Lanta Noi

Förra helgen satte vi oss på moppen och tog bilfärjan över till grannön - Lanta Noi. Om man inte väljer att ta båt går alla transfers från Phuket och Krabi via bilfärja från fastlandet till Lanta Noi, för att därifrån ta nästa bilfärja till Koh Lantas stora huvudö (alltså den ön vi bor på) - Lanta Yai. 

Lanta Noi är än så länge oexploaterad, där finns såvitt jag vet inga resorts för turister. Ön bebos istället av "vanliga" thailändare. Ön är absolut värd en rundtur på moppe, om inte annat så just för att komma bort från turisterna...

Utrustade med varsin hjälm och en väska full av vatten, kamera och matsäck.

Tobias tog en omväg för att åka till färjan. Vackra vyer på Lanta Yai.

Att ta moppen över till Lanta Noi kostar, håll i er nu, 11 baht (!) och tar ca fem minuter.

Vägarna på Lanta Noi är riktigt bra.

Nej, någon MC-brutta blir jag aldrig. Moppebrud är mer min grej.

...har liksom för lite tatueringar för att platsa in i kategorin "MC-brutta".

Varje gång Tobias ser en pir måste han gå längst ut på den. Vad kallas den diagnosen?

Jag kan flyga, jag är inte rädd!

På vägen hem stannade vi till för att försöka lista ut vad följande tillställning skulle föreställa. Någon som kan gissa?

Tittar man närmare på bilden ser man att det är fågelburar som hänger i ställningen. Varje bur innehåller en styck vacker sångfågel. Männen som är på väg mot burarna är domare. Runt om står publik bestående uteslutande av thailändska män. Jo, det handlar om betting. Thailändarna älskar att betta, på allt och alla! I detta fallet handlar det om vilken fågel som kan sjunga vackrast, högst och mest ihärdigt. Vinnarfågeln betingar ofta ett mycket högt pris.

(Det där med att thailändarna är galna i betting. Det kan tydligen också yttra sig i att de släpper ner två "kampfiskar" i en liten glasskål med vatten. Sedan sitter de där, de thailändska männen alltså, och tittar på tills den ena fisken har haft ihjäl den andra. Det är inte helt ovanligt att det tar en hel dag innan någon av fiskarna till slut lyckats döda sin motståndare. Hm. Tacka vet jag gamla hederliga Trisslotter...

Fördelen med att springa på stranden...

... är att man aldrig riktigt vet vilket sällskap som väntar längs strandkanten! Den här skapelsen ser ut som en blandning av en slimmad delfin, en havsorm/ål och en geopard. Efter lite googlande kom vi fram till att det är en muräna, enligt Wikipedia "en av revets potentiellt farligaste invånare".

Han lyckas se glad ut in i döden...

Muränan, som hade spolats upp på stranden av de kraftiga vågorna från gårdagens oväder, var nära en meter lång. Jag hittar alla möjliga grejer som under mina löparrundor på stranden. För ett tag sedan hittade jag en 500 baht sedel som låg och och skvalpade i vågskummet. Jodå, det lönar sig att springa i längden!

Mangroveträsken

Häromdagen var det äntligen dags för Sebastian att följa med oss till Mangroveträsken. 

Far och son laddar för dagens äventyr.

Sebastian pratar fortfarande om morbror Peter varje gång han ser en båt. För Peter kan ju laga allt, till och med båtar! Fixar du den här motorn Pepe?

Ombordstigning för samtliga passagerare!

Fortfarande ingen klippning för Sebastian. Den här frisyren är... intressant.

Inser att jag är jättelik min far. 

Aporna bor på öarna i mangroveträsken, och verkade ganska nöjda över att vi lockade fram dem med hjälp av en påse ananas.

Hm, försöker tolka Tobias min. Skräckblandad förtjusning?

Kolla in apan som räcker ut tungan åt Sebastian.

Apbebisen var bara 20 dagar gammal. Har den inte lite stora öron i proportion till storleken på kroppen?

 En dumboapa?

Världens finaste pojke.

Full fokus. Påminner om mig när jag äter.

Four Island Tour

Det finns vissa "måsten" att avverka på Ko Lanta. En av dem är utflykten "Four Island Tour". Vi har testat att åka både med longtailboat och vanlig passagerarfärja - men man kan också välja det dyrare alternativet speedboat. Vi var jättenöjda med longtail-alternativet. Kostar bara 800 baht (ca 200 SEK) för en heldag ute på havet. Lunch, dricka och frukt ingår i priset. 

