Sidor

tisdag 29 april 2014

Surprise!

London, augusti 2013.
Finns det något bättre än att bli överraskad med en resa? Hm, ni kanske gissar vad mitt svar blir på den frågan. Tobias fyller 40 (!) i nästa vecka, och detta måste ju såklart uppmärksammas. Han gillar inte riktigt att bli firad, så någon stor fest var det inte att prata om. Men så har han ju så fantastiska vänner, min man. En av dem ringde mig för ett par veckor sedan:

-Du, jag tänkte överraska Tobias inför hans födelsedag. Jag planerar att ta med honom till London för att se en av semifinalerna i Champions League...

Planen från början var att fruarna också skulle följa med, men det gick verkligen inte att få till med barnvakt och (för mig) obefintliga semesterdagar. Fast, med tanke på att jag och Tobias ganska nyligen var i London tillsammans kändes det helt okej att stanna hemma och sköta markservicen.

Och överraskningsmomentet då, blev det något sådant eller? Jodå. Jag hade fullt sjå med att avboka läkartider i smyg, tvätta och stryka kläder, packa, och vara sådär allmänt duktig på att hålla god min hela tiden. Tobias kompis ringde honom i går kväll och sa åt honom att vara på Handenterminalen klockan 8, i morse, för att fira födelsedagen i förskott. 

- Räkna med att vara hemma till middagen.

Strax innan Tobias gav sig iväg fick han en färdigpackad väska av mig - och med anvisningar om att ha det riktigt roligt. Enligt löpande rapporter verkar anvisningarna följas till punkt och pricka. Fatta. Semifinal på Stamford Bridge, Chelsea-Atlético Madrid, i morgon. Himmelriket för Tobias. Det är han verkligen värd. Grattis love!

måndag 28 april 2014

Just nu...

...njuter jag av livet. Av att det äntligen är vår, över att vi äntligen börjar komma i ordning i huset, och över att jag är frisk och mår bra. Det finns såklart saker som kan bli bättre, som jag kan bli bättre på. En av sakerna är att komma igång med matlagningen igen. Då tänker jag bjuda på brunch, och så laga goda och näringsriktiga måltider till min familj. Jodå. Snart. Jag hade ju egentligen tänkt komma i gång idag. Men så blev det en lång jobbdag istället. Och när jag kom hem hade Tobias och barnen redan hunnit äta micromat. Själv kokade jag några ägg och festade till det med fil, banan och flingor. I morgon då? Nja... alltså då har barnen sin körövning, vilket innebär att det kanske blir en runda förbi Donken. Men på onsdag! Oj, på onsdag händer det! Då ska jag äntligen ta mig an några några av era fantastiska tips på snabb och enkel mat. Korvgryta och lax ska lagas i stora lass! Så här kan det inte fortsätta.

Bildbevis på att jag faktiskt kan ställa till med brunchbjudning ibland, när andan faller på.

(Fast bullarna är bakeup från Felix. Någon måtta får det vara.)

lördag 26 april 2014

Magic

Jag är genuint intresserad av kändisar. Det har jag varit från den dagen jag med stora ögon började följa Dallas. Mina systrar kallade mig för "Sue Ellen" (vilket jag nu i efterhand inte alls är särskilt nöjd med. En alkoholiserad, kedjerökande och lätt hysteriskt tant? Varför inte Pamela!?) - och vill någon köpa en present som jag blir glad för har det alltid varit, och är fortfarande, ett gäng skvallertidningar (gärna från USA eller Storbritannien).

En person, och ett par, som jag har följt med extra intresse senaste åren är Gwyneth och Chris. När jag fick höra om deras skilsmässa för ett tag sedan blev jag uppriktigt ledsen. Märkligt, med tanke på att det här är två personer jag inte har någon som helst relation med. Utåt sett var det ju så perfekt! Två superframgångsrika personer, som ändå lyckades hålla sitt familjeliv i princip helt för sig själva. Inga paparazzis, och inga tarvliga försök att sälja ut sig till höger och vänster. 

