Halloweenfest extra allt

Är det Halloween så är det! Vi har bakat, pysslat och pyntat i flera veckor inför Sebbes kalas - och i dag var det alltså äntligen dags.

Tolv barn, ett gäng pumpor och ett och annat spöke senare är vi redo att däcka i soffan. Ett stort tack till min syster i USA som fixade en del nödvändigheter till oss från USA, bland annat Jell-o som blev väldigt uppskattat av kalasbarnen (och såklart min bror som levererade dem till oss hela vägen från Amerikat). Lisa undrade hur hennes läsare känner inför Halloween, så här svarade jag:

Jag är uppvuxen med Halloween sedan barnsben (mycket amerikanska influenser med vänner och släkt) och har med mig kärleken till högtiden sedan dess. Däremot gillar jag verkligen inte hur många svenska kids ser det som en ”hit med godiset”-högtid. För ett par år sedan kom ett gäng preteens utan antydning till utklädning och slängde fram en hink för att hiva in lite socker. (Det gänget fick för övrigt ”fulgodiset” jag hade här hemma…) Nej, ska det vara så ska det vara. Kanske ett gäng ritade teckningar, men framför allt lite ansträngning vad gäller klädseln!

Vad gäller Alla Helgona tycker jag att det är en mäktig känsla att se kyrkogårdarna fulla med flämtande ljus som en påminnelse om de som har gått före.

Jag önskar er en riktigt fin Allahelgonahelg, men också en "Happy Halloween". Vem har sagt att det ena behöver utesluta det andra!?

Resfredag: Häringe Slott

I våras firade vi Tobias födelsedag på Häringe Slott tillsammans med minstingen i familjen. På slottet finns skelett, rykten om spöken och riddarrustningar - med andra ord allt som behövs för en lyckad Halloween!

Nu såg jag själv inte ett enda spöke, men en kille i personalstyrkan jag pratade med menade uppriktigt att ett spöke brukade sätta krokben på honom...

Här kan du se fler bilder och läsa mer om vår weekend på slottet:

Slottsweekend på Häringe Slott

Att gå tillbaka tre år i tiden

Jag håller på att kika igenom en massa gamla kort för att en gång för alla framkalla bilder till Julias och Nellys album. Sebastian har två stycken, scrappade i bästa pysselanda, med massor av text och fina foton. Det märktes att jag bara hade ett barn och mycket tid om dagarna... Mina fotomappar är, tro det eller ej, prydligt organiserade efter år och månad. I oktober för tre år sedan såg mitt liv ut ungefär så här:

Badminton! Åh, jag saknar verkligen kvällarna i badmintonhallen. Just nu är det riktigt risigt på träningsfronten överlag. Men, det finns storslagna planer inför framtiden, håll ut!

Kändismingel! I början av min "bloggkarriär" blev jag eld och lågor när jag fick blogginbjudningar till lyxiga event där man träffade KÄNDISAR - här min namne Annika Duckmark. (Och ja, det står en lättklädd tjej i bakgrunden, vilket i sig är märkligt. Här var vi på något slags jubileum för en underklädesaffär där någon kom på den briljanta idén att ha livs levande underklädesmodeller så att man kunde se hur kläderna såg ut på en riktig kvinnokropp.) Numera håller jag mig mest till resemingel.

Brunchbjudningar! Huset vi hyrde i Stuvsta var som byggt för bjudningar av olika slag. Jag älskar att äta brunch, gärna i sällskap av goda vänner.

Utelek! Att ha en stor altan och trädgård var fantastiskt. Det var bara öppna dörren och låta barnen springa ut på baksidan och röja loss. Vilka miniknattar, tänk att de har varit så små.

Höstlov!

Vi har kickat igång höstlovet på bästa sätt med övernattningar på alla möjliga håll för barnen. Tobias jobbar på som vanligt, trots att han är sin egen chef blev han inte beviljad ledigt... Nope, vi sparar alla semesterdagar till efter jul istället - och då blir det semester med besked!

Det här lovet blir det kompisgäng och pyssel. Lagom på alla sätt och vis. 

Henrik Schyffert startar ny trend?

Jag läste precis en artikel om att Henrik Schyffert har fimpat sin smartphone till förmån för en alldeles vanlig mobiltelefon. Det vill säga en telefon som kan ringa och skicka sms, inget mer! Att ständigt vara uppkopplad är inte normalt, trots att det är så de flesta av oss lever. Jag tror definitivt att det här är början på en trend - en nerkopplad sådan. Personligen är jag inte riktigt redo. Inte än.

Med telefonen som ständig följeslagare.

Resfredag: En lista om att resa

När jag var liten gjorde jag alltid narr av mamma för alla hennes listor. Det skulle skrivas listor för allting, gärna i flera veckor innan den listrelaterade händelsen var planerad. Well, äpplet faller inte långt... Nu för tiden är det jag som sitter med mina listor. Den roligaste jag har skrivit på länge? Den här:

En lista om att resa.

Lika som bär?

Samma tröja, samma look, samma ålder. Lillasyster till vänster och storebror till höger. Ett år är en ljuvlig ålder!