ha fått mina känslor för skidor, tvärtom. I dag var första gången någonsin de stod på ett par slalomskidor, och det gick fantastiskt bra för både Sebastian och Julia. Det värmer ett mammahjärta!

I kväll väntar kortspel, tända ljus och en stor skål med godis. Jag gillar Sälen, det gör jag.