Foto: Idolator.com

Och så all fantastisk musik Chris skapar! Vet ni att världens bästa låt (ja, en helt subjektiv bedömning), "Fix you", skrevs av Chris till Gwyneth när hennes pappa dog? Nu verkar han ha gjort det igen, skrivit en låt som handlar om henne. För i min naiva tro är det precis så, att senaste låten "Magic" handlar om Chris och Gwyneth. Med orden "skilsmässa" i bakhuvudet är låten så sorglig att jag börjar lipa bara efter några rader:

Magic: 

(Text: Christopher Anthony John Martin, Guy Rupert Berryman, Jonathan Mark Buckland & William Champion)

Call it magic
Call it true
I call it magic
When I´m with you
And I just got broken
Broken into two
Still I call it magic
When I'm next to you

And I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t
No I don't, it's true
I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't
Want anybody else but you
I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t
No I don't, it's true
I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't
Want anybody else but you

Call it magic
Cut me into two
And with all your magic
I disapperar from view
And I can´t get over 
Can´t get over you
Still I call it magic
Such a precious jewel

And I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t
No I don't, it's true
I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't
Want anybody else but you
 I don´t, and I don´t, and I don´t and I don´t
No I don't, it's true
I don't, no, I don't, no, I don't, no, I don't
Want anybody else but you

Want to fall, fall so far
I want to fall, fall so hard
And I call it magic
And I call it true
And I call it magic

And if you were to ask me
After all that we've been through
"Still believe in magic?"

Yes, I do
Oh yes, I do
Oh yes, I do
Oh yes, I do

Of course I do

fredag 25 april 2014

Resfredag: Att resa med lätt packning

"När jag åkte jorden runt som 23-åring reste jag med ytterst lätt packning nerstuvad i en liten Haglöfs-ryggsäck och en axelremsväska. Ett par bikinis, linnen, underkläder och en kjol/shorts/klänning räckte långt. Necessären var minimal (deo, kam, tandborste/tandkräm och solkräm). Jag reste alltid i gympaskor, och spenderade mestadels övrig tid i flipflops.

Några år senare blev jag mamma till en liten Sebastian. Och det där med packning blev helt plötsligt inte lika lätt längre. Välling, burkmat, blöjor, krämer  och tusen ombyten, ingenting kunde bortprioriteras. Eller? Att resa med enbart handbagage blev plötsligt en omöjlighet. Sedan följde barn nummer två, och ja, väskorna fylldes på."


Vill ni läsa mer om hur jag tänker inför det här med packning och att resa med barn? Klicka här och läs dagens inlägg på bloggen Resfredag. Trevlig helg!

torsdag 24 april 2014

Mat-tjat

Alltså, det här med mat. Just nu känns matlagningen enbart och bara som ett nödvändigt ont. Jag skulle kunna äta mackor och flingor till alla måltider - och så komplettera med godis och kakor. "Riktig" mat har jag nästan glömt av hur man lagar. Någon som undrar hur påskmaten såg ut hemma hos oss? Well, falukorv på skärtorsdagen, tacos på långfredagen och Mamma Scans köttbullar på påskafton. Illa. 

Nu kan jag ju snart inte skylla på flytten längre. Jag behöver akut hjälp att komma bort från snabbmatsträsket. Ge mig era bästa tips på snabb och enkel vardagsmat. Ja, som helst lagar sig själv då... men det kanske är för mycket begärt!?

Jordgubbar doppade i vit choklad. Vackert att titta på, och gott att äta, men håller kanske inte som middag i längden?!

onsdag 23 april 2014

Träningsglädje på högsta nivå!


Det där träningssuget, ni vet det som på något sätt försvann för mig någonstans runt jul? Well, det väcktes nyss till liv. Ett klipp på 1 minut och 25 sekunder från YouTube var allt som behövdes. Vilken energi, vilket gäng, vilken instruktör! Lite mer sådan inlevelse skulle inte skada på de svenska gymmen... 

tisdag 22 april 2014

Nya tider

Dubai, januari 2009.

