Tänk va, att jag har en dotter, som i sin tur har en alldeles egen Skrållan-docka. (Tack mormor och morfar!). Ibland kan jag fortfarande stanna upp i livet och undra vad som hände. När blev jag vuxen? När blir man vuxen? När man fyller 20? När man får egna barn? När man tar studenten? Jag minns inte riktigt när den där känslan av "vuxenhet" infann sig. Förmodligen var det någon gång under perioden då jag satt på en av alla juridikföreläsningar, med en blänkande förlovningsring på fingret. Jag var runt 21 år, och tänkte att mer vuxen än så här, det blir jag nog inte.
Men det blev jag. I allra högsta grad. Jag hann lägga undan den där blänkande ringen, åka utomlands så ofta jag hade tid och råd, flytta än hit, än dit, jobba på det tråkigaste jobbet i mitt liv - och byta till det roligaste, för att sedan förlova mig igen. Och gifta mig. Och skaffa barn, både en och två gånger. Och här är jag nu. I dag har hela dagen genomsyrats av vuxenheter. Planeringsmöte med jobbet i många, långa timmar. Hämta på förskolan. Grubbla på matsedeln för nästa vecka. Undra när jag ska få in den där träningen. Gosat med ett par fina barn. Pussat på min man. Nog för att jag längtar tillbaka "back to the days" då och då, men det här vuxenlivet är faktiskt inte så pjåkigt ändå.
2 kommentarer:
Jag blir aldrig vuxen jag =)
Jag är stolt över att vara vuxen. Ibland önskar jag att jag inte behövde vara det, men... Att ta ansvar och ta beslut utefter vad man ser är nödvändigt att göra, det är vuxet.
Skicka en kommentar