Det ingår lite olika öar, beroende på vilken båttur man tar. Våra turer innefattade Ko Kradan, Ko Mook, Ko Ngai och Ko Maa. Båten gör också ett par stopp för snorkling. Turens höjdpunkt är stoppet vid "Emerald Cave", som jag även skrivit lite mer om här. 

Bilderna nedan är från tre (!) olika tillfällen. Motorljudet på longtailbåten är högt, hörde knappt mig själv tänka. Å andra sidan somnade jag ganska gott, vaggad av dunkandet från motorn i kombination med thailändska sjösjukepiller...

De här klipporna, som liksom reser sig ur havet, är karaktäristiska för övärlden i Thailand.

Kaptenen i egen hög person. Hans fru hade stått hela morgonen för att tillaga vår lunch, som togs med i stora plastbyttor. Det såg inte mycket ut för världen, men skenet bedrog. Vi fick avnjuta ljuvligt god kyckling i kokosmjölk, och en massa grönsaker. Pricken på i:et var den färskt uppskurna ananasen och melonen. Mat smakar som bäst efter en dag på havet.

Tobias verkar ganska nöjd med utflykten.

Vår goda lunch intogs på en av paradisstränderna.

Schysta vyer.

Här kan ni själva läsa den spännande historien om "Emerald Cave", också kallad "Tham Morakot", som är en (inte längre så) hemlig lagun/grotta. Att simma i en bäcksvart tunnel är läskigare än man kan tro. Särskilt när man tycker sig se fladdermöss överallt. Tur att det finns massor med galna japaner som tjoar och sjunger kampsånger i långa led så man inte känner sig ensam. Hm...

Hannah in action.

Mitt första besök i "Emerald Cave" var verkligen en wow-upplevelse. Det kändes som en helt ny värld öppnade sig när man skymtade solljuset i tunneln. Men, då var vi inte alls många personer på plats. Vattnet var turkosblått, och det var verkligen magiskt. När jag ett par månader senare gjorde samma utflykt blev jag besviken, och nästan lite ledsen. Det fullkomligt kryllande av båtar och folk utanför ingången till grottan, och vattnet inne i lagunen var brunfärgat.

Ja, ni ser ju själva. Jag glömde nästan bort att kolla in grottan, och var istället fascinerad av alla högljudda japaneser. Ett hett tips är att INTE göra denna utflykten på helgerna, då är det tydligen som mest folk.

Min fokus vid det andra besöket gick till att fundera på varför japaner inte kan simma - utan ligger och sprattlar i långa led samtidigt som någon från båten utanför drar in dem i rep. Någon som vet?

_____________________________________________

Nåväl, sammantaget är det en bra utflykt, som jag absolut kan rekommendera!

Sofie

När man har tillgång till fantastiskt vackra miljöer, och en (minst) lika vacker fotomodell i form av mitt kusinbarn, då är det riktigt kul att fota. Här kommer några av bilderna jag knäppte på Sofie i förra veckan.

Pimalai

I söndags var Tobias och jag på date, igen. Vi kör "all in" under vår sista vecka här på Koh Lanta. Denna gången besökte vi lyxresorten Pimalai:s fantastiska restaurang "Seven Seas". Vilket ställe!

Restaurangen ligger på en klippa högt över havet. Utsikten tog verkligen andan ur mig.

Ryktena säger att Tom Cruise har hus på denna resorten.

Karma.

Trots mitt tjat om "toppform" förblir mitt sanna jag en sockerjunkie. Vem annars hade fotat dessertdelen på menyn? (Eller jo, det skulle vara mina systrar då...)

Njuter av sista (?) veckan med lyx.

Ännu en solnedgång i paradiset.

Slutnotan hamnade på 3600 baht (ca 900 SEK) för en trerätters middag. Vi pratar alltså inte thailändska standardpriser. Maten var bra, men inte lika bra som på "The Frog" inne i Saladan. Det är själva utsikten och den pampiga miljön man betalar för. Kvällens absolut bästa smakupplevelse var bröden och påläggen som serverades innan maten. Japp, sån är jag. (Skulle tyvärr kunna leva uteslutande på gott bröd.)

Himlen bjöd på ett fantastiskt skådespel kvällen till ära.