De två stjärnorna i mitten har nu gjort sin första dag på nya förskolan i Nynäshamn. Tobias direktrapporterade, vilket kändes tryggt för ett mammahjärta som klappade lite extra hårt just idag. Min familj är ju det finaste jag har, de måste ju må bra och känna sig trygga. Och ja, allt hade såklart gått jättebra. I morgon ska jag köra inskolningsracet, kl. 09:00-15:00. Jobbet får vänta till någon annan gång.

Jobbet ja. Just nu pågår Almedalsplaneringen för fullt. I år ska jag få åka dit för första gången - och se med egna ögon vad alla viktiga personer egentligen sysslar med på Gotland mitt i sommaren. Att delta i Almedalsveckan har varit en sån där grej jag alltid har velat göra, men jag kunde inte föreställa mig hur, när och varför. Nu vet jag! Jag är glad att jag har hittat ett jobb där jag är med och påverkar "på riktigt". Det är få förunnat.

måndag 21 april 2014

Solsidan


Nu har vi varit Nynäshamnsbor i exakt en vecka - det firade vi genom lunch på stranden. Omgivningarna här är fantastiskt vackra, men så valde vi också rätt årstid att flytta till denna sommarstad.

I morgon börjar barnen på sin nya förskola (tre heldagars inskolning trots våra "stora" barn), och själv ska jag prova på det här med att pendla. Dags att ta en liten paus från flyttkaoset med andra ord. Ha en fin vecka!

söndag 20 april 2014

Lika som bär, not so much

Ja, medan ni andra njuter av sol och uteliv hittar ni mig bland mina kartonger och påsar. Men, det närmar sig. Tur att påskledigheten är generös, det tackar jag för. (Snart ska jag sluta tjata om den här flytten, jag lovar!)

Fast, måste erkänna att vi hade kunnat vara effektivare... Kvällarna tillbringar jag och Tobias i biorummet i sällskap av "Game of Thrones". Igår knäckte vi fyra avsnitt på raken! Det är ju livsfarligt med beroendeframkallande tv-serier. Sist var det Homeland (bara första säsongen, vi hann inte längre). Jag klarar inte av att bara se ett avsnitt i taget, har man tillgång till alla måste man ju se dem!?

Jag hittade för övrigt bilden från mitt studentplakat i en av alla lådor. Trodde att jag skulle få en dotter som såg ut som mig, men nja, vet inte riktigt vad som hände. Den enda likheten jag hittar är hårfärgen...

Mor och dotter. Inte ens samma humör delar vi!

lördag 19 april 2014

Glad påsk!



Mellan allt flyttkaos hinner vi faktiskt med lite påskmys också. Man kan inte bara jobba! I morse fixade vi finfrukost med färska frallor (Willys ligger ca 200 meter från vårt hus, yippie!) och varm choklad med vispgrädde. Min mamma hade skickat specialbud med fina rosor som fick pryda frukostbordet.


Den obligatoriska äggmålningen (och uppätandet av samma ägg) hann vi också med. Och så en titt på våra nya omgivningar, såklart. Både vi och barnen var nyfikna på förskolan där barnen börjar på tisdag - så vi smög dit och lekte en stund på gården. Jättefin utemiljö för barnen, det bådar gott. Hoppas att insidan är lika fin som utsidan! Vi fortsatte sedan ner mot havet, vem kan motstå? Vi bor bara ca 1 km bort från Nicksta camping, har på känn att vi lär hänga en del där nere. Inte minst Tobias, som verkar sugen på att dra igång beachvolleybollspelandet igen.

Annars? Jo, men vi packar upp. Det tar ju som sagt aldrig slut. Och så har jag grundmålat våningssängen, jag är fortfarande stolt som en tupp här hemma! Ännu en anledning att fortsätta godis alltså. Mycket bra.

fredag 18 april 2014

Resfredag: Mangroveträsken på Koh Lanta

Påskägg i all ära, men ananas smakar minst lika gott. I alla fall om man råkar vara apa och håller till bland Thailands mangroveträsk. Vill ni läsa mer får ni gärna klicka er vidare till dagens inlägg om "Mangroveträsken på Koh Lanta" på bloggen Resfredag.

torsdag 17 april 2014

Fiskmåsar och flyttkartonger

Flyttkartongerna i "gamla" huset (när det fortfarande fanns någon slags tanke bakom packningen...) 

Jodå, numera vaknar vi upp till ljudet av fiskmåsar! Känns fint. Annars då? Jodå, vi har påsklov. Underbart, på alla sätt och vis. Fast så hemskt mycket påskande blir det i och för sig inte. Vi packar upp, upp, upp. Flyttkartongerna och dessa evinnerliga mängder svarta sopsäckar (kartongerna räckte inte riktigt...) tycks aldrig ta slut. ALDRIG! Men, nu är i alla fall vardagsrummet och köket klara. De andra rummen, not so much. I dag tog jag det stora steget och besökte Bauhaus. Inget ställe jag brukar hänga på, och heller inget ställe jag vill hänga på. Jag var ute efter vit färg till den furufärgade (hu!) våningssängen som har inhandlats på Jysk. Jag är fortfarande förundrad över slutsumman för färg, kvistlack och pensel. Hm, jag hade ju nästan lika gärna kunnat köpa en säng till. Jaja, det är dyrt att flytta - det är bara att konstatera.

Nu tänker vi ta en välbehövlig paus från flyttkaoset och bänka oss i biorummet. Hurra!

onsdag 16 april 2014

Surprise!

Finns det något roligare än att hitta ett oväntat paket i brevlådan? Det här var såklart extra spännande eftersom det kom hela vägen från Amerikat. Min Storasyster är en fena på allt som har med överraskningar att göra, alltid i sällskap av egentillverkade kort av högsta klass. I paketet hittade jag en försenad födelsedagspresent - boken "Me - Five Years From Now, The Life-Planning Book You Write Yourself". Syrran tyckte att det var en bok som passade mig alldeles ypperligt, jag som gillar att sätta mål och smida planer. Nu har jag en hel bok att fylla med drömmar och planering. Tack Monnah!




tisdag 15 april 2014

Sista morgonen


I går morse hittade jag Sebastian sittandes i sitt numera tomma rum och lyckades fånga ögonblicket på bild. Han tänker mycket, vår lille son. Nu tog han något slags farväl - denna sista morgon i huset på Könitzvägen.

Det är en omställning att flytta, visst är det så. Små barn kan man inte rycka upp precis hur som helst (även om jag själv tidigare har haft inställningen att man visst kan det, så länge man har en trygg familj bakom sig). Sebastian har funderat mycket över flytten, över att bryta upp med sina kompisar och förskolan, att byta hus och omgivning. Julia däremot, hon kör på precis som vanligt, och enligt förskolefröknarna verkar den här flytten för henne vara den mest naturliga saken i hela världen.

Och själv då? Hur känner jag? Jag och Tobias började redan för flera år sedan drömma om att flytta ut till Nynäshamn. Omgivningarna här är fantastiskt vackra, det finns ett lugn och en småstadskänsla som jag verkligen trivs med. Huspriserna ligger dessutom på en markant lägre nivå än inåt stan, och vi vill verkligen prioritera andra saker än just boendekostnader just nu. (På tal om att prioritera tycker jag definitivt att ni ska läsa gårdagens blogginlägg av kloka Clara).Vi tror att barnen kommer att få en fin uppväxt här, vår familj kommer att bli ännu mer sammansvetsade. Vi ser oss själva stanna här ett bra tag (tja, fram till dess att min vanliga rastlöshet kommer smygande...).

Men visst finns det orosmoment också. Jag kommer att få ett rejält pendelavstånd till jobbet. Vi får köra en bra bit till de vänner vi helst umgås med. Vi känner knappt en kotte här ute... Ja, ni fattar. Allt är inte guld och gröna skogar. Men, det kan bli. Det är jag fullständigt övertygad om.

söndag 13 april 2014

Den Stora Flytten


Om ni undrar vad vi gör den här helgen behöver ni inte undra så länge till. Vi packar. Emellanåt görs några tappra försök att rensa, lägga ut på Blocket, och slänga sådant vi inte längre använder. Och så äter vi hämtmat. Jag trodde kanske aldrig att jag skulle komma till det läget där jag inte gladdes vid tanken på att käka indiskt/thai/kinesiskt/pizza etc etc. Men. Den dagen kom alltså. I fredags räddade svärmor upp läget genom att skicka med en laddning av hennes fantastiska mat direkt från Göteborg, via Tobias som var där på snabbvisit. Snart ska vi ta tag i det där med matlagning igen. Snart.

I morgon kommer alltså flyttbilen, med tillhörande flyttgubbar, hit och skjutsar våra prylar till Nynäshamn. Vilken grej va? Vi ska flytta ut till "landet" som de säger här i storstan. Och så havet! Åh vad jag längtar efter långa promenader längs vattnet. Havet gör att jag känner mig som hemma - det bådar gott inför "vårt nya liv".

fredag 11 april 2014

Resfredag: Akut längtan till Australien

Bild: Impawards (Movie poster)

I natt drömde jag om Australiens vidsträckta bush och brännande sol. Jo, gårdagens förhandsvisning av filmen "Tracks" gjorde definitivt bestående intryck på mig. Filmen, som har officiell Sverigepremiär i mitten av juli, är baserad på boken "På kamelrygg genom öknen" skriven av Robyn Davidson. Robyn var 26 år när hon påbörjade sitt 270 mil (!) långa äventyr från Alice Springs i Australiens mitt - till Indiska Oceanen på Australiens västkust. Med en enorm målmedvetenhet och lite hjälp av välvilliga aboriginer och en fotograf från National Geographic genomförde Robyn denna svindlande sträcka i sällskap av fyra kameler och sin älskade hund Diggity.

Vi biobesökare fick äran att träffa Robyn Davidson, som för övrigt  utstrålar en enorm karisma och äventyrslust, under gårdagen. Efter filmen fick publiken tillfälle ett ställa frågor - det var många som var nyfikna på Robyns bravader och tankar kring resan. Robyn berättade att hon hoppas filmen kan lära unga personer att släppa kontrollen i den digitala värld vi lever i idag. Hon menar att det i dagens samhälle verkar vara "illegal to get lost". Menar då Robyn att alla måste ut och vandra i öknen i flera månader? Inte alls. Enligt Robyn finns det fullt av spännande äventyr i vardagen - det är viktigt att hitta vägar för att koppla bort "the noise of today". När Robyn fick frågan om hon själv hade valt att skildra sin historia på ett annat sätt än det vi får se i filmen svarar hon tveklöst ja. Enligt Robyn vill producenten hela tiden leta efter händelser i Robyns barndom (vilka får ni se i filmen) för att förstå anledningen till varför ger sig ut på sin resa. Om däremot en man hade gjort samma resa menar Robyn att han aldrig hade fått frågan "varför". Mannen skulle bara betraktas som allmänt cool och handlingskraftig. Men en kvinna? Som Robyn säger:
For a woman to do something different she has to be a bit mad...

Så, vilka intryck får jag med mig av filmen? Förutom de fantastiskt vackra landskapsskildringarna från mitt absoluta favoritland, ger filmen utrymme för eftertanke. Hur kan jag, mitt i småbarnsåren och dagens ständigt uppkopplade värld, hitta lugn och ro och därmed tid att reflektera? Gör jag verkligen det jag vill göra? Lever jag mitt liv, eller någon annans? Mina tankar får sammanfattas av Robyns kloka ord:
Find out what you are capable of and who you are.

Robyn Davidsson, till vänster, intervjuas efter filmens slut.

Ps: Samma blogginlägg publiceras i dag på bloggen Resfredag.

torsdag 10 april 2014

Bröllopsyra

Foto: Jette

Det där med bröllop verkar gå i cykler - och just nu pågår någon typ av bröllopsyra i min bekantskapskrets. Jag hör prat om klänningar, bordsplacering, ringar och brudbuketter - och tänker i min tysthet att jag är ganska glad att allt det där ligger bakom mig. Jag och Tobias hade en alldeles fantastiskt fin bröllopsdag, den där smågråa decemberdagen för snart 7 (!) år sedan. Fast som sagt, en gång räcker. Särskilt mycket stress var det i och för sig inte, familjen ställde upp till 110 procent och fixade det mesta. Mina systrar är duktiga på precis allt, så att rodda ihop ett bröllop för drygt 70 gäster är ingen pärs för dem. Den ena storasystern fixade bland annat ihop en bröllopsbukett efter mitt önskemål. Alltså - hur är det ens möjligt att hobbybinda brudbuketter?! Jag fattar ingenting.

Klänningen då? Jo, den köpte jag på Blocket ett par månader innan det var dags. Om jag minns det rätt fick jag den för mindre än 2000 kr, inklusive slöja och underkjol. Det behöver inte kosta multum att gifta sig. (Fast det är ju kul att besöka påkostade bröllop, det kan jag faktiskt inte förneka..).

onsdag 9 april 2014

Pressfrukost på PratPR

I morse steg jag upp extra tidigt för att hinna svänga förbi PratPR:s pressfrukost innan jobbet. I lokalerna visades bl.a. höst- och vinterkollektioner inför 2014. Extra kul var det förstås att som extra bonus träffa välbekanta ansikten som Lisa (min resesoulmate ni vet) och Linda (som råkade fylla år just idag, hurra!).


Jag kunde inte riktigt släppa miniavdelningen vid Reima, utan stod länge och tittade på miniatyrplaggen. Björnmössan med tillhörande vantar och tossor, alltså åh. Mössan med "flätor" kan jag också tänka mig att köpa framöver. Reima ligger definitivt på en dyrare prisnivå än de märken jag i vanliga fall tittar på, men deras plagg är oslagbara i längden. Tänker man dessutom före eller efter säsong kan man hitta riktigt bra reafynd. (Ett tips är att spana in Barnskospecialisten i reatider, de är grymma på bra utförsäljningar av bl.a. Reimakläder.)


Nivea visade upp en ny body lotion som man tydligen smörjer in sig med i duschen/badet, för att sedan skölja av den igen. Hm, intressant koncept. Jag fick med mig ett par flaskor hem, ska testa och återkommer med recension.


Annars var nog Jysk inspirationsrum det som gjorde mig mest nyfiken. Om några dagar flyttar vi in i vårt nya hus, med tre balkonger och en "altan" på framsidan. Dessa utrymmen ska vi alltså på något sätt möblera och därmed skapa den där hemmakänslan alla vill åt. Jag tänker att jordgubbar, saft och bullar kan bli ett stående koncept hos oss i sommar, och just de delarna känns kanske inte så komplicerade. Men, utemöbler? Just nu äger vi bara ett brunt utemöblemang modell dockhus som vi inskaffade till vår minimala balkong i Järla Sjö för x antal år sedan. Alltså, kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig till vårt nya ställe. Vitt och trä känns ju alltid rätt. Jag tror att vi satsar på det.

(Blev för övrigt fantastiskt sugen på bullar nu. Lika bra att gå och sova innan jag får för mig att göra en husrannsakan i frysboxen.)


tisdag 8 april 2014

En tisdag med extra allt

Extra allt, i form av extra regn, extra trött mor + dotter på morgonkvisten, och extra mycket möten.

Jag och Julia kommer inte jättebra överens när jag kör morgonpasset, milt uttryck. Jag hämtar mycket hellre än lämnar på förskolan, vår dotters morgonhumör undviker jag gärna om jag kan. Tobias har mycket bättre tålamod än mig - och i morse blev han räddaren i nöden. Igen. Jag hade jättebråttom iväg till ett "viktigt" möte (finns det oviktiga?) och var nog allmänt stressad redan från start. De trehundrafemtioelva obligatoriska klädbytena som fröken Julia skulle hinna med klarade Tobias med bravur, allt medan jag stod och hyperventilerade. Dessutom tog han sig tid att skjutsa mig till tåget (och hämtade mig efter jobbet.) Hjälte.


Den extra tiden gjorde att jag fick tid över att stanna till på Centralen och köpa lyxig Chai latte. Jobbdagen gick sedan i ett, med ett avbrott för den efterlängtade...


... klippningen! Fast alltså. Let´s Deal - dealar i all ära, men just den här frisören hade nog missat hela grejen. Tanken med Let´s Deal är väl ändå att utöka sin kundkrets? Göra ett bra jobb, så kunden kommer tillbaka. Vara trevlig, bjuda lite på sig själv? En kollega sa strax innan jag gick "åh vad skönt för dig att bli ompysslad hos frisören, det är du värd!!" Eh. Tydligen inte. Det jag gick igenom var snarare någon typ av tortyrgenomgång. Frisören slet och drog i mitt hår. Jag är inte håröm i vanliga fall, fast AJ! Jaja, klippt blev jag i alla fall. Och slingad. På bilden blev det ju jättebra, en sån där kall, blond färg som jag ville ha (typ Jennie Hammar). Fast i verkligheten ser det betydligt gulare ut. Hm.


Även kvällen avslutades med en sväng på Centralen, med mellanlandning på Pocketshop, efter ett seminarium norr om stan. I vanliga fall jobbar jag på Stora Essingen, och har inte tillgång till flashiga caféhak och bokaffärer. Tur för mig. Jag hade blivit ruinerad!

Note to self. Läs inte "En man som heter Ove" i offentliga miljöer. Jag satt och storgrät hela vägen hem till Stuvsta. Tack för tipset Storebror!

måndag 7 april 2014

Sommarlängtan

Smålands skogar augusti 2007.

Jag är väl inte den enda som febrilt bläddrar i kalendern just nu. April och maj bjuder på många roliga luckor som kan fyllas med annat än jobb. Dessutom nalkas sommarsemester, äntligen!. Någon kanothajk lär det inte bli i år, sånt får vänta till barnen blir lite äldre. Däremot ser vi fram emot långa härliga dagar på Orust och i Karlskrona. Och ja, Nynäshamn då. Det är ju ändå dit flyttlasset går om drygt en vecka.

Flytt. Just det. Snart har vi inte fler saker att skylla på för att undvika Den Stora Packningen. Vi har börjat, det har vi. Men som det ser ut nu sparar vi det mesta till i helgen. Oj vad effektiva vi ska vara!

I övrigt flyter det mesta på, det är fullt ös. Dagen har bjudit på både det ena och andra, här kommer några smakprov:

- Klipptiden jag har inbokad imorgon kommer ungefär 4 månader för sent. Mitt hår har sällan varit i större behov av en makeover än nu.
- Morfars konstnärsgener hoppade över mig, inget snack om den saken. Julia bad mig rita en häst ikväll, och blev jätteirriterad över slutresultatet: -"Men mamma, varför gjorde du en ÅSNA!?"
- Ett förvirrat flyttkaos gjorde att Tobias lyckades missta min efterlängtade H&M-påse med nya byxor (tack svärmor) för en skräppåse, och fyllde den med diverse snabbmatsrester. Jag blev medskyldig i allra högsta grad eftersom jag bar ut soporna (inklusive byxor). Tur att jag är en skicklig sopletare! Någon timme senare, när byxmysteriet var löst, lyckades jag gräva upp påsen från sopkärlet.
- För att spinna vidare på snabbmatskonceptet. Det finns inga ursäkter. Vår mathållning just nu är under all kritik. Hoppas inte att min Paleoguru till syster åtalar mig för olaga mathållning.
- Alla borde gå Vagabonds reseskrivarkurs som jag hade lyckan att få delta i denna helgen. Jag är så nöjd!

Slut på rapport.


lördag 5 april 2014

Resfredag: Vagabonds reseskrivarkurs!


Resfredag blir både reslördag och ressöndag denna helgen. Ja, det är äntligen dags! Klockan 9.00 drar det jag har längtat efter så länge igång. En helg fylld av skrivtips från Vagabonds experter. Kursen fick jag av Tobias i julklapp, något bättre kunde han inte ha gett mig. (Eller jo, det skulle vara en resa då...)

Nu ska jag vässa pennan och spetsa öronen, it is time!

torsdag 3 april 2014

Borta bra, men "hemma" bäst...

... eller? I går morse landade vi kl. 8 på Arlanda efter en nattflygning med snälla, sovande barn, fast inte så mycket sömn för oss föräldrar. Jag hade fullt på jobbschemat, så åkte direkt till kontoret. Var lite seg i kolan framåt eftermiddagen, och somnade på cirka en mikrosekund i samband nattningen. (Vilket iofs inte är så ovanligt nu för tiden.)

Nu är vi hemma i alla fall. Eller ja, vad är "hemma" egentligen? Och är verkligen "borta" motsatsen till "hemma"? Jag inser mer och mer att jag definitivt inte är bunden av ett fysiskt hem. Hemma för mig är där familjen finns. Kärlek, värme och gemenskap. Sedan jag flyttade hemifrån som 19-åring har just flyttandet varit ett stående inslag i mitt liv. Prylar och ägodelar betydde mindre och mindre för varje flytt. Det är egentligen bara några grejer jag verkligen, verkligen inte vill bli av med - det är mina dagböcker (de är många) och fotoalbumen. De betyder mycket för mig. Resten av grejerna kan jag verkligen leva utan.

Däremot tror jag definitivt att det är viktigt för barnen med någon slags trygg, fysisk punkt att binda sitt liv till. Jag bodde själv i samma hus under hela min uppväxt. Eller ja, samma tomt i alla fall. Eftersom vi var så många barn växte vi liksom ur huset, så min pappa byggde helt enkelt ett hus till på samma tomt. De äldre barnen fick råda sig själva i det "nya huset" som vi kallade det. På somrarna flyttade vi ut till sommarstället i skärgården och njöt av sol och bad. För några år sedan sålde mina föräldrar föräldrahemmet och flyttade ut till skärgården för gott. Jag har inte saknat barndomshemmet i skogen en sekund. Vi var liksom klara där.

Om två veckor flyttar jag igen, denna gången från huset vi hyr till ett hus vi faktiskt har köpt. Betyder det att jag är på väg att landa för gott? Förmodligen inte. Men jag måste ju ge det en chans...

För att knyta ihop det här inlägget länkar jag till en av mina absoluta favoritsånger från Kristina från Duvemåla - "Hemma".

"Det nya huset" på Roséns väg där jag bodde under min tonårstid,  granne med föräldrar och småsyskon.
Lyxigt med eget hus. Fast, på min tid fanns ingen veranda,
bara en slags gångbro bestående av två långa plankor som var livsfarligt hala under vintern.



tisdag 1 april 2014

En dag i Förenade Arabemiraten





I väntan på att taxin till flygplatsen ska komma bjuds på lite iPhonebilder från senaste dygnet. Jag måste därtill få skryta om våra barn, som (peppar, peppar) har skött sig exemplariskt hela resan. Julia kan behöva lite mutor längs vägen, men vem behöver inte det!?

Bilder uppifrån och ner 1) Mäktiga Grand Mosque i Abu Dhabi, 2) ... där jag som kvinna behövde täcka håret för att komma in 3) Abu Dhabis skyline 4) Gårdagens sockerchock och glädjespridare = stor glassbägare från Baskin Robbins


Bonusbild? Javisst. Här ser ni vår stilige granne från middagsstället igår. Förlåt för att jag fotade dig i smyg mr. X, men jag kunde helt enkelt inte låta